" Det är inte själva stödet från våra vänner som hjälper oss mest,
utan den säkra övertygelsen om att de vill hjälpa! "
Glädje, inredningsfrågor, sorg, bilval, trötthet, barnmatsrecept, oro, vintips, lättnad, resplaner, förtvivlan, amning, befrielse, dagisstart,lycka fertilitetstricks - är alla delar av pratet under åkturerna!
Följ på ytterligare en åktur med vår mysiga barnkarusell!
Tack för att ni finns!
DollyLolly: oron kan man aldrig komma ifrån. Först oron för MF, sedan oron för att ngt annat ska vara fel, sedan oron att ngt kan hända med graviditeten/barnet, sedan oron för spädbarnsdöd. Det går liksom inte över efter v12... tyvärr. Grattis till grav och hoppas att allt går bra denna gång!
Nej jag förstår det. Men oro är så jobbigt!
Hoppas att allt ordnar sig!
Muggles - jag låg bara en dag fel förra gången. Återstår att se hur det blir till helgen...
Dolly - man vet tyvärr inte att det kommar att gå bra. Men det sägs ju att risken minskar efter vecka 12. Jag plockade inte ur extra bindor ur väskan förrän någon gång efter halvtid. Oron för barnet kommer nog att vara med dig resten av framtiden. Någon klok här inne sa att "man väntar barn och inte missfall". Sen är det ju svårt att ta till sig när man drabbas. MrsB är väl största experten på hur man hanterar detta...
Nenne: Aaaaaaawwwww (och jag var ungefär lika ung som du när jag träffade min man, vi blev ihop vid 17 års ålder...)
Och angående mina "symptom" så litar jag nada på brösten, de ömmar litet mest hela tiden. Men nu känns det litet småsvullet i magen (fast det avfärdar jag som önskesymptom för det mesta) utan det som är "värst" är känslan av det nog verkligen gick vägen den här gången... Så har det inte känts tidigare försök.
Men å andra sidan kan den känslan vara skapad av det faktum att ÄL-testet gav utslag, dvs jag "vet" att jag hade ÄL, och jag vet att vi fick till det i närheten av ÄL.
Så jag försöker allt vad jag kan att inte hoppas för mycket.
Håller med Mindre och Muggles, oron försvinner inte utan blir snarare större (tänk när de blir tonåringar - ve och fasa). Fick nästan lite ångest första veckorna efter att lillgrodan var född när jag tänkte på allt han skulle behöva gå igenom med tanke på sjukdomar, olyckor etc. Nu har jag insett att det är bara att ta en dag i taget och inte oroa mig i onödan.
Ore
ungefär lika ung? Jag skulle skriva lika ung. 
Aaaaaww!!!!
Jag hoppas SÅ att din magkänsla är rätt!
DollyLolly
var det du som skrev i en tråd att du fick reda på det i v17 men fostret var dött redan v 6? 
usch och fy, förstår att d är orolig. men om jag fattat det rätt så minskar risken drastiskt om man har sett hjärtat picka, så vad bra att ni får ett tidigt UL! Prata av dig här, misstänker att det är skönast så!
välkommen, btw. 
Håller tummarna Ore!
Ja precis det var jag det!
Så nu ska vi kolla ultraljudet i vecka 9 första gången, det jag kan tycka är lite dåligt/konstigt är att man måste betala för detta, även fast vi gärna gör det för vi är så oroliga och vill kolla, men jag tänker på när man fått MF så vill man ju kolla ännu tidigare och oftare iallafall vi!
Och då kanske sjukvården kunde erbjuda detta gratis..
Håller även tummarna för dig Dolly och tror givetvis att det går bra denna gång! Rätt vad det är har du passerat v 12 och kan kanske slappna av lite. Bra med tidigt UL så du själv får se att allt är bra.
wooooaaaaaaahhhh! Nu ringde de från gyn och jag ska börja med sprutorna ikväll!!! VUL nästa måndag. WEEEH!!! Oj, måste kanske testa igen då, för att vara helt säker... :-s
