Blev jag utan möhippa tro?

Fick inte heller någon hippa, och var jætteleden. Problemet ær ju att man går och hoppas in i det sista æven om man så gott som vet att det ær hoppløst.. MEN efter en helt fantastisk brøllopsdag så kænner jag mej inte så ledsen længre, tack o lov. Nær man ær mitt uppe i planerandet så kænns det helt førdjævligt men nu efteråt så kan jag se att det var ju inte något de INTE gjorde før att vara djævliga. Faktum ær ju att alla inte tycker att detta med møhippa ær så viktig (om de ær ogifta dvs hehe) och de kan aldrig førstå hur viktigt det kan kænnas før oss som sliter hæcken av oss før att ordna ett minnesvært brøllop både før gæster och brudpar. Stor kram till dej!