• suslof

    Blir så less på mig själv...

    Jag är tyvärr en sådan som kräver ganska mycket bekräftelse och uppskattning för att jag ska må bra.. Har väl inte världens bästa självförtroende och blir lätt svartsjuk.. Vill inte vara så här, men ändå blir jag så hela tiden..

    Just nu känns allt så pissigt för jag och sambon är i en svacka känns det som.. tar knappt i varandra längre och hittar aldrig på nåt.. Tycker att detta är jättejobbigt trots att jag vet att det inte kan vara uppåt jämt i ett förhållande..

    Sedan ett par månader tillbaka har han köpt en motard (en slags cross-motorcykel) och är nu ute och åker på den hela nätterna.. åker vid nio, tio-tiden och blir borta till tolv-ett-tiden.. Kan inte låta bli att oroa mig över att han tröttnat på mig och träffar nån annan eller så.. Men han säger att det absolut inte är någon fara.. Tycker iaf att det är dötrist att vi aldrig gör nåt tillsammans längre.. Allt annat verkar roligare än att umgås med mig.. :( Nu kräver jag absolut inte att vi ska göra nåt varje kväll, har ju mina vänner, träning, hundarna och min fritid, men tycker man kan göra nåt tillsammans åtminstone ett par gånger i månaden..!

    Känner nu att jag bara blir med och mer bitter och en lättirriterad och otrevlig person, jag som annars är glad och pigg för det mesta, vill inte ha det så här och kände att jag behövde ventilera mina tankar...

    Hjälp! Brukar det vara såhär? Överreagerar jag? Vad gör man?

  • Svar på tråden Blir så less på mig själv...
  • confetti

    Hejsan!
    Jag känner igen mig i en del av det du skriver och brukar också undra om det ska vara si och så i en relation.

    Har du provat att prata med honom hur du känner? Jag brukar försöka med det men börjar typ alltid gråta för sån är jag och då tycker han att jag är jobbig...

    Men jag har lärt mig att det är lika bra att säga saker rent ut annars byggs det upp inom en och förstoras ofta upp också. Jag kan t.ex. tro att min pojkvän är sur eller vad som helst fastän han inte är det och då är det ju bättre att fråga en gång för mycket.

    Mitt enda råd är att prata med honom och försöka få fram precis hur du känner.

    Hoppas det ordnar sig.

  • suslof

    confetti -

    är precis som du.. tårarna börjar trilla på en gång.. får väl försöka prata med honom.. vi är väl inte världens bästa på det...

  • confetti

    Det är skönt att höra att det finns fler som en själv. Jag försöker att bli en rak och ärlig person som säger till när något känns fel men det är inte alltid så lätt. Man vill ju inte verka tjatig och gnällig heller.

    Min pojkvän och jag bråkar lite då och då och då känns allt för jävligt men emellanåt känns det helt underbart också så visst går det upp och ner.

    Hur länge har ni varit tillsammans? Vi har varit tillsammans i snart två år nu.

  • suslof

    confetti -

    Vi har varit oxå varit tillsammans i snart två år, i Augusti!

    Önskar oxå att jag kunde ta upp saker på en gång och vara mer rak.. men sen blir det aldrig som jag tänkt mig.. och när vi bråkar kommer jag på alla bra saker man skulle ha sagt i efterhand... :p man får väl öva sig! Men det är lättare sagt än gjort!

  • confetti

    Suslof

    Jag vet ett par som bråkade en del i början av förhållandet men allteftersom tiden gick så blev det mindre och mindre bråk. Kanske var det för att de hade lärt känna varandra bättre då och lärt sig kommunicera bättre?

    Jag är ingen expert på sånt men vill gärna tro att det ska bli mindre bråk i framtiden för bråk gör att stämningen blir så tråkig och det sitter i ett tag...

  • Victory

    ja, så har det varit för oss. Bråkade ganska mycket tidigare men det har blivit lugnare med åren. Mycket beroende på att vi nu aktivt försöker prata om det och reda ut vad problemet är istället för att bara skrika. Vi försöker alltid lära oss något av varandra när vi blir osams. Och viktigt är att lyssna på varandra och respektera hur den andra känner. Och framförallt: att kunna säga förlåt!

  • suslof

    confetti och victory -

    Jag hoppas att det är som ni säger, att det blir bättre med tiden! Jag är ju i alla fall medveten om hur det är och jag vill ju att problem som uppstår skall gå att lösa, trots allt älskar jag ju honom och vill leva resten va mitt liv med honom! :)

  • Gulla

    Det blir inte bättre- men man kan göra att det blir bättre!!!
    Vi har periodvis också varit oense eller grälat, men det gäller att sätta sig ner och fundera ut VAD det egentligen är man är sur/ledsen över, prata om det eller helt enklet själv bryta trenden (överraska med något du vet att han säkert gillar).

    Jag tror det är väldigt viktigt att göra roliga saker ihop. Ett annat knep vi har är att vara borta från varandra ett par dagar helt (åk och hälsa på själv hos släkt eller vänner) för då brukar åtminstone vi börja längta efter varandra. Är vi borta så länge som en vecka från varandra är vi tillbaka i nyförälskat läge igen!
    Lycka till.

  • snäckan80

    Vet precis vad ni pratar om! Just det här med att bråka och att man kanske är i en svacka! Jag är väl kanske inte den svartsjuka typen! Har iof sig uttalat klart och tydligt vad som händer om han är otrogen men det tycker jag inte räknas som svartsjuk utan ärlig.
    Jag och min sambo bråkade senast igår. Jag hade jobbat jättemycket och vi skulle ut på en konsert för att åka hem direkt (vi har en hund som inte kan lämnas alltför länge då den är tämligen liten än) Jag har jättekul och han kör eftersom han är på herrmiddag ikväll. Jag är bubblig och har jättetrevligt med våra vänner och så säger han en sån kommentar som bara han kan göra ibland! Jag har sagt att jag inte är som hans killkompisar och inte vill köra den ruffiga stilen men ändå gör han det ibland! Jag tapade sugen direkt och har svårt att komma på banan igen när jag tappat sugen!
    KOm aldrig tillbaka till den sinnesstämning jag var i utan kom hem och var ledsen! När vi kom hem bad han iofs om ursäkt men var inte intresserad av att diskutera varför utan gick och la sig.
    Det slutade med att jag skrev ett brev till honom på 6 sidor där jag förklarade och att jag inte villle bråka utan att jag blev ledsen och att jag haft höga förväntningar eftersom vi inte kunnat vara ute mycket och att jag jobbat mycket.
    Han läste det direkt och sa tack och ville kela men jag hade redan skrtivit att jag inte var direkt sugen på att kela. Jag har jättesvårt för att bara släppa såna saker direkt och låtsas som ingenting.
    Idag ahr det varit lite spänt men jag har fått sms från middagen medan jag varit och jobbat! Får se hur det blir imorgon!
    Det var i alla fall skönt att skriva av sig till honom istället för den diskussion vi hade haft som bara förvärrat saken då jag är blödig och bölar och glömmer saker jag skulle säga frö jag är så ledsen och vill formulera utan att det ska bli missförstånd! Kommer nog göra det fler ggr.

    Oj detta blev långt! (och deprimerande) Det var skönt att skriva av sig här oxå och se at man inte är ensam om att gräla hemma då många i alla fall på ytan har ett lugnt pluutinuttfröhållande!

    Kram på dig och lycka till!

    PS brevet var mitt tips men det blev inlindat så mkt att jag knappt tror att det framgick

  • Nonika

    Jag känner igen mig från mitt förra förhållande....jag kände mig irriterad jämt och ständigt, och det var han också. Tills lut går man på nålar och har ingen normal situation, inget normalt sätt att prata med varandra.
    Jag känner igen det i min Mamma också. Hon vill "inte störa" osv, så det blir fel åt andra hållet.

    Jag tror att istället för att nästan be om ursäkt för att man är "gnällig", vända på det. Det BLIR gnälligt och värre om man INTE tar upp vad man känner.
    Man ska inte lägga skuld på sig själv för att man är "gnällig" eller dum på något sätt.

    Ett bra tips är att säga vad man själv känner, istället för att lägga skulden på partnern. Typ; Jag tycker det är tråkigt att vi inte gör så mycket tillsammans nuförtiden". Eller; Jag blir ledsen när du säger så där".
    Istället för att; Du är så självupptagen, Du tänker aldrig, du vill inte vara med mig....

    Det är inte lätt....been there...
    Nu har jag ett förhållande sen drygt 1 år tillbaka, och vi har aldrig varit riktigt osams. För vi pratar om hur och varför, vi känner som vi gör. Och vi lyssnar på varandra - det är minst lika viktigt som att kunna prata.

    Lycka till!

  • NokGroda

    tyvärr blir det ju en ond cirkel: förhållandet knakar, man blir på dåligt humör och retlig, då blir man lite osams och knakandet blir värre..

    Det bästa är nog att starta om. Ta ett ordentligt snack och gå igenom hur ni vill ha det. Ni behöver inte älta hur det VARIT eller varför.. utan fokusera på framtiden.

    Sen försöker båda parter leva upp till vad ni kommit fram till.

    Självklart kan killen inte åka hoj jämt och ständigt, men å andra sidan verkar du också ha egna intressen du vill ägna dig åt, så om han vill åka hoj, kanske med polarna, är det väl okej.. bara inte varje kväll.. =)

    ta ett snack och
    lycka till!

  • Nicolee

    Jag tror tyvärr inte att det blir bättre. Gjorde han så här när ni nyss hade träffats? Antagligen inte, för annars hade han nog inte haft någon tjej. Det låter faktiskt som att din sambo tar dej för givet och känner sej säker på att du alltid ska finnas där. Att du känner att allt annat än att umgås med dej är roligare för honom är inte konstigt. Jag tycker att du ska säga som du känner! Om han tycker att motorcykeln är roligare, finns det säkert killar som skulle uppskatta ditt sällskap mer.

Svar på tråden Blir så less på mig själv...