Blev jag utan möhippa tro?

Men jag vill inte att de ska känna sig tvingade, detta är ju någon man ger till någon man anser ha förtjänat en hippa.

Vemsomhelst hade ju kunnat ta initiativ till en hippa men det verkar som alla har väntat ut varandra eller tärnan vilket resulterade i ingenting.

ksn ju helt enkelt vara så att tärnan inte var varken stark eller tillräckligt van vid att göra några tillställningar eller samla ihop kompisar för att kunna planera något.
första gången jag planerade en hippa var min systers och då var jag 19 år. Den resulterade i att en av hennes kompisar tog över och gjorde den till en "förnedra bruden" hippa med att klä henne jätteful och få henne göra pinsamma saker. Idag skulle jag nog inte gjort så, men då förstod jag inte bättre.
Hade kompisarna dessutom inte kunnat enas om en dag kunde det mycket väl ha blivit så att det inte blev en riktig hippa. Tyckte de var helt hopplösa.

Så när väl hippan och bröllopet var över bestämde jag och min syster att vi skulle göra nåt bara vi syskon, skämma bort oss med lite spa och få en sån hippa hon ville ha och förtjänade.

Förstår att du är besviken

Jag känner likadant då jag inte heller fått någon möhippa. men min syster har i alla fall talat om att hon försökt ordna något och inte lyckats få i hop det då ingen kunde samma dag och att de var sent ute med det då alla haft fullt upp med semestrar och resor.

Jag kan tycka att det är självklart att man försöker ordna någon slags möhippa. Kan räcka med att man går ut och äter något gott en kväll.

Konstigt att inte någon av dina vänner ens tagit upp att det inte blev någon möhippa.

Jag ska i alla fall få en fruhippa, men det känns inte riktigt som samma sak.

några av mina vänner frågade mig om de var bjudna till hippan (!??!) som om jag skulle veta det. Nja så svarade jag inte riktigt men ungefär, så jag gav de numret till min tärna. Men sen blev där inget mer.

Kul med fruhippa Maggan Haggan, du finns fortfarande med i beräkningen

Fick inte heller någon hippa, och var jætteleden. Problemet ær ju att man går och hoppas in i det sista æven om man så gott som vet att det ær hoppløst.. MEN efter en helt fantastisk brøllopsdag så kænner jag mej inte så ledsen længre, tack o lov. Nær man ær mitt uppe i planerandet så kænns det helt førdjævligt men nu efteråt så kan jag se att det var ju inte något de INTE gjorde før att vara djævliga. Faktum ær ju att alla inte tycker att detta med møhippa ær så viktig (om de ær ogifta dvs hehe) och de kan aldrig førstå hur viktigt det kan kænnas før oss som sliter hæcken av oss før att ordna ett minnesvært brøllop både før gæster och brudpar. Stor kram till dej!

Tack *kramar tillbaka* Känns skönt att höra.

Nej, såklart är det inte av ren djävulskap de gjort detta och det är bara att minnas det också. Kändes som du säger, smått förjäkligt innan bröllopet men det känns lite bättre nu.

Gift är jag, och det var ju det viktiga. Hade ju en sagolikt underbar dag.

Jag är bjuden på bröllop om ett par veckor och har inte hört något om möhippa. Är tydligen en som ska hålla i det men inget händer. Jag är inte så nära kompis att jag bör ordna den. Men jag hoppas att jag får någon info snart. Det är ju synd om bruden annars!

Det är jättejobbigt det där med VEM som ska dra igång allting. Vi är värdar på ett bröllop senare i höst och fastän vi hör till de närmaste hoppades jag in i det längsta att NÅGON annan kunde ta på sig det. Vi har ju en hel del att förbereda inför bröllopet.
Men ju längre tiden går inser man ju att alla väntar på att just NÅGON annan ska ta tag i det........Så nu ligger bollen hos mig och jag har satt den i rullning. Vi måste ju se till att våran vän får en möhippa.

Var aldrig rädda som brudens vänner att puffa lite på tärnan vad gäller möhippa! Jag var nyss på en av mina närmsta vänner bröllop och jag letade helt enkelt upp hennes syster som var första tärna på Facebook och frågade helt försynt om Möhippa. Varpå systerna "Oj, ja, jag har inte hunnit ännu, vad bra att du pushade lite". Sedan planerades en lugn skön dag in, dagen före bröllopet, där vi hade picknick, spa (bruden fick massage) och avslutade med middag och marsch i säng kl 23. Bruden var superglad, hon tyckte det var kanon att slippa all stress dagen före. Vi invigde oxå hennes man i det hela, så han gav tärnan gästlistan och hon utgick helt från den i valet av möhippegäster.

Det låter skittråkigt att inte ha fått någon hippa! Jag har bara antagit att folk vet att det åligger brudtärnan att fixa, men kanske måste man alltså ge dem någon vink. Man tycker ju att ens m2b skulle kunna puffa lite på tärnan om det inte verkar bli något, speciellt om bruden frågar.

Men det är väl inte tärnans ansvar att fixa hippan i Sverige, utan det brukar ju vara något som brudens närmaste vänner/syster ordnar. Visst, oftast är det ju den närmaste som är tärna. Men det är ju inte alltid så att man ens har en brudtärna i Sverige och i så fall skulle ju alla de brudarna bli utan.

Trist i alla fall att du inte fick någon hippa Roodeberg. Men som några skrivit så kanske det var så att ingen kunde komma ifrån, lätt hänt om de var sent ute med planerandet. När min syster gifta sig så fixade jag och en kompis hippan (hon hade ingen tärna) och det var bara tjejer från syrrans sida som kom, alla andra hade något inbokat.

Jag ska inte ha någon tärna så hoppas på att någon annan tar tag i det där...har inte någon syster heller...

Jag förväntar mig ingen hippa, då alla mina vänner är väldigt utspridda, men samtidigt vill jag självklart att de gör något (har inte sett det mer mer och mer nu)...men ingen förnedra brud modell, då slipper jag helst då jag inte alls är den typen...

Förstår din besvikelse, inte roligt att inse att de inte gjort något för en :S Tur att er dag blev perfekt iaf...
*kramar om*

Ni är rara hela bunten, kram på er.

Nu vet jag hur det ligger till ialla fall. Min karl fick mejl om att tärnan (ursäkta stavfel,försöker skriva allt jag kan på kortast möjliga tid) ville ha alla tjejers uppgifter till möhippan, vilket hon fick. Men hon använde de aldig. Det var aldrig så att folk fick en chans att svara för det gick aldrig så långt. Hon struntade i allt ihop. Så kan det vara. Nu var det så att en av mina närmaste (goaste) tjejer trodde att hon inte var inbjuden till hoppan, varpå jag bad henne att ringa min tärna och prata. Ty jag hade ju inte den blekaste (vid tillället) om det ens skulle bli någon hippa. Efter att ha samkört (guuuu jag låter som en förhörsledare jag vet) uppgifter från både karln min och min nära rara vän så får jag bilden av att det inte ens var nära att bli en hippa trpts allt. För när min vän kontaktade tärnan så lade hon fram det som sådant. "Jag tror nog att X mer än gärna skulle uppskatta en hippa, vore det ok om jag ordnade något?" Och svaret blev "Javisst". Nu hann inte min vän ordna med någonting alls så snart inpå (1 ½ vecka, och hon studerar heltid och har barn ch var dessutom på semester vid tillfället, jag klandrar henne inte på något sätt) och dessutom hade hon inte väntat sig det svaret hn fick utan trott att hon skulle höra att det var något på G som hon kunde haka på. Så nu känner sig min vän miserabel vilket jag har sagt till henne att hon absolut inte ska göra. Till min tärna jhar jag sagt.... ingeting alls om saken. Jjag känner att det vore ett mer ellr mindre etikettsbrott att nämna något som man egentligen inte ens har rätt att be om. Nu uteblev det.

Tråkigt att det blev som det blev, jag förstår att du kände dig besviken! I efterhand kan man konstatera att du kanske valde "fel" tärna men jag hoppas inte det sätter spår i er vänskap! Hon var ju trots allt en av de som gjorde er dag perfekt. Om jag vore du skulle jag samla alla tjejer från bröllopet och föreslå en kväll på stan (eller liknande), då får du festa med dina härliga kompisar utan pinsamma uppdrag och utstyrslar :) Och som sagt, det viktigaste är att du blev gift och att själva dagen var perfekt! :)

Mäh! Vad är det för tärna som först ber om kontaktuppgifter och sen bara struntar i det? Jag hade varit jättebesviken på henne.

Ja, jag kanske valde fel person att anta uppdraget i fråga när man ser i backspegeln. Jag undrar hur hon tänkte när hon bad om allas upgifter och sedan lät det bero? Att ingenting hände. Min karl har fått höra alltihop eftersm tärnan är tillsammans med min mans vän. Vi hade tumanhand-middag, hon och jag, helgen innan bröllopet och jag provsminkade henne och satte upp håret på prov i olika varianter och gav henne fransk manikyr (jag är rätt duktig på det så det blev galet bra), ordnade med middag och allt därtill. Och under tiden jag satt och fixade hennes naglar brast hon ut i ett spontant "Mä, det borde ju vara tvärtom ju, jag ska ju göra det här och ta hand om dig ju". Jag bara log tillbaka, vad skulle jag svara?

Men jag ska ge henne cred för hon hjälpte mig gå på toaletten en gång och höll släpet lite då och då, sprang efter paraply och så. Men inte så mycket mer än så. Alltså jag vill inte förringa hennes insats men samtidigt så gör jag ju det (ja jag vet, jag är inte konsekvent på någe sätt, so kill me) Även de andra tjejerna på festen (och karlarna för den delen, fick mer hjälp av vår bestman och toastmaster som var guld värda!!) hjälpte mig lika mycket.

Det kanske bara är att konstatera att det inte är så mycket toga i tjejen och det ligger inte i hennes natur. Jag gjorde fel i att fråga henne. Kanske är det svårt att tacka nej till ett sånt här uppdrag när man väl får frågan. Till saken hör att de vänner, nära vänner jag har kädne jag inte att jajg kudne fråga. Jag har två bästa vänner. Den ena är (var vid tillfället mitt i) halft i förhållande som barkade åt separation med en liten liten knodd som skriker(kolik) från morgon till kväll. Inget körkort heller (ja, ibland kan det vara bra för jag bo ute på vischan, och haka inte upp er på det, ni som vill rasa för att jag sållar bort något bara för att de saknar körkort). Den andra av mina bästigaste vänner hade ett galet hemförjhållande vid tillfället då det uppdagades diverse "affärer" och annat familjestrul så jjag kände inte att jag kunde rättmätigt belasta någon av de med ännu en sak att tänka på.

Jag känner inte att det finns något att ta upp och jag tror inte att jajg någonsin kommer att prata med henne om dettautan bara gå vidare och njuta av allt som faktiskt blev av och gick vägen. Rikta energin åt ett annat hål och se allt det som blev så himla lyckat istället.

Helt rätt inställning! Fokusera på det som var bra. Ni är gifta, ni älskar varandra och det är det viktiga. Kram till dig!

Du gör helt rätt! :D

gifte mig 11 juli, min man vart tagen direkt när han kom hem från jobbet, jag visste att han skulle bli det då jag hjälpt till lite att samordna de olika personerna.
johan vart tagen helgen innan bröllopet.. dagarna gick och på torsdagen insåg jagatt jag skulle bli utan möhippa..

jag var så ledsen så jag grät för att min vänner hade pratat med mig några månader innan brölopet att jag är ju enperson som det skulle vara så kul att ha kidnappa eftersom jag gör vad som helst.. nykter som onykter.. så jag hade ju rälknat med en massa jävelskap...
men ingenting.. jag vart så ledsen så på baksidan av bröllopsprogrammet skev jag stort tack för en jätte rolig svensexa!!
ja svensexa såg ju allaatt det vart.. men möhippan då..

mina tärnor och kompisen skrev på kortet till presentöppningen att jag ionte går säker ändå för fruhippor ska vara värre..
vadå fruhippa.. vad fan är det?? varför försöka göra nåt i efterhand för att släta över att man inte gjorde en möhippa, nej tack. ska det vara ska det vara ordentligt.
är besviken på hela mitt bröllop.
ingen möhippa
det var knappt någon som höll tal
toastmastern bara stack utan att säga hej då
svärmors andra svärdotter börja bråka med henne så hon stack och svärmor var ute i köket och grät
folk titta inte ens när vi skärde tårtan de började hugga in på sina tårtor på en gång
sen stressa de på att vi skulle öppna paket..och när vi gort det.. ja då var alla som bortblåsta.. där stod vi och skulle börja dansen och det var 20 pers kvar varav av dom det var 8 barn..
och vi hade alkoholfritt bröllop pga av att vissa i släktena inte kan hantera sprit och dårar klarar jag mig utan på min dag.

Nu är det snart 1år sen vi gifte oss. Och trodde att jobbarkompisarna skulle fixa en fruhippa. Men det har de inte så jag är väldigt besviken. Jag har varit på andras möhippor och fruhippor. Fick en liten möhippa med 4 personer vi bowla o åt lunch på ett ställe som är kända för att inte ha den speciellt god mat. Jag kan inte bowla o tycker inte det är speciellt kul var helt klart sämst. Men höll god min o låtsades att det var kul. Känns som när man hade gympa i skolan o man blev vald sist. Jag låter kanske otacksam men jag tycker att bruden ska få känna sig speciell o att man ordnar aktiviteter som hon skulle gilla. T.ex. så älskar jag att dansa. Hade uppskattat att t.ex få testa salsa eller nåt liknande. Det lustiga var att de dansade salsa utanför bowlinghallen så jag blev så glad för jag trodde jag skulle få vara med där.