Vanligt med 2 års kris?

Jag skulle vilja ge en annan synvinkel:
Det kan vara rätt stor skillnad på att vara nykär och att älska någon! När nyförälskelsen övergår i äkta kärlek förvandlas "pirret" man känner i början till en lugn, skön värme i hela kroppen. :)

Själv tyckte jag det var lite synd när mitt pirr försvann...men sen insåg jag att det bara bytts ut mot en djupare, lugnare känsla! :)

Har din kille inte haft några längre förhållanden tidigare? Har han det borde han ju vara bekant med det här fenomenet. Om inte så får du försöka förklara att det ÄR såhär!

*kram*

Absolut, birgittabruden! :D Och jag FÅR pirrisar fortfarande, fast rätt sällan. Däremot är det magiskt att bara se på sin älskling och känna "Guuud vad jag älskar honom!!!". Oftast utan pirr. *s*

Texas:
Klokt sagt!

Jenolo:
Åh vad klokt och bra du skriver! :)
Jag kände igen mycket av det du skrev...ibland är man bara såååå trötta på varandra. Irriterar sig och tjafsar i flera dagar (veckor! ) men sen ser man till att NÄHÄ! Nu får vi allt ta och skärpa oss...och så pratar man en massa och så blir det sådär suuuuuperduperbra igen. Det finns INGA förhållanden utan prövningar, skulle jag vilja påstå. Inga som överskrider 1 eller 2 år iaf...

Håll ut om du känner att det är värt att kämpa för Trollelina!

Dessutom...det är ju det man lovar vid altaret. Att älska varandra i nöd och lust. :) Det som gör att ett förhållande räknas som bra och lyckat är ju att man lyckas ta sig igenom alla dessa kriser, inte att det inte existerar några sådana!