Inlägg från: Anonym (Besviken) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Besviken)

    Orolig/besviken bridezilla

    Det kanske låter fånigt. Me det är mina tankar och funderingar och de påvårkar min vardag.
    Då mannen (blivande) friade i våras grät jag och min familj av lycka. Alla är så glada.

    Men inte en enda på hans sida. Ingen har sagt grattis. Ingen tkr det ska bli kul m bröllop. Mina svärföräldrar frågar aldrig Nått eller visar sig intresserade. Ok fine, alla älskar inte bröllop och måste babbla om de hela tiden. Men att ens kunna LE??
    Dom har bara en son. Å några döttrar. Han är den första som gifter sig av deras barn.
    Jag har aldrigt känt mig omtyckt men "ok" stämplad. Varken mer el mindre. Inte ens ett grattis då jag fyllde år.
    Vi kommer ha en liten middag för de närmaste och såklart är dem inkluderade.
    Svärmor har pipit om några detaljer m maten men sagt att hon kan väljs bort å lägga till det jon vill ha/inte ha.
    Just nu känns det bara som att dom kommer komma. Äta. Å sen dra.
    Min pappa kommer hålla. Tal. Jag har skrivit tal. Jag är livrädd hela middagen blir ett stelt fjasko pga dessa surpruppar och att de kommer dra såfort tårtan är äten. Före oss. Brudparet
    Min m2b förstår mig men är duktig på att sätta känslorna åt sidan. Han står ju min fam närmare än sin egen.

    Vad kan det vara för problem å hur ska jag förhålla mig? Bita ihop, hålla käft å le?

  • Svar på tråden Orolig/besviken bridezilla
  • Anonym (Besviken)

    Jag har försökt. Bad svärmor höra med en eventuell solist. På tre veckor hände inget å riden rann ifrpn så slutade m att jag i hemlighet bad mamma fixa plan b.

    Svärfar är hela tiden orolig att det "blir stort" å bla bla. Nä de blir inte STORT men har föeklarat att dett bröllop innehåller allt ett "stort" gör. Tex tal. Sambon säger "det gör inget om han inte håller tal"

    Det tycker jag. Verkligen. Eller det kan vara så enkelt som en skål. Bara han gör NÅ??

    Eller är det att förvänta sig FÖR mycket??

    Att ens svärfar säger några ord?

  • Anonym (Besviken)

    Bröllopet fick dom veta om 10 veckor innan det var dags och det är om en vecka så jag tycker att nu om någon gång bör dem engagera sig.
    Det handlar inte om tal eller ej. Engagemang visst, jag kan inte kräva eller tvinga fram det. men 0 glädje????
    Det känns SKIT ska jag tala om. Jag blir sjukt ledsen å besviken då jag tänker på det.
    Min mamma har upprepade gånger försökt få igång en konversation kring bröllopet då vi setts gemensamt men ikke....till å med mina päron tycker dom bereer sig skumt.
    Ingen av systrarna ville heller vara med på min möhippa å deras respektive ville inte va med på sambons, trots att dessa står varandra nära.
    vad äre för "fel" på folk???

    Ibland känns det som att dom inte tror på detta. Varför det nu är så. Vi har varit ilag i 7 år och har hus å hund å bil å sånt. Detta är nått många väntat på..... iaf jag å min familj ;)

    Att tala är som sagt inget krav alls. Men hoho, vem engagerar sig/BRYR sig INTE i sitt barns bröllop?

  • Anonym (Besviken)

    Jo. Men han är för snäll. Ett tag försvarade han å försökte släta över. Nu gör han inte det utan låter mig hållas. Egentligen tycker jag synd om honom. Han hamnar i ett otrevligt läge. En rävsax mitt emellan. Jag önskar jag hade samma kontakt m hans familj som han har med min. Det vet han. Men EN person (jag) kan inte klara detta själv om halva släkten motarbetar/inte bryr sig.

    Jaja.

    Iaf fick han nyss höra att hans ena syskon prioriterar en fest. Tydligen ska hen med sambo äta å sen dra. Spännande. Ska dom då skynda på kocken eller?? (Som vi bett att dra ut på måltiderna så mkt som möjligt) å sitta där å va stressad?

    Han är så otroligt besviken nu å det förstår jag.

    Man gör inte så.

    Hade det varit någon i min familj hade jag tatt tillbaka inbjudan å bjudit nån som verkligen ville vara där. Detta måste han få sköta....

Svar på tråden Orolig/besviken bridezilla