Smärta vid sex.

Cityalven - vad skönt att han tog det så bra! Då kan du nog räkna med att du har en av "the good ones", håll i honom.. Är så glad för din skull att du tog modet till dig, det är sånt som gör att jag tycker det är värt att berätta om såna jättepersonliga saker om mig själv på ett forum. Inte för att det är nåt hymla med men sexproblem är förfarande så belagt med mungavel så man kan bli tokig.

Men har du gått till ungdomsmottagningen än? Har du kollat om de har en specialistutbildad barnmorska, dvs en sk sexolog? Tror det är viktigt att du ser till att komma till nån som vet vad de pratar om.

Hittade två väldigt bra hemsidor som du absolut bör läsa igenom från början till slut, om du inte gjort det innan. Har inte googlat på det här förut eftersom jag haft en suveränt "team" av en gynegolog och en barnmorska/sexolog på samma mottagning. De har förklarat och lärt mig allt om tillstånden. Det rör sig mkt tankar och uppfattningar om vestibulit och vaginism och jag får känslan av att många kvinnor och tjejer inte är helt klara med vad respektive innebär, skillnaden mellan dem samt möjligheterna till åtgärder. Den ena rör sig alltså om nerverna, den andra om musklerna. Hur som, dessa två sidor uttrycker samma lättsmälta info som jag fick när jag blev diagnoserad.

www.vaginism.se

och

www.vestibulit.se

Hej! var på öppen mottagning idag och ska träffa läkare/gyn på onsdag. Barnmorskan var lite undrande till just vaginism när jag pratade om det, men i och med att jag har problem så tyckte hon att det var självklart att jag skulle få träffa en specialist.

Jag börjar dock fundera på om det inte kan vara en sak till... att jag har kemikalieallergi... skulle inte vara så konstigt då jag inte tål vissa schampon pga konserveringsmedel och dyl. Jag har faktiskt bara inte tänkt på att man skulle kunna vara allergisk mot glidmedel men började tänka på att det inte alls brukar göra lika ont om man VÄL får till det utan...

Men jag tar inte ut något i förskott utan vi får se vad doktorn säger!

Som sagt, kan ändå inte vara tacksam nog för att du tog dig tid. Det är lite jobbigt med dendär tabun jag fick dock spräcka min egen tabu när jag fick mina hormonproblem. 

Jag har faktiskt redan varit inne på de där sidorna sökte så mycket info jag kunde om det men man hittar ju inte sååå mycket...

Vad bra att du gick dit!

Kanske beror dina problem på en kombination av problem, det är nog bra att du är öppen för olika alternativ.

Tyvärr finns det många barnmorskor som inte är insatta i de här tillstånden, otroligt men sant. Tror det är ett problem som de gärna sopar under mattan.

Tror fortfarande på vaginism som ett rimligt antagande men man kan ju inte utesluta andra orsaker.

Vad gäller glidmedel så kan jag säga att på den tiden då jag hade sex trots smärtan, så var det allra värst med glidmedel. Glidmedel är jättebra på alla sätt men när jag/vi använde glidmedel för att kunna penetrera så ledde det till att hans penis gled in "för" enkelt och smärtan blev som en brännande kniv. Utan glidmedel var det trögare och därmed kom han inte in på samma sätt och smärtan var inte lika brännande.

Använder fortfarande glidmedel, men inte ihop med penetration (eftersom vi inte har det) förstås. Många glidmedel har en massa "skit" i sig, konserveringsmedel, färg- och smakämnen och de skapar bevisar allergiska reaktioner hos många människor. Vissa kan nog vara allergiska mot silikon, vilket en del glidmedel är baserat på.

Men känner igen dig i vad du säger. Under mina "helvetesår" (dvs innan jag fick behandling) avstod jag ofta från att använda glidmedel vid penetrering eftersom jag upplevde det som att det gjorde ondare då.

Jag förstod att barnmorskan inte var så insatt och det var därför som jag fick tid hos gyn.
Som sagt, jag går inte därifrån förens jag vet vad felet är och jag vill heller inte utesluta nånting men det är som du säger... vaginism låter troligast... även nu.

Samtidigt är jag otroligt glad för att du har delat med dig av dina erfarenheter iom att jag tror att jag nog fortfarande är i ett tidigt skede. Jag hör av mig på onsdag och berättar hur det har gått!

Jag tycker att du förtjänar en ros som tack för att du brytt dig!

Tack, vad gullig du är! Jo, jag bryr mig faktiskt om er tjejer som går och dras med denna i ensamhet. Jag vet ju hur det var (är, jag har ju fortf kvar min vaginism), jag har ju levt med vaginism i 7 år. Om jag bara hade vetat då vad jag vet idag... Därför vill jag gärna dela med mig av mina erfarenheter. Är smått chockad över hur många som lider att detta! I början ångrade jag varje inlägg jag gjort och förbannade BT för att man inte kan radera vad jag skrivit men idag är jag glad att det inte gick när så många har hört av sig. Det är ju faktiskt inget att skämmas över eller hymla med - även om jag ibland måste upprepa det som ett  mantra om och om igen!

Det är jättebra att du har utrustat dig med envishet, det verkar som att det kan behövas när man kommer med det här "bekymret". Verkar inte helt lätt att få sjukvården att fatta att det är en diagnos och inget litet skavsår som går bort bara man har lite extra tid på sig.

Tror du har rätt attityd gentemot dig själv för att fixa det här bra, det tror jag verkligen! Tummen upp för dig!

Berätta hur det gick på ons!

Hej!

Nu har jag vart på undersökning och tagit lite prover också...
Fick världens underbaraste doktor :D vi kom jättebra överens och vi har "bestämt" att hon är min doktor:)
Hon tog mina tankar helt seriöst då hon inte kunde se några tecken på infektion och jag ska få mitt första kuratorssamtal i början på januari. Har fått lite smärtstillande salva utskrivet för att se hur det går.
Sen ska vi träffas nästa gång i februari för att se hur det har artat sig. Får typ föra en enkel dagbok för att hitta lite samband till när det är jobbigt och om det skiljer sig beroende på vilken vecka i månaden jag är i osv.

Så det känns som att det kommer att ordna sig fast att det tar ett tag...

det som dock gnager i mig är att nu när jag har fått prata med min pojkvän så visar han ett ganska stort oförstånd... han vill liksom inte riktigt känna till "problemet" och gör mig ledsen när han säger att han känner sig mysen och längtar efter mig... Jag sa att jag gärna ville ha honom med i februari när vi ser hur det gått och istället för att säga: ja absolut, det är klart för oss!
så sa han istället: men det blir ju problem om det är en veckodag och jag måste ta ledigt från folkhögskolan...

Just nu känns det inte kul alls:( tänk om det hade varit tvärt om! men min doktor varnade mig och sa att i och med att killar inte vet hur det känns så kan de vara ganska oförstående... Hur tog din kille det?

Skakar liv i tråden igen. Hur har det gått för er?

Har inte läst igenom denna tråd så det jag skriver kanske redan står någonstans...

Kan ha både vaginism och vestibulit samtidigt. Det ena kan utlösa det andra.

Vill tipsa om Kvinnokliniken i Linköping, POS – enheten för psykosocial medicin och sexologi. De är jätteduktiga och tar dessa problem på allvar.

Har själv problem och har så haft i snart 14 år.

Det absolut viktigtaste när man har dessa problem är att man har en partner som är förstående och tar problemet på allvar. Det är inte bara kvinnans problem eftersom att det påverkar bådas liv! Lika viktigt som det är att ha en partner som tar problemet på allvar - lika viktigt är det att värdesätta sig själv och inte känna sig misslyckad för att något som är så självklart för alla andra, inte är det för just en själv och ens partner. Titta bort från alla tidningsrubriker som säger att sex och framförallt just samlag är det viktigaste i ett förhållande, att det liksom är limmet som håller ihop. Utan lim ingen kontakt typ. Hitta andra sätt att vara nära varandra! 

I förhållandet: Prata, prata, prata!  sätt upp riktlinjer för vilken typ av sexuell aktivitet som går att utföra och vad som inte går att utföra utifrån de problem som man har. Om inte samlag funkar, hitta annat som funkar. I perioder då det inte bara går att vara i närheten av underlivet - kramas, mys med varandra och var trygg i situationen att det inte behöver leda till mer eftersom att det är den överenskommelsen som ni gjort upp, låt din partner ge en massage istället eller smekningar. Viktigt att ens sexualitet inte försvinner på kuppen på grund av problemen!!! Det är så lätt att bara stänga av alla känslor och att tro att minsta lilla närhet automatiskt kommer att leda till samlag, istället för att behöva säga nej så låter man helt och hållet bli allt vad intimitet innebär.

Har fått en hel del råd genom åren av gyn-läkare och jag listar de som jag tycker är viktigast; 

- sluta med p-piller

 - Vid eventuell svampinfektion - begär att få Diflucankapsel utskrivet. Ta inte svampsalvor eller sådant som man stoppar upp, ett redan irriterad underliv tenderar att bli mer irriterat. (Detta är något jag är benhård på. Ringer jag gyn så vill sköterskorna ofta att jag ska testa receptfritt först, men när jag sedan berättar min historia och de läser journalen så ändrar de sig.)

- Smörj gärna med vaseilin morgon och kväll

- tvätta aldrig med tvål, använd olivolja istället

- gå så mycket som möjligt utan trosor

- använd glidmidel med silicon tex pjur woman. Framtaget för känsliga slemhinnor.

Det finns ett Forum med mycket information på denna sida: http://www.vestibulit.com/forum/

Kan väl också tillägga att mina besvär kom smygande först med intensivt brännande efter samlag, därefter som kom intensivt brännande även vid inträngandet och tillsist gjorde det ont hela tiden och satt i i flera timmar och idag funkar inte samlag alls. Hänger garanterat ihop med att jag var "ung och dum" och inte ville göra min dåvarande kille besviken.  Hjärnans uppfattning att samlag gör ont var ett faktum och det är det minnet som kopplas på per automatik, vilket till slut lett till även vaginism - att instinktivt utan att själv vara medveten skydda underlivet för något man bara är bomsäker på kommer att göra ont....

Så ni som är i den situationen - att det är nya besvär ni har som inte har gått så långt ännu. Ta det på allvar. Lyssna på er kropp. Ge er fasen på att ni har rätt att få den hjälp ni behöver! Ge inte upp!

Nu har jag inte läst hela tråden men här kommer lite tips från mig

Jag har upplevt samma sak som dig TS och kollade upp det med BM men gav inget... Så slutade med att vi provade lite själva
Jag har ätit p-piller i flera år och har nu Cerazette tror jag... de är i vilket fall de som kostar. 800:- per år.
Sen gjorde vi så att vi hade glidmedel alla gånger, inga undantag! Har kommit på att Icas är jäkligt bra! Eller det köps på ica i vilket fall det är en vit tub med blå text och det är nog blandat med vatten+silikon.
Sen gjorde vi även så att min sambo slutade komma i mig.
Dessa grejer har gjort att jag inte har någon smärta alls längre! Sen vilken del det är som gör det bra det bryr jag mig inte om! Det funkar och det är huvudsaken!
Har bara kommit fram till att kanske det inte behöver vara så allvarligt allt... man läser ju mycket och då hittar man allt om såna där sjukdomar som gör att man inte kan ha sex alls osv.. då blir det lätt att man inte provar sig fram.
Så all lycka till dig TS! Hoppas det funkar för er