sexlivet efter 7 år tillsammans?????

Jag tror erat förhållande har alla förutsättningar i världen att hålla. Ni vill ju båda det inte minst.
Men jag tror att sexlivet behöver kryddas och jag tror det är svårt när man är tillsammans som du skriver 24 timmar om dygnet. Man måste få ny input tid för sig själv, tid att hinna sakna osv.
Annars blir det ju som att vara med sin bästa kompis och ett förhållande måste vara något mer än bara ett bästa vännerskap. Även om den är den bästa av grunder.
Satsa på att för din del göra "kvinnliga" saker ensam medan han gör "manliga" saker själv. Du borde dig unna dig att gå på massage, pedikyr, manikyr, spa. åka bort en helg med väninnor och tex rida. Se till att du själv känner dig sexig med snygga underkläder och behåll en del av mystiken. Stäng dörren på toa tex :)
Han borde satsa på grejer som hård fysisk utmaning. klättring, löpning, flyga segelflyg (inte jobbigt kanske) hoppa fallskärm. Ta en öl med sina polare se actionfilmer osv. Nu menar inte jag att inga kvinnor kan göra sånt här för att det är manligt eller tvärtom...det hoppas jag att ni förstår men jag tror ändå att vi är födda till man och kvinna och för att hålla attraktionen vid liv borde vi utveckla vår kvinnlighet (samtidigt som vi givetvis är på samma arena på alla sätt som har med jämställdhet att göra) man behöver inte kasta bort några ideal för att förstärka kvinnligheten. Tänk på er första tid ihop. ha romantiska middagar. skicka snuskiga sms. vad som helst. Så som man tänker så skall man också vara. Det kanske känns konstigt till en början men man skall leva så som man vill leva. Jag är helt säker på att det kommer gå alldeles fantastiskt för er kram

Oj Ginn det känndes nästan som det kunde varit jag o min älskling.

Inget ont om ovanstående inlägg eller så, men de där sakerna om att göra "manliga" eller "kvinnliga" saker var för sig... ja vad då, det är sällan det som är problemet. Jag och min sambo har också haft strax över sju år tillsammans och allt är inte fantastiskt hela tiden. Vissa saker behöver åtgärdas då och då, t.ex. sexlivet. Man behöver inte få panik och tro att det är över bara för att lusten går i vågor. Det hör till liksom och precis som lusten ibland försvinner, så kan den komma tillbaka. Men nin behöver prata om er lust igen.

Själv så är det så att genom de här åren så har de saker som jag förrut blev upphetsad av liksom ändrats och förändrats, kroppen är ju faktiskt inte riktigt likadan hela livet, så även vad gäller sex. Alltså måste man förändra både det ena och det andra ibland.

Vi har valt att se på det som att vårt samliv mognar och inte få panik när lusten mattas ett tag, den kan ju alltid komma tillbaka. Kontentan blir ju faktiskt att man får det så väldigt mycket bättre än tidigare, bara man vågar att vara öppna och tala om det.

Sen så om ni nu har ett väldigt tätt umgänge i er vardag, så försök kanske att göra sånt som ni verkligen vill, fast på egen hand, men strunta i det där om manligt o kvinnligt, bara gör helt enkelt det som får just dig på gott humör, eller honom på gott humör o gör det utan den andre då o då.

Jag glömde en viktig sak. Ibland så behöver en relation krisa för att bli bättre. Om ni har så väldigt bra saker som du beskriver att bygga förhållandet på, då kan det vara bra att hålla fast vid själva vetskapen om varför man valde att leva med sin älskling och plocka upp det igen. Sen så kanske livet är riktigt svårt, men ibland så måste man kanske se på kamratskapen först och låta krisen i förhållandet ha sin gång. Jag menar inte att du ska blunda o vänta tills allt går över, för det är inte så det funkar. Bara ibland så måste man när man är trött på sin partner, faktiskt hålla ut samtidigt som man tar itu med det som är jobbigt.

Sen... du är kanske inte samma människa fullt ut som den du var när du träffade honom och det samma gäller säkert honom. Jag tror att sånt kan vara värt att tänka på ibland.

Vet inte om detta har hjälpt dig, men hoppas ändå att det kan vara värt nåt

Jag är liksom Nickolina helt övertygad om att ert förhållande kan hålla, men det är svårt att veta var skon klämmer via den beskrivning du ger. Om din beskrivning är sann (den verkar nästan för bra) så besitter ni ju allt det som behövs för ett långsiktigt samliv: kärlek, gemensamma intressen och ömsesidig respekt. Det vore tråkigt om ni skulle ge upp allt detta utan att åtminstone försöka. Jag och min fru har varit tillsammans i 25 år och har två barn i yngre tonåren. Vi var för några år sedan nere i sexfrekvens på någon gång i kvartalet, men är nu uppe i sådär tre gånger per vecka igen, så det går att vända intresset med lite fantasi, öppenhet och ansträngning. Vi har heller aldrig haft bättre sex än nu. Det gäller ju för er att hitta var problemet sitter om det nu ens är ett problem - kanske ni helt enkelt inte lägger så stor vikt vid sex men båda tycker att ni "borde"?

För mig är attityden det allra viktigaste: sex ska inte vara en prestation utan ett billigt och trevligt nöje som kan varieras i det oändliga och som man kan prata runt och skratta åt - även när det går åt fanders. Se det som matlagning: fantasi, omständigheter och variation ökar upplevelsen. Öppenhet tror jag också är viktigt: att båda kan framföra sina önskemål och är villiga att experimentera. Det finns ju inget rätt eller fel bortom parternas önskemål och nyckelfrågan för sexuell variation ska inte vara "Varför?" utan "Varför inte?"

Ren tekniskt finns det ju oändliga variationer vad gäller var-när-hur. Jag kan rekommendera boken "The good vibrations guide to sex" från www.goodvibes.com som gav mig väldigt mycket när det gäller attityd till sex och även praktiska tips. Eller så fortsätter vi diskussionen här...

Vad gäller barn så är det väl ett känt faktum att sexlivet knappast blir bättre under småbarnsåren utan snarare kan få en kris pga trötthet, störningar och snävare fokus på barnet - vanligast hos kvinnan. Det ska dock inte avhålla er för barn ger en helt ny dimension på livet.

Jag håller också med om Nickolinas råd att det kan vara en bra idé att vara för er själva ibland.

Tappa inte sugen!
Teo

KÄnner också igen mig väldigt väl!

Närhet, ömhet, pussar, kramar och sådant har vi gott om, men sex har vi bara några gånger i månaden.

Jag tror inte det beror på att vi ses för mycket utan på att man vänjer sig av med att ha sex. Lusten försvinner liksom om man inte använder sig av den. Det har jag läst att sexologer tycker också. Och när man är stressad eller så minskar ofta lusten också.

Om man känner att man vill ha mer sex så är nog det bästa att börja ha sex. Kanske behöver något förändras i hur man har sex för att man ska känna för att ha det igen. Mer förspel, lite lekar eller något. Annars accepterar man att man har lite mindre lust för tillfället.

Men du behöver nog inte känna någon oro, ni verkar ha det som krävs. Det enda som skulle kunna vara oroväckande är att du verkar nöjd med erat sexliv medan din kille verkar mindre nöjd.

Jag håller med lij, lusten försvinner om man inte stimulerar den. När vi haft en tillfällig svacka i vår sex-frekvens (vi har varit tillsammans i drygt åtta år), så har vi helt enkelt börjat ha mer sex. Till en början känns det inte topp-bra, men efter ett tag skapas (i alla fall hos mig och min sambo) ett slags behov av mer sex. Och vips, då har vi sex oftare av helt fri vilja och lust. Ekvationen är alltså följande:
Sex ofta -> längtan efter sex ofta

(PS. Teo, hur gick det med vaxet och allt det där?)

ja, här är en till som känner igen sig
men vi har bara varit ihop ett år drygt..
i vårt fall handlar det väl mest om att jag inte känner så mkt lust..
men det betyder inte att vi inte älskar varandra, eller att vi inte kan ha ett fungerande förhållande.
det finns så mkt som spelar in..
som det nämnts tidiagre så kommer lusten i omgångar.. och att vara för mkt med varandra är också en sak som kan påverka
det är ett känt fenomen att man oftast har mindre sex när man lever som sambos.. lite pga att man hela tiden har möjligheten.. träffas man inte varje dag så "måste" man ju ta tillfället i akt..
och eftersom ni verkar ha ett väldigt fint och öppet förhållande så tror jag ni kan lösa det..
ännu en sak som kan påverka lusten är ju preventivmedel om ni använder det..
p-piller kan minska lusten..

prova att överaska varandra med levande ljus, ngt gott att dricka och äta..
massera varandras ryggar, och kanske även benen.. det kan starta impulser i kroppen :)

Jag har varit tillsammans med min man i 18 år. Låter som en evighet när man säger det.
För oss har det nog gått i vågor- ibland älskar vi flera gånger om dagen (fortfarande) och ibland någon enstaka gång i veckan. Allt beror ju på hur man mår och vad man har omkring sig.

Jag tror iallafall att sex är jätteviktigt i ett kärleksförhållande. Det är ju det som är skillnaden från en kompisrelation.

tack för alla fina och klocka inläg.

Allt ni säger stämmer mycket bra. Det bästa med oss är att vi komunicerar så bra. Vi kan spändera nätter på att diskuttera en viss sak. Som i natt, vi satt upp hela natten och pratade om oss. Hur vi och vårt förhållande har utvecklats och mognat genom åren. Hur vi känner bara positiva känslor för varandra. Och ja, vi pratar öppet om våra bekymmer . Inget att gömma sig för. Vi har funderar på att börja "introducera" nya saker i vårt sexliv, så som sexleksaker(det använder vi inte alls), erotisk litteratur, etc.

Och visst är vi båda två öppna till det så länge det kan "rädda" oss, ...men det käns på nåt sätt onaturligt...

Och ja, vi gör faktiskt saker för oss själva, ofta, flera gånger i veckan. För vi vet hur viktigt det är. Och vi är redo för att göra vad som krävs för att ta oss ur den här situationen. Vi har också märkt att ju oftare vi gör det, desto bättre är det. Men just nu , sedan 6 månader tillbaka, har vi fastnat i det här och det känns som att vi faller djupare och djupare i det här helvetet...Ju mer vi försöker, desto sämre blir det. Rena katastrofen!

Det känns så bra att ni skriver så uppmuntrande till mig. Det käns bra att veta att det är inte bara vi, att sånt kan gå över, att det betyder inte att vi inte kan leva resten av livet lyckliga som vi är idag.

Hur är sexlivet efter man har fått barn egentligen? Min kära tror att , när vi kommer att "hålla på" med att försöka att bli gravida, (som man brukar säga det), vi kommer att uppleva når helt unikt som skall ändra på allt. Samtidigt undrar jag, ok,...men hur blir det när jag är gravid, och sedan, när vi har fått barn? Några som kan berätta+ ?

tack igen för era klocka svar!

många kramar

jag är så trött i huvudet idag, kloka svar menade jag förstås!

:):):)

ok ja, vi tänder alltid ljus, alltid en god vin till maten, vi masserar varandra och spelar många lek.

Ok allt detta ger oss otroliga stunder tillsammans, när vi tittar varandra i ögonen med den övertygelse att vi har hittat varandra, att vi betyder så mycket för varandra.

Men...när det kommer till sex...så stannar oftast jag. Någonting i min hjärna säger att jag skall inte gå längre än så. Det är fruktansvärt. Frustrerande för mig, frustrerande för honom.

Det funkar mycket bättre när jag har drukit ett glas vin, men alltså hallå....skall jag bara kunna ha sex när jag är påverkad, eller?

Och ja, jag tar p-piller, sådana som sägs minska lusten, men skall lägga av med det från nästa månad.

jag vill läsa erotisk litteratur till honom, sådan som inte är porrigt, eller förnedrande för kvinnokönet, ni förstår vad jag menar...Några tips?

Det där med barn... jag har inga själv, men funderar på det då och då. Jag var på en möhippa för några veckor sen, där samtliga utom jag hade fått barn, eller väntade barn. Jag lämnade den möhippan med ett visst illamående och en väldigt stor obehagskänsla i kroppen. Inte en enda ev dessa damer var tillfredställda i sitt sexliv, oavsett hur mycket de skämtade om det hela, så var deras diskutioner centrerade kring vad göra med det havererade sexlivet. Jag fick höra om glidmedel och ärrbildningar o det ena med det andra...inget kul faktiskt och får en att bli väldigt tveksam.

Som tur är så känner jag faktiskt kvinnor som jag vet har ett alldeles förträffligt sexliv även efter graviditet. Deras trick enligt dem själva, är att se på det hela som om deras partner och dem själva börjar om på nytt helt och hållet. Att kroppen förändras, men att det inte behöver betyda något negativt bara man accepterar förändringen. Alltså jag föredrar att lyssna till de väninnorna, för jag tycker att deras attityd verkar lite mer hälsosam än de där möhippegänget.

Kan väl säga att jag nog också är lite orolig för en sån där sexlustsvacka som många säger att de får efter en graviditet. Hoppas att det faktiskt är lika mycket min egen och älsklingens inställning till sex och till varandra som är tricket.

Men ni har ändå sex 3-4 gånger i månaden...
Tror att ditt problem inte är ovanligt! Jag levde själv i en relation där jag kände att lusten började försvinna..
Dessvärre förvärrades problemet när jag berättade det för min dåvarande, som tappade allt självförtroende.

Detta gjorde att han inte vågade göra några närmanden mot mig, av rädsla att bli avvisad. Och eftersom jag inte hade lust hamnade vi i en ond cirkel och sexet upphörde mer eller mindre helt.
Vi hamnade i någon form av "syskonrelation", och hur upphetsande är det att kyssa sin brorsa..?
Men eftersom vi älskade varandra tog det lång tid innan vi bröt, dvs levde i en sexlös relation i ca 1-2 år.
Detta skapade givetvis frustration från båda håll.
Detta betyder givetvis inte att samma kommer att hända dig! Ni verkar ändå verkligen älska varandra och vara villiga på att jobba på problemet!

Jag har ett tips: En bekant till mig (med liknande problem), flyttade ut från deras gemensamma sovrum.
Dvs. De hade separata sovrum - inte för att de inte ville sova ihop, utan för att de inte skulle sova ihop bara för att de var tvugna, utan för att de ville.
Detta gjorde att de började uppvakta varandra på ett annat sätt igen.
De hade liksom dater på hemmaplan
-"vill du sova över hos mig ikväll?"

Detta har höjt frekvensen i deras sexliv, och spänningen har återvänt.

Jag har inte så mycket mer att säga, förutom det som redan är sagt. Men jag tror att ni ska ta tillvara all tid ni har att smeka och gosa och kyssas. Närheten är det allra viktigaste ni har.
Det är när närheten tillvarandra försvinner som man nog ska vara lite orolig.
Man kan ju faktiskt ha sex utan att ha samlag... enbart genom kyssar och smek...
Men jag vet inte, ni kanske inte räknar det som sex.

Hej
Jag och min m2b har varit tillsammans i 5år och vi har 2 barn tillsammans.. Man kan säga att vi skaffade barn rätt fort.
Men eftersom jag hade 2 sen tidigare så varför inte?

Med mitt ex var jag tillsamman i 8,5år och vi provade allt för att piffa till sexlivet men det blev bara mera och mera "konstiga " saker. Till slut tog det ju slut och jag kände att jag inte hade några känslor för honom.. Han hade dessutom hittat en annan då jag var höggravid.. För vi "skaffade" oss ett barn för att förhållandet skulle bli bättre..
*hmm*
Iallafall.. Med min m2b har jag träffat en rätte.. Visst har vi upp och nedgångar men det har alla i ett förhållande.. och 4ggr i månaden det är bra..
Vi har väl 3ggr per vecka nu och vi har då 4! barn.. Men vi var nere i en svacka och då fixade jag barnvakt och hyrde ett rum på ett hotell.. Bara vi.. ingen annan..
Men det har ju inte ni problem med.. Och sen ang sex under graviditet och efter.. Det är jätteolika.. Vissa vill ju ha mycket och andra inte.. Med min första graviditet hade vi sex regelbundet men med min m2b så fick han leva i celibat under minst 6 mån.. med båda hans 2 barn. Det gjorde ont och var obehagligt.
Och efter barnet/en var födda så "får " man ju inte ha sex på 6-8 veckor och sedan ammar man vanligtvis och det hämmar sexlustan.. Jag har väl velat själv ha sex efter ca 1år efter en förlossning..
Annars har man bara ställt upp och använt glidmedel.. Inte så upphetsande *flin*

Verkade det här virrigt?
Som sagt du ville ju veta men det är såå olika.. Men överlag så brukar man få sämre sex efter barnafödandet för att just barnet tar en som tid och plats..

Hej Ginn!

Det finns en del trådar i detta forum bland annat p-piller.ö Många har vittnat om att de medan de ätit p-piller totalt förlorat lusten men att de senare fått tillbaka den när de slutat med hormoniella preparat.

När du skrev att det oftas är du som "stoppar" så tänkte jag att det kanske kan vara något sådadnt som spökar. Har själv varit i den situationen. Förhållandet höll på att kracha då jag mer elle mindre tvingade mig själv att ha sex för att få det att hålla. Slutade med p-piller som en test och nu är sexet bättre än någonsin .

Vill inte påstå att svaret för dig är så enkelt som lite hormoner men det kan vara en bidragande orsak.

I övrigt skriver du om det ganska hektiskt liv och det är väl få saker som är så avtändande som stress. Kan föreslå en champagnepaus... funkar även en vardag.

Så länge ni gos och mys är jag övertygad om att det finns potential. Ge inte upp ännu.

/JA

Jag tror också ni har alla möjligheter att hitta tillbaka till ett roligt sexliv. Det verkar ju som om allt annat funkar fint, så vi kanske kan skippa alla resonemang om att det är viktigt att båda tar jämlikt ansvar hemma, har lika mycket fritid etc? För annars är det ju väldigt vanligt att just trötthet och en känsla av att vara den som tar alldeles för stort ansvar, går ut över lusten.

En massa vardagskärlek verkar ni ju också ha, så problemet sitter någon annan stans.

Tror du det är att ni blivit bekväma? At ni glömt hur härligt och skönt det är att sexa, och satt fokus på jobb och dagsysslor och sedan är så trötta at ni somnar när ni lägger er.

Några små tips som kanske funkar:
* Bestäm er för att ni _inte_ får ha sex på en viss tid, kanske 2 veckor. Ni får ta i varann och hetsa upp varann, men ni _får_ inte ha penetrerande samlag. Bara det att det blivit en lek med regler kan bli lite pirrande, och längtan kan börja bubbla i kroppen.
* Läs noveller och kolla på erotiska bilder! Och om ni vill börja med några sexleksaker, ta några fina oljor. det finns t e x en som blir varm när man blåser på den.

Till sist, det här med barn... Har man inte ett bra sexliv inan man får barn blir det sällan bättre av barnen, tyvärr. Men för oss har det inget alls med kroppsliga förändringar, hormoner eller liknande att göra utan det är bara det att vi har så lite TID. Barn är vandrande preventivmedel, en viss tid... Men vi har fullständigt fantastiskt sex när vi väl får till det (en 2-3 ggr/vecka..) och jag är 40 år och har barn mellan 2 och 14 år så det finns hopp.

Lycka till!!

Hej,

Har läst era inlägg och kan hålla med om att det kan vara svårt att få liv i ett sexliv som liksom ebbat ut...

Jag tror dock inte på kvantiteten utan på kvaliteten mer. Om jag har sex X antal gånger i veckan och det känns lite halvtrist, eller om jag har sex en gång i veckan och det känns helt fantastiskt så föredrar jag nog mer det. Sex livet ska ju helst vara en krydda tycker jag, inte kännas som ett tvång eller få en att känna sig onormal bara för att man inte har sex enligt statistiken!!! Men, jag ska erkänna att jag också kan känna den pressen emellanåt och undra varför etc etc. men så kommer man till de tillfällen när det verkligen känns på topp och då liksom försvinner den där "statistik" känslan, då är det inte så mycket att bry sig om.

vill gärna tipsa om en bok som heter
" Gör en sak annorlunda " av Bill O´Reily
som handlar om lösningsorienterad problematik. Genom att förändra - inte problemet utan något annat - i ert fall kanske att ni bestämmer er för att jobba lite mindre - så kanske ni får sex lust på köpet?!

Alltså, genom att förändra andra saker och släppa fokuset på problemet, så kan problemet lösas av sig självt...

Lycka Till!!! Tror på Er!

Hej

Jag och min sambo har varit tillsammans i 6 år och har haft en del svackor i sexlivet, men vi har alltid kommit tillbaka. Vi har båda inställningen att ibland blir det bara så. Ni har ju ändå sex några ggr i månaden, vilket är bra, iaf så länge du tycker det är skönt och inte gör det bara för att ställa upp.
Jag tycker det är lite trist att ni har inställningen att det skulle vara onaturligt med sexleksaker. Det är ju ingen som säger att man på en gång ska använda jättestora stavar och buttplugs. Massageolja, en ögonbindel och lite fjädrar att kittlas med däremot.
Du skrev att du var sugen på att hitta erotiska, icke pornografiska noveller; Leta på nätet, det finns lite olika sajter där folk skickar in sina egna noveller, läs lite själv för att få en känsla av vad du gillar, skriv ut de du tycker är bra. Prova också lopprans tips om att bestämma att ni inte "får" ha sex, det kan man bli alldeles fruktansvärt pilsk av...

Hoppas ni hittar ut ur er kris

/Ingrid