Hela livet med sin första/enda partner?

Min sambo är min första riktiga kärlek och mitt första riktiga förhållande och vi har varit i lag i snart 9 år. Träffades när jag var 16år och han 17år. Idag har vi tre små barn,hus och hem och planerar bröllop. Visste redan från början att det var VI!!!

Bådas föräldrar träffades unga och har levt ihop runt i mellan 25-30år så visst funkar det!!!

Hej! Jag och min sambo har varit ihop sedan vi var 17, det blir 10 år nu. Vi hade inte haft förhållanden innan vi blev ett par. Vi gifter oss nu i sommar. Jag blir mer kär för varje dag. Han är underbar och vi har det så bra ihop.

vi gifter oss också i sommar

Mina föräldrar blev ihop när mamma var 16 och pappa var 19, och de firade 40 år som gifta förra året. Mamma hade dock varit förlovad innan (hur hon hann med det innan 16 års ålder är väl ett mysterium).

Min bror och hans fru träffades också när hon var 16 och han 19, de har varit gifta sedan -89. Det var deras första riktiga förhållande!

Hej hej, jag förlovade mig när jag var 15 år, och då hade vi varit tillsammans i 2 år. Nu i maj firar vi 5 år tillsammans. Vi bor sambo och nästa år är det planerat giftemål. Jag har haft ett förhållande innan detta, men trivdes inte alls med det. Men min sambo är den enda jag har haft sex med!! Känns bra, vill inte testa mina vingar, känns inte som det behövs. Kram

Jag är gift för andra gången. Första gången jag gifte mig var med min allra första kärlek. Vi träffandes när vi var 15. Gifte oss efter 11 år och skilde oss ett år senare...
När jag var 20 levde jag som om jag var 35 och småbarnsförälder (hade dock inga och har fortfarande inga barn). Var bara hemma och häcka. När jag sedan hade varit gift i ca ett halvår så tog jag upp bekantskapen med en gammal klasskompis och började göra saker. Jag och hon tog även tag i våran övervikt och började hos VV. När sommaren kom hade jag ett sådant starkt självförtroende att jag såg mitt liv med helt andra ögon. Jag blev som en fjortis! Tog igen allt jag missat, även fast jag var gift...

Nå väl, är lyckligt gift nu med en man som jag älskar över allt annat och känner att jag inte går miste om någonting nu. Jag behövde dock få pröva på singellivet. Alla kanske inte känner så. Jag trodde inte jag hörde till den skaran men ack vad jag bedrog mig (och min dåvarande man).

Gräset var faktiskt grönare på andra sidan.

Jeg har også lurt på det der... Kjæresten min er min eneste på alle vis, jeg hadde ikke en gang holdt en gutt i hånden før jeg fant min nåværende. Vi har vært sammen i 2,5 år nå, og jeg vil gjerne gifte meg med han. Men jeg har ofte lurt på om jeg burde "prøve" flere menn, og ikke ta "den første og beste", men nå er jeg ganske sikker på at det er han her jeg vil ha resten av livet. Føler at jeg ikke trenger å "lufte" meg mer.

Jag och min blivande make traffades nar vi var 15 (jag) och 18 (han), och vi hade inte haft nagra andra innan. Vi har gatt igenom det mesta och han har varit fast besluten att lata mig utvecklas och forandras genom mina gymnasiear. Jag har absolut tankt tanken att det hade varit idealiskt om jag traffat honom nu istallet for da, men samtidigt sa ar han ju den jag vill ha, den enda for mig! Jag tror pa livslang karlek, men ocksa pa en medvetenhet att man maste jobba for det! Det finns inga garantier, inget som skyddar en fran att gora varann illa, aven om man ar gifta. Det har jag insett, och med det i tankarna ingar jag aktenskap, inte for att skydda mig sjalv eller pga daligt sjalvfortroende, inte for att gora nagon till lags, utan for att jag traffat mannen i mitt liv. Om man traffar honom sa tidigt sa gor man det. Jag tycker att alla runtomkring ska vara positiva, inte saga att man ar for ung. Jag har fatt mycket fragor fran familj och slakt, och man blir valdigt ledsen nar alla runtomkring inte tar en pa allvar.

Min kusin förlovade sig när hon va 15 och det har hittils hållt i 4 år..så visst kan det funka mer än i några veckor

Vi var båda 16 år unga och erfarna när vi träffades för 8 år sedan. Sedan dess har det varit vi. Jag har aldrig varit med någon annan. Vi är förlvade sedan 2 år tillbaka, sambo sedan 5 år. Visst har jag känt att man kanske skulle se om gräset är grönare på andra sidan men jag har det ju så bra!
Dessutom har min sambo i släkten en "tradition" att träffas i ungefär samma ålder som vi var och inte en enda är skild. Jag har inte tänkt att bryta den tradtionen!

Jag och min sambo blev tillsammans när vi skulle fylla 19 resp 18. Förlovade oss efter ett och ett halvt år och flyttade ihop. Vi har nu varit tillsammans i fem och ett halvt år och gifter oss nästa år.

Han är min första riktiga pojkvän (bara haft "förhållanden" som varat i en till tre veckor innan) samt den ende jag har legat med. Jag har inget behov av att prova mig runt heller.

Båda våra föräldrar träffades i de tidiga tjugoåren (eller innan) och håller fortfarande ihop.