Litar inte på mig.. efter 5 år! *långt*

Hej,

Du gillar nog inte vad jag säger nu, men spontant tycker jag att det inte verkar finnas något att bygga vidare på. Insidan är jätteviktig, absolut, men om du inte attraheras av honom så är ni ju snarare kompisar än ett par?

Livet för kort för att man ska stanna i en relation där viktiga ingredienser saknas. Du skriver själv att du har offrat flera år för er relation, så tänker man inte då man är menade för varandra! Då är det ju snarare roligt att tänka på de år man har haft tillsammans.

Jag tycker synd om dig, och om honom. Han märker nog att det saknas något i ert förhållande och det är säkert därför han känner på sig att du kan "dras åt andra håll".

Ni verkar vara gifta? Har ni barn?

Elin1

Det känns precis som du skriver - att vi är mer som kompisar än ett par. Har ofta tänkt honom som en riktig god killkompis. Och kompisar för mig är inget man ligger med. Vi har jätteroligt tillsammans och en massa interna skämt. Han har ett sådant härligt inre, som jag redan sagt. Vi är gifta sedan knappt ett år tillbaka, men har inga barn.

Jag längtar ibland efter singel livet. Att kunna sitta i ett café och flirta med andra eller att dejta. Jag är ju bara 22år. Har varit tillsammans med honom sedan jag var 17. Det som hindrar mig från att bara göra slut är att jag verkligen älskar honom som människa. Och den man älskar vill man inte såra. Vi har mycket gemensam egendom och i en bouppdelning skulle situationen bli rätt svår. Dessutom skulle vi båda bli tvugna att flytta från vårt hem. Jag vet dessutom att han är väldigt svag just nu och jag kan inte lämna någon som är så sårbar som han. Vore han stark och hade en massa annat i sitt liv än mig, så kanske jag skulle våga göra det. Jag känner mig genomrutten bara för att jag skriver in hit om det hela.

Stor varningsklocka här...Han har varit otrogen mot dig förut och nu känner han en stark oro för att du skall vara det. Du känner att det sexuellt är dött mellan er och att du offrat massor för förhållandet när du "kunde ha prasslat vid sidan om".

Det låter inte som att någon av er är direkt lycklig med nuvarande situation. Mest tycker jag det låter som att du har svårt att bestämma dig för vad du verkligen vill och sedan agera efter det. Kanske vore en idé att resa bort en stund eller tala med en relationsexpert för att gå till botten med dina känslor. När du vet hur du vill ha det blir det nog enklare.

Angående att inte såra mannen så tycker jag; var ärlig med honom (när du väl tagit reda på hur du känner innerst inne). Ärlighet sårar mindre än lögner. Ibland är man tvungen att avsluta något även om man lagt ner mycket kraft, tid och känslor i det. Eller så kommer man till en annan insikt; att det finns något man kan ändra på som gör att man slipper känna att man "offrat" sig för relationens skull.

Oavsett vad du väljer hoppas jag att det går bra för dig/er. Var inte rädd för att ta hjälp av en relationsrådgivare!

Har flera gånger tänkt gå till realtionsexpert, men så har jag tyckt att det hela låtit fånigt. Kanske är jag på någon nivå rädd att erkänna att vårt förhållande inte håller? Igår kom vi i varje fall fram till att vår relation inte mår bra alls. Det var första gången i vårt förhållande då han sa rakt ut att vi satt i en djup kris. Och sa la han till att "det måste väl vara det där omtalade 5-års krisen..".

Precis som du påpekar så vet jag inte riktigt vad jag vill. Han är ju en helt underbar man med ett stort hjärta, men på något sätt kräver jag lite mer för att ett förhållande ska kännas 100. Jag ser ju alla dessa tjejer som är i riktigt olyckliga förhållanden och tänker även på mina föräldrars förhållande. Mina föräldrar bråkade mycket och min pappa kunde vara riktigt förjävlig mot min mamma. Min man är ju verkligen inte så, utan tvärtom. Han är världens snällaste och skulle aldrig göra mig illa på det sättet. Men vilket ska jag värdesätta mer - en snäll man eller vill jag bara ha en hunk? Kombinationen verkar ju vara sällsynt..

Så att ingen missförstår mig, så tänkte jag bara skriva in lite saker. Jag älskar min man verkligen och vissa dagar känns det som att han är den rätte.. allt är ju helt perfekt mellan oss annars, utom sexlivet och tilliten. Vi kan prata om allt och kommunicerar mycket. Jag överevägar absolut INTE aktivt att lämna honom.. varför skulle jag lämna någon som inte gjort mig illa? För mig krävs det fler skäl än bara att det yttre inte tilltalar eller att sexet inte funkar. Jag kan verkligen se oss som ett gammalt par med barn och barnbarn.. men vägen dit känns bara inte helt okomplicerad eller lätt.

Vi har redan haft sådana liknande djupa kriser som denna i vårt förhållande. Jag har gjort slut 2 gånger med honom, men alltid gått tillbaka. Kan inte leva utan honom helt enkelt. Jag kanske lät lite väl överdramatisk i mina tidigare inlägg. Vårt förhållande kanske inte är så dålig jämnfört med andras? Jag kanske borde skärpa mig och vara nöjd med det jag har. Vi älskar ju varann trots allt.

1: hur underbart är hans inre om han inte kan låta dig vara kompis med andra män?!

2: litar han inte på dig efter 5 år (trots att du inte gjort något fel) så kommer han aldrig att lita på dig.

3: Det är inte någons "öde" att vara olycklig resten av ditt liv, du skapar ditt eget öde!

4: Du kommer inte att börja bli attraherad av honom om du aldrig varit det.

Mitt tips: fråga dig själv: Kan jag tänka mig att leva i det här förhållandet, exakt som det är nu, resten av ditt liv. När du svarat på den frågan så vet du förmodligen vad du ska göra.

Ok, det var kanske lite hårt, det finns ju en chans att ni kan jobba på ert förhållande om båda vill det. Men attraktionen tror jag inte kommer om den inte fanns där från början.

Håller absolut med ovanstående (vad alla är kloka här)!

Ställ dig frågan om du kan fortsätta leva i en sådan relation som ni har nu. Och, jag måste säga att kombinationen hunk - världens snällaste man finns! Jag har en!

Och det finns fler!

birgittabruden:

Håller med dig.. finns inte attraktioner där från början så kommer den nog inte komma till senare heller..

Pixelina:
jag tror du måste se upp lite..
skada inte dig själv genom att tänka sådana tankar som att aldrig vara lycklig med den du delar ditt liv med!
STOOOR VARNINGSSINGNAL FÖR ERAT FÖRHÅLLANDE!!!

hur gammal är din man?

hoppas ni kan lösa misstron som uppstått!!!

Elin 1. jag har också en karl som är relativt mycket hunk, i alla fall i mina ögon, jag tycker han är jättesexig, och världens goaste kille.

I ditt första inlägg skriver du:
"Det kändes ungefär som om han tagit en kniv och kört den rakt in i hjärtat på mig."
Och lite senare:
"Jag överevägar absolut INTE aktivt att lämna honom.. varför skulle jag lämna någon som inte gjort mig illa?"

Klart som fasen han gör/gjort dig illa! HAN har varit otrogen mot DIG!
HAN litar inte på DIG?!

Ledsen om jag låter hård men... Han skulle kanske behöva "skakas om" lite och inse att hans brist på tillit (i mina öron) låter som nån slags projicering...

Hoppas det löser sig till det bästa för er båda!

Det kan ju vara så att han känner att ert förhållande inte är bra, och så försöker han med alla medel hindra dig från att lämna honom. Om du inte umgås med andra män så kan du ju inte hitta någon ny.
Vissa män fungerar på det sättet.

jag måste hålla med.. HAN var otrogen mot gig men det är han som inte litar på dig... ????
Det låter lite som om han vill hålla dig på en kontrollbänk!! Skylla ifrån sig lite så du blir att skylla på dig själv...

(kan passa på att nämna att min blivande man har varit otrogen en gång förut, men att vi har jobbat oss igenom det på ett så bra sätt som det kan bli)

Pixelina
Jag har inte läst alla svar på din tråd.
Jag hade ett förhållande med dåligt eller inget sexliv alls. Det kändes förskräckligt. Jag var mycket god vän med mitt ex och vi hade det bra överallt utom i sängen. Jag försökte prata med honom om detta faktum att sexlivet är viktigt och att båda måste ha nöje av det. Jag stod ut i 12 år. Vår bodelning gick inte smärtfritt kan jag säga med mycket bråk vem som skulle ha spagettigrytan och hushållsassistenten bla. Det löste sig ändå jag lät honom få det. Jag sparade och köpte nytt.
Mitt råd är, rädda dig själv medans tid är och du är ung. Du träffar nog en hunk som kan tillfredställa ALLA behov i ett förhållande. Det gjorde jag och vilken skillnad det blev. Lycka till.

När jag först läste ditt inlägg så fick jag känslan av att er relation inte alls fungerar. Om han inte kan lita på dig och ständigt utövar kontroll över dig så är det ju något som är fel! På samma sätt blir jag så illa berörd när jag läser hur du beskriver er relation. Din man är inte snygg, folk förstår inte varför du är gift med honom och du känner det som att du har slösat bort en massa år på er relation. Det känns ju inte som att han behandlar dig särskilt bra, men samtidigt så tycker jag att du spelar lite martyr. Skall han vara tacksam för att han får vara tillsammans med en kvinna som är snyggare än han själv?!

Men å andra sidan så skriver du att ni älskar varandra och att ert förhållande är bra på alla plan förutom det sexuella. Om det verkligen är som du skriver (i de senaste inläggen) så verkar det väl rimligt att ni söker samtalshjälp för att få ordning på förhållandet?! Om jag skall svara konkret på din fråga om huruvida man skall välja en snäll man eller en "hunk" så svarar jag att det är bättre att vara med en snäll man som man har mycket gemensamt med än en snygg och korkad man som man inte kan prata med....