älska någon efter en vecka??

Alla har ju olika sätt att älska på. För vissa ligger det mer ytligt än för andra. Hur länge hade de kontakt på internet innan de träffades första gången? De kan ju ha lärt känna varandra ganska bra utan att träffas. Då kanske det är kortare till att älksa någon än om det var första gången som de pratade med varandra. En del människor kastar sig in i nya förhållanden och andra tar det lite lugnare. Kanske visa av erfarenhet.

Visst jag tycker också att det låter lite hysteriskt, me har hon inte gjort samma sak 100ggr tidigare finns det kanske ingen anledning för dig att lägga dig i. Glädjs med din väninna istället. Även om du har svårt att tro på deras förhållande. Olika människro yttrycker ju saker på olika sätt.

Sedan tycker jag lite så att ju äldre man blir desto mer säker blir man på sina egna känslor.

Jo, det är klart att jag är glad för hennes skull men jag har svårt att tro på att de verkligen älskar varann osv... de hade pratat i tfn någon gång bara innan de sågs första gången.

Det e väl lätt att "svepas med" om den andra är så "på" och kärleksfull/ger så mycket uppmärksamhet och uppvaktning. Om man sen har längtan efter kärlek och någon att ömma för så e det väl lätt att falla..

Men det beeehöver ju inte betyda ngt negativt. Alla nya förhållanden betyder ju ett risktagande för att bli sårad, att det inte ska hålla. Man blottar strupen.

Låt din väninna njuta och gläds med henne. OM du skulle se några varningstecken att han är en riktigt dålig man då har du all anledning att prata med din väninna.

*anser jag*

Hmmm...

Jag och min m2b träffades genom mitt jobb 18/7-02. Han var kund hos oss och vi hade bara en rent arbetsmässig relation, ingen som helst flirt eller något från någon sida och inget prat om privatliv eller "lära känna" saker.

Så gick vi ut och tog en fika 29/3-03, bara på skoj och se då slog det gnistor vill jag lova, inget hände men J_A_G fick tunghäfta (de som känner mig vet att det är mycket underligt)!

Sen 4/4-03 har vi älskat varandra något aldeles fantastiskt klart och starkt och på lördag nästa vecka gifter vi oss!

Så visst kan det totalklicka på en vecka!

Det där är så himla konstigt... Jag har alltid varit svårflirtad, och inte fallit så lätt och, precis som du varit skeptisk till människor som säger "jag älskar dig" tidigt.

Vad händer?
Det tar knappt 24 timmar innan jag faller pladask för min sambo, känslorna var så starka att jag knappt kunde andas. Något mäktigare hade då inte jag varit med om!

Vi älskade varandra från början.
Svårt att förklara, men så var det, inget jag hittar på. Känslorna är lika starka nu, men inte så andlösa!

Så visst kan det gå bra!!

Jag kan också sälla mig till de svårflirtade...blir sällan kär....

Så träffade jag MANNEN som jag numera är gift med -vi hånglade redan första kvällen - ingen märkvärdigt kan man tycka, men för MIG är det det., har aldrig hänt tidigare....det blev kabooooom redan vid första mötet mao.

Hej
Jag blev också kär i min sambo vid första ögonblicket men det tog nästan två år innan han sade till mig att han älskade mig. Man är olika. Själv har jag lite svårt att tro på att man kan älska någon efter två veckor. Man kan vara förälskad/kär men att verkligen älska någon? Det tycker jag kommer när man känner varandra och det gör man inte efter två veckor.

TS: Ta det soft. Det kommer att lugna ner sig med din kompis. Antingen håller det och då orkar de nog inte köra som de gör nu. Det blir helt enkelt för snuttigt =) eller så tar det slut.

/Tessi

Jag tycker inte att du ska reagera på något sätt, det är din väninnas ensak om det går fort och är hysteriskt. Det kan ju faktiskt vara så att den här killen är hennes livs stora kärlek!

Alexa44 :

Hejsan!
När jag o min sambo började dejta så kände jag att han var mr right, friade till honom på andra dejten på låtsas o han svarade ja... Vi sa "jag älskar dig" också efter 2veckor minst 0ggr om dagen det gör vi fortfarande 2½år senare, o vi blir bara kärare o kärare :)det var VERKLIGEN kärlek vid första ögonkastet...
Så det är inte alls tokigt att din vännina är så, hon e kär, var glad för det :)

//Mee

Blev lite fel där, vi ska också att vi älskar varandra minst 30ggr dagen :)

hihi

Även om jag hör till den tråkiga skaran som gärna ser mig själv som förälskad mer än att jag älskar ngn första tiden så föll jag också pladask första gången jag såg min blivande make. Han får mig att leva!

Min pojkvän sa till mig att han älskar mig efter bara några timmar, i morgon har vi varit tillsammans en månad, jag älskar han.det kan gå flera dagar innan han säger att han älskar mig, men när han säger det, så kan han säga det åtminstonde två ggr

Jag tycker att älska är ett väldigt stort ord att säga till någon efter några dagars/veckors bekantskap. Man kan inte älska någon som man inte känner. Möjligtvis kan man "älska" någon för att han är så omtänksam, för att han tycker lika som mig i vissa frågor, för att han verkar så manlig och klok etc - men jag känner ju inte honom (fast jag tror aldrig att man kan lära känna en människa helt och hållet). MEN, ordet används kasnke mer idag. Jag vet inte. För mig är det ett ord som jag inte säger till vem som helst, när som helst, hur som helst. Så det så

men min blivande visste jag att det skulle vara vi två redan efter några dagar...
Vi har knappt varit ifrån varandra sedan vi träffades och blev tillsammans...
det har nu gått lite mer än tre år och vi kan väl ha varit ifrån varandra max 20dgr... ehehhe

Jag och min man hör oxå till skaran som blev blixtförälskade i varann. Helt underbar känsla när allt bara klaffar! Finns inga frågetecken, what so ever.

*Vi "flyttade" ihop efer 1 vecka
*Sa "jag älskar dig" efter 2
*Skaffade våran gemensamma lgh efter 2 mån
*Förlovade oss efter 3 mån
*Gifte oss efter 1 år tillsammans

Så visst kan det gå fort som tusan. Hade en kompis som var ganska så skeptisk och tyckte att vi jäktade fram saker och ting. Jag försökte förklara men hon förstod som inte riktigt ändå, men hon var ändå väldigt glad för våran skull.
Nu har hon träffat en väldigt trevlig kille och dom upplever precis samma sak som vi gjorde. Dom pratar bröllop och har redan bestämt vilka dom ska bjuda och snart flyttar hon till honom. Dom träffades för inte ens 2 mån sedan.
Hon har nu sagt till mig att hon förstår precis vad jag menade med allt som jag berättade.

En liten parantes som egentligen inte har med ämnet att göra:
(Många säger att nu har jag hittat den rätta. Vi har varit ihop så och så länge och nu ska vi gifta oss. Folk sa att det inte skulle hålla men snart blir vi man och hustru. Men man kan ju faktiskt inte säga om det funkade eller inte förrän man dör, för målet är väl ändå att leva hela livet ihop, inte att gifta sig snabbast?
Kan man verkligen säga att "det höll" om man gifter sig och sen skiljs åt efter 15 år?)

Vi har varit ihop i tre år och han har fortfarande inte sagt att han älskar mig... (Fast det vet jag förstås ändå, sånt märks. )

Träffade min make online, efter några månaders chatt så träffades vi i 10 dagar "live" och bestämde oss för att leva ihop. Han flyttade från Kanada (sa upp fast jobb å allt) för 7.5 år sedan. Vi har varit gifta lite drygt 3 år. Vi säger "jag älskar dig" massor med gånger per dag och menar det varje gång.

Visst sjutton kan det gå fort och visst sjutton kan det funka.

Petra

Man kan med rätta vara skeptisk. Det kan bli konstigt att träffas via nätet och bli förälskad. Jag tror det kan gå fortare att komma mer nära varandra för kontakten blir mer intensiv och direkt via nätet än om man träffas IRL någon annanstans.
Jag fick i våras kontakt med en kille via nätet och vi mailade och pratade på MSN för att sen träffas, på hans initiativ, i början av sommaren. Vi fattade tycke för varandra på första dejten och kände att bilden vi fått av varann stämde bra med verkligheten. Vi sa inte att vi älskade varann, men allt var gulligt och rosenrött med komplimanger och smeknamn. Jag såg på hela hans kroppsspråk och hur han pratade med mig att han var intresserad. Vi dejtade flera gånger under drygt en månad och allt blev mer intensivt. Sen vände han totalt och hörde inte av sig när jag sökte kontakt. Han backade ur, men svarade mig med att säga att han var osäker, men tyckte väldigt mycket om mig, när jag till slut tog mod till mig och sökte honom. Det han funderat mycket kring var att han brukar ramla in i förhållanden där han inte vågar säga ifrån, när han var tveksam, och att han nu behövde stoppa för sin egen skull.
Jag orkade bara att maila till sist, ville inte vara den som ringde. Så höll vi på i ytterligare en månad tills han skrev att han ältat färdigt och kommit fram till att han ville göra slut. Och då hade vi inte setts under denna månaden. Varför gör man så? Är den som är mest pådrivande för att sen säga att man inte saknat personen ifråga alls, under "betänketiden"? Men att jag var en väldigt fin tjej som han inte ville förlora utan att tänka igenom först. Att han funderat på om jag var den rätta, men nu kommit fram till att jag inte var det och därför var det inte lönt att försöka mer. Han bröt totalt med mig. Jag har fortfarande svårt att förstå beteendet även om han gav mig en förklaring.

Har oxå träffat min fästman på nätet!
Vi har varit tillsammans i fem månader och förlovade i två månader vi planerar barn och en framtid tillsammans!
vi e hur kära som helst men det e svårt för omgivningen att hänga me i svängarna.
Har oxå vänninor som väntar på att deras killar sen flera år tillbaka ska bli"mogna" för förlovning och familj.
Alla e sin egen lyckas smed!
Visst e det härligt att va tokkär!