I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Stackars lilla Ada. Har absolut ingen kunskap vad gäller spädbarn och glutenallergi.

Mugglan, jag fattar precis på pricken vad du menar med sex-biten. Jag känner precis likadant. Utöver det, så får jag erkänna för mig själv, att det också är enklast för mig att helt skita i det just nu-för då kan inga spöken komma upp i huvudet och viska ääääääääär det inte lite länge sedan indianerna kom nu? Borde det inte vara ÄL typ nu? och så är snurren igång igen, med ett väl inpackat hopp som är så skämmigt att det inte får synas och något jag inte anser mig ha råd med om jag ska behålla förståndet.

Angående glutenintorlerans, så har jag förstått det som att det är rätt lätt att kolla via blodprov. Svägerskans son fick veta att han hade det -och han hade aldrig ens haft märkbara symtom, utan deltog bara i en undersökning i sin årskull. Även jag själv fick svar på bla glutenintolerans nu när de tagit så många prover på mig.

Jag tror för övrigt att det inte alls behöver vara någon överkänslighet, utan att Ada (jo, du skrev Beda ) reagerar på att magen fått utstå ovanligt mycket senaste tiden. Jag tror tarmsystemet ganska lätt blir irriterat och överreagerar. Och att det tar ett tag innan det blir lugnt igen. Och att det då kan vara vettigt att inte mecka med för många förändringar, utan ge skonsam mat rent allmänt och vänta och se. Fast inte för länge förstås. Bra att du har tid hos BVC så du får bolla saken.

Blommis hur mår din mage nu då?

Heloise, usch, den där plusjakten minns jag tydligt. Med Iris gick det fort men med Astrid fick vi hålla på ett tag, fast ändå inte jättelänge, jag tror det var sju eller åtta försök. Grejen var att jag hade bespetsat mig på att det skulle vara två år mellan barnen så att de skulle vara nära varandra i ålder och för varje gång som tog det där födelsedatumet närmre och närmre årskskiftet så blev jag ledsnare och ledsnare, faktum är att det fortfarande gnager i mig. Jag ville ha ett höstbarn men det gick inte, Astrid är född 10/1. Vad 17 spelar det för roll kan man undra och jag undrar också men jag kan inte släppa att det inte blev som jag ville. Helknasigt. 

Hvidis, så där var det med Iris också, jag minns att jag bara grät och skrek när maken kom hem från jobbet, jag skrek att jag inte hade något liv längre, att jag inte klarade mer nu och allt var bara åt helvete. Senare har jag fattat att hon var ett jäkligt skrikigt och besvärligt barn och jag kunde uppskatta andra barnet mer. Jag känner starkt att det där första eländesåret, det skulle man skippa, tänk om man kunde få hem en fix färdig ettåring!

Flamman, en dag till har gått, ha en riktigt mysig helg med tjejerna!

Ja om jag inte var övertygad om det förut så är jag nu helt säker på att någon spiral, det blir det aldrig!

PB, hoppas magen ordnar upp sig nu lagom till helgen!

Förresten, jag tror att jag kan räkna de gånger jag och maken gått och lagt oss samtidigt sedan vi träffades för åtta år sedan på ena handens fingrar!