Attraherad av andra

Det kan hända att jag blir attraherad av andra män. Tror man funkar så som människa. Jag går inte hem till min pojkvän och berättar "idag blev jag tänd på en annan kille" - men vi har pratat om att man såklart fortfarande kan titta till på snygga killar och tjejer. Inget att ha dåligt samvete för! Känner mig trygg och lugn i mitt förhållande och även om jag kan tycka andra är snygga så vinner alltid min man ändå!

Jag kan bli attraherad av andra. Om det bara är fysisk, alltså om jag tycker att någon är snygg, så har jag inga problem med att berätta det för min kille. Sen händer det ju ibland att man träffar nån och känner "hade jag varit singel så hade det kunnat hända något", då berättar jag inte för min kille, varför oroa honom i onödan? Dåligt samvete? Nja... Jag tittar på andra och han får också göra det så mycket han vill... Så länge han fortfarande tittar på mig

Så länge man inte gör nåt så är det väl inte så farligt. Tror de flesta blir attraherade av andra. Jag menar, man kan väl inte ungå att titta på folk.

Det beror väl lite på vad man lägger för betydelse i begreppet "attraktion". Snygga killar och tjejer ser man ju dagligen - det är omöjligt att undvika!

Kraftigare attraktion (där man känner någon typ av "laddning") tycker jag inte händer särskilt ofta. Har nog bara inträffat ett par gånger de senaste åren faktiskt. Jag har inte haft dåligt samvete pga detta eftersom jag i alla lägen trots allt har föredragit min sambo.

Ja, jag tänkte väl mer på en starkare laddning. Det är klart att man ofta ser nån och tänker- "Oj vad snygg han var" eller "vad smart han är" osv. Men jag tänkte mer på laddning. Jag kan någon gång känna en väldigt stark laddning mellan mig och en annan man, trots att jag älskar min man. Jag får inte direkt skuldkänslor, för jag kan ju inte hjälpa hur jag känner, det är ju inget jag väljer.

Men jag funderade på om det är "normalt" med en väldigt stark laddning gentemot en annan trots att man älskar sin partner??

Japp, det tror jag är helt normalt (om det inte händer för ofta, för då kanske något är fel... )

Elize: Jag kan känna en "laddning" precis som du beskriver. Det är inget jag skäms för, ibland träffar man någon som man "klickar" med, det spelar ingen roll om man är singel eller upptagen. Det som spelar någon roll är om man väljer att göra något av det. Jag vet att jag inte skulle kunna hitta en kille jag passar bättre ihop med än den jag har, så om jag känner att det klickar med någon annan så ser jag det som en krydda i tillvaron och sen går jag och kramar på min pojk!

Jag troro också det är normalt och inget man behöver vara orolig för, så länge man inte känner sig allvarligt frestad att gå över gränsen... Jag ser heller inte nån anledning att berätta för sin partner att man upplevt en sådan spänning.

Det gör väl alla! Vi är ju bara människor.

Se men inte röra heter det ju ;)

Nova... du har rätt, man får fönstershoppa så länge man inte köper något. Eller så kan man se det som sportfiske, man får dra upp fisken men inte ta med den hem...

Elize:
jomen det tror jag absolur är normalt! Ibland stämmer det där "kemiska" även med andra människor än den man har valt att leva med.

Personligen tror jag att alla kan känna så bara att en del förnekar det och inte vill erkänna det . Men det är ju bara min teori....

Jo det kanske är normalt. Men just med den killen jag känner en stark laddning till nu känner jag mig frestad att gå lite längre, att ta mer kontakt med honom. Fast trots att jag känner mig frestad så försöker jag undvika det. Förstår knappt mig själv! Men skulle aldrig säga det till min man. Jag börjar dock undra om vi inte har lite för många sprickor i förhållandet... Eller hur det egentligen står till, för jag känner mig allvarligt frestad denna gång.

Elize: vad du än gör, red upp ditt förhållande innan du ger dig in i något med den här killen, annars ställer du bara till det för dig! (bin there, done that, som man säger.) Jag tror att otrohet nästan alltid beror på att det är något som saknas i ens förhållande.

Jag har känt så ett par gånger när jag redan haft ett förhållande och blivit jätterädd för att det skulle vara något fel på förhållandet eller på mig, men det har gått över utan att något hänt efter ett tag och då har jag varit jätteglad att jag inte gjort något som förstört mellan mig och sambon som ju är den jag verkligen vill vara tillsammans med.

Den ena gången gick det över helt av sig själv, och den andra gången efter det att jag hade lärt känna honom jag kände dragningen till lite närmare (helt öppet och som människa alltså eftersom vi kände varandra genom jobbet, absolut inget stul eller smussel förutom mycket dåligt samvete för att jag kände som jag gjorde).

Tror dock att det egentligen är ett farligt spel att falla för frestelsen att ta kontakt! Vissa hang ups som den jag hade för killen jag nämnde ovan går visseligen över när man ser att ens fantasier om den "perfekte mannen" inte stämmer med hur den verkliga personen är även om han är snygg och trevlig, men jag tror även att det är stor risk att man trasslar in sig i något man inte riktigt orkar kontrollera om man fortfarande känner laddningen när man lärt känna varandra bättre. Särskilt om ens eget förhållande är lite jobbigt för tillfället är det nog lätt att göra bort sig då...

Lycka till, jag hoppas att det löser sig för dig på ett bra sätt!

I mitt tidigare förhållande blev jag attraherad av andra ganska ofta, men jag gjorde aldrig något. Sedan jag träffade min nuvarande sambo för två år sedan är det som en del i min hjärna stängts av. Jag kan konstatera "den här killen ser nog bra ut" men jag kan inte känna någon laddning längre.
När jag ens tänker tanken på att vara med någon annan än min sambo får jag nästan äckelkänslor - så har det aldrig varit i tidigare förhållanden. Det är både skönt och otäckt på samma gång. Jag är rädd för att om det tar slut någongång så kanske jag aldrig blir intresserad av någon annan kille igen...

/Tessi

Hur ofta känner ni er attraherade av andra män/kvinnor ....
Iderligen och det hoppas jag verkligen att jag alltid kommer att göra, är ingen zombie.

Jamen herregud det hander jamt! Om jag ar ute med mina vaninnor pa tex en klubb osv sa far jag sjalvklart flirta med andra, men jag har aldrig och kommer aldrig att ga over gransen. Jag berattar jamt om det ar nagon urlacker kille jag sett ute och om hur han sag ut :D Min pojkvan skrattar bara. Han far sjalvklart ocksa flirta och ha kul, det ar bara bra for forhallandet tycker jag. Jag vet ju anda att jag har 'den basta' hemma som sagt, och det inser ju ocksa jag nar jag flirtar med andra :D

Alla behover nog uppmarksamhet utifran ocksa, jag tror man vissnar om man aldrig far kanna sig fin, vacker och atradd aven av andra. Aven om det saklart RACKER med att 'bara' pojkvannen gor det, det ar saklart det viktigaste. Men det ar alltid jattekul att kanna sig atravard i vilket fall som helst! Det unnar jag honom ocksa saklart, han ar ju varldens finaste, klart tjejerna hanger efter honom som flugor :D

Jag tror det till viss del är en biologisk grej, vem har egentligen sagt att vi alla är monogama och alltid ska leva i tvåsamhet osv det är väl mest en social konstruktion, i grund och botten tror jag vi alla har rätt mkt "djur" i oss som får oss att "gå i gång" på fler än en person, men har man valt att leva i tvåsamhet får man ju hålla sig till det också och det är väl det som räknas. Men det är klart, tänder man inte längre på sin egen partner utan andra plötsligt är MER intressanta JÄMT tror jag det är en varningssignal!