Ofrivilligt möhippeslös?

Jag kommer nog inte heller få någon möhippa för jag har inga tjejkompisar. Jag och min sambo har mest gemensamma vänner av manligt kön (då jag har ett väldigt mansdominerat jobb och intresse). Jag antar att han får en svensexa om han inte säger att han inte vill, det skämtas iaf redan om den. Vet inte riktigt hur jag ska känna inför det här. Å ena sidan vill jag ju inte direkt sälja kondomer eller pussar på gågatan i stan så på så sätt kan det ju vara skönt att slippa, å andra sidan hade det kanske varit kul med någonting om min blivande man nu ska få en svensexa.

Jag vet att de firar att folk ska gifta sig på jobbet och det är ju jättetrevligt, men det är ju inte samma sak.

Varken jag eller maken fick någon hippa/sexa.

I mitt fall var det ganska väntat, jag har inga tjejkompisar och de få killkompisar jag har bor antingen långt bort och/eller visste inte vad en möhippa var för nåt när jag hintade lite snyggt att det inte verkade bli nåt.

Maken har ett stort kompisgäng där maken och de andra har gjort heldagars-sexor åt de andra i gänget som gift sig innan oss. Därför trodde vi att han skulle få en sexa, att de andra skulle återgälda sina egna sexor. Men icke.

Att ha en egen efterhippa/sexa känns lite.... tja, jag vet inte. Ville de fira/uppmärksamma oss så hade de gjort det självmant tycker jag....?

Tror bara inte det är lika självklart att fixa något om man inte är bjuden på varken vigsel eller fest, tyvärr...Sen kan jag hålla med dig om att det inte har med vartannat att göra..men jag kan tänka mig att folk resonerar så...!

Trist för er alla som inte får hippa..Får väl se hur det blir för mig, gifter mig nästa år och vännerna är ganska utspridda. Tärnorna kommer nog dock att försöka dra igång nåt...

Juni2012..det låter ju ganska konstigt..är man ett helt gäng ser man väl till att alla får hippa/sexa...Tycker man.

Det tyckte väl vi också... Men de hörde inte av sig, jag kollade noga att jag fanns med rätt uppgifter på både hitta och eniro för att underlätta.

Jag har varit med och räddat situationen två gånger nu på ett par år för kompisar där alla väntat på best man och best man väntat på nån annan o s v.

Vi ska gifta oss borgerligt men vi har ändå utsett två vittnen som får spela rollen som marshalk/tärna men ändå ganska nedtonat. Men när vi gav dom uppdraget så sade vi till båda två att ansvaret för svensexa/möhippa ligger på dom - bara för att det inte skall falla mellan stolarna.  

Men sen känner jag lite såhär också. Om jag inte hade hört något ifrån någon av min sambos kompisar när bröllopet börjar närma ang. helger som passar, gästlista etc så hade jag reagerat och tagit tag i situationen. Jag förväntar mig även att min sambo hade gjort detsamma för mig.  

Hej, Vad gulligt av dig!
Kul att du fick två hippor :)

Hej, vad tråkigt, speciellt som din man vart med och fixat för de andra...

En hippa/sexa kan ju bli hur kul & mysig som helst, ett minne för livet för alla som är med,

men lite snopet om man själv ska ta tag i det också, själva bröllopsplaneringen räcker och blir över..

en dag med polarna skulle vara ett gott avbrott mitt i allt.

Jag med? Jag var bergsäker på att det var idag jag skulle bli hippad.  

Det är den enda helgen innan bröllopet som jag är ledig. Dessutom ringde min syster för ca 1½ vecka sen och skulle kolla hur jag var ledig den här månaden. Hon trasslade in sig i lögnen så jag fattade att något var på gång. Men nu sitter jag här ensam och äter frukost...

Riktigt besviken blir om det inte blir något. Sambon hade sin för två veckor sen. Han hade fått veta datumet innan så han kunde va ledig och det hade inte gjort mig något om det inte blev en överraskning utan då hade jag kunnat säga på jobbet att det datumet måste jag va ledig.  

Jag hatar overraskningar, sa jag forstar personligen inte  tjusningen med att bli 'bortrovad' eller 'tagen pa sangen' med en overrasknings mohippa, med utkladning och pinsamheter och i mina ogon 'fornedring'. Men jag vet att vissa gillar det och det ar ju inget fel med det.
Jag vill inte mena nagot illa med mitt inlagg eller sa, utan en helt genuin fraga bara, om det verkligen betyder sa mycket for er att fa en mohippa, varfor inte ta kontrollen och satta igang det sjalv? Ni behover ju inte veta vad ni ska gora bara for att ni satter igang det sjalv. Det finns ju inget ratt och fel i det hela. Jag tycker att om det ar viktigt ska man ta tag i det och se till att det hander, ibland behover man ge sina vanner lite hjalp pa vagen.

Och ni inte fick nan innan brollopet sa ar det val inget som sager att ni inte kan ordna en 'efterhippa', visst det blir inte samma sak, men det kan ju bli minst lika roligt, iaf roligare an att vara ledsen over att inte fatt nan Satt jag i er sits och kande som ni skulle jag helt enkelt skicka ett email till mina vanner, forklara att jag valdigt garna skulle uppskatta en tjejdag/kvall med alla mina favorittjejer eftersom det inte blev nan mohippa kan vi val ordna en efterhippa och sen ge lite forslag pa vad du skulle tycka var roligt och forklara att det inte behover vara nat som kostar massa pengar etc? 

Jag fick en overraskningsmohippa med lite val for stora overraskningar (sanna som satte bade mig och andra halvan i en jobbig sits), fast jag sagt att jag inte ville ha overraskningar utan ville veta om vad vi skulle gora da jag gillar att ha nat att se fram emot och planera, det hela slutade ratt illa da min van som ordnade allt inte kunde acceptera att jag berattade hur jag kande over det efterat - hon tyckte att hon inte alls handlat fel, fast hon gick helt emot min vilja, personligen tycker jag inte att det handlade om ratt eller fel utan om olika asikter och att man ibland vanner emellan maste bara overrens om att man tycker olika och att det ar ok. Hon har nu avsagt sig var vanskap istallet. 

När min tärna berätta att hon inte skulle fixa nån hippa till mig (svårt att rådda då vi bor i olika städer) så berätta ja de för min mamma och systrar.
Och sa att om de vill de ska bli nån möhippa så får de hjälpa min tärna, så får vi se om de blir nått eller inte.
Min M2B vet ju när jag är ledig och inte, men viktigt är nog att se till att tärna och bestman har kontakt med varandra också.

Jag har accepterat att de kan bli nån eller att de inte blir nån alls. Allra helst skulle jag vilja göra nått mysigt/roligt med de som jag bryr mig om. Och inte hamna i nån förnedringshippa.

Har man barn är de viktigt att man ser till så att tärna och bestman (eller den som ska hålla i hippa/svensexa) får kontakt med varandra också . Så att de vet när den är så man inte planerar den på samma dag, så att någon kan vara hemma med barnet när den andre "rövas" bort.

Alternativt att de ser till så att nån som brukar passa barnen kan ha hand om barnen den kvällen.

nu kommer jag att bli lynchad o hudflängd över min frågan:

men varför förväntar man sig att bli hippad efter konstens alla regler?

visst att det kan vara roligt och underhållande osv, och visst kan jag förstå till viss del att en del känner sig ledsen o besviken att inte få den uppmärksamheten

men vanledning till att man gifter sig är väl för att  befästa det ultimata bandet mellan sig o sin partner?! det är väl det viktigaste, iaf för mig o min sambo.

jag gifter mig inte inte för att bli  hippad o det är inte det som är den primära orsaken till giftermålet.

jag tycker det är märkligt när folk förväntar sig hippningar osv bara för att de gifter sig, jag förväntar mig ingen hippning o blir jag hippad ja vad trevligt men inget mina vänner måste ordna bara för sakens skull.

får man ingen hippning så finns det kanske ett skäl till varför inte oxå?!

Lika som folk blir sur för att de inte får pengar o presenter när de gifter sig? Man gifter väl sig inte för att få presenter? är det det primära orsaken så  gifter man sig av fel anledning.

jag förväntar mig inga presenter när jag gifter mig o kommer inte ens ge någon liten hint om presenter heller.

bli hippad o svensexad o få presenter är väl bara en fin bonus om det  blir något med det men inget man kan ta förgivet eller förvänta sig för trots allt så giftermålet är väl nått som handlar om att befästa det ultimata bandet mellan sig o sin partner.... 

ja ja alla är vi olika o tycker olika o reagerar olika detta var bara min egen reflektion över detta med hippning o svensexor etc etc.