• Anonym (Besvi­ken)
    Äldre 24 Aug 08:17
    4204 visningar
    10 svar
    10
    4204

    Orolig/besviken bridezilla

    Det kanske låter fånigt. Me det är mina tankar och funderingar och de påvårkar min vardag.
    Då mannen (blivande) friade i våras grät jag och min familj av lycka. Alla är så glada.

    Men inte en enda på hans sida. Ingen har sagt grattis. Ingen tkr det ska bli kul m bröllop. Mina svärföräldrar frågar aldrig Nått eller visar sig intresserade. Ok fine, alla älskar inte bröllop och måste babbla om de hela tiden. Men att ens kunna LE??
    Dom har bara en son. Å några döttrar. Han är den första som gifter sig av deras barn.
    Jag har aldrigt känt mig omtyckt men "ok" stämplad. Varken mer el mindre. Inte ens ett grattis då jag fyllde år.
    Vi kommer ha en liten middag för de närmaste och såklart är dem inkluderade.
    Svärmor har pipit om några detaljer m maten men sagt att hon kan väljs bort å lägga till det jon vill ha/inte ha.
    Just nu känns det bara som att dom kommer komma. Äta. Å sen dra.
    Min pappa kommer hålla. Tal. Jag har skrivit tal. Jag är livrädd hela middagen blir ett stelt fjasko pga dessa surpruppar och att de kommer dra såfort tårtan är äten. Före oss. Brudparet
    Min m2b förstår mig men är duktig på att sätta känslorna åt sidan. Han står ju min fam närmare än sin egen.

    Vad kan det vara för problem å hur ska jag förhålla mig? Bita ihop, hålla käft å le?

  • Svar på tråden Orolig/besviken bridezilla
  • Äldre 24 Aug 09:14
    #1

    ge dom något att göra inför bröllopet då?

    Fråga om din svärfar kan tänka sig att hålla ett litet tal på bröllopet, till sin son. Gör det till en överaskning.

    kan din svärmor få vara med på ett hörn? Ge henne också något uppdrag. 

    Kanske det går bättre om dom får känna sig delaktiga.  Det kan vara svårt för dom att BE om något i samband med bröllopet men om du kommer med färdiga ideer har du ju ändå tänkt till och får dom att känna sig välkomnade och engagerade. 

  • Anonym (Besvi­ken) Trådstartaren
    Äldre 24 Aug 09:19
    #2

    Jag har försökt. Bad svärmor höra med en eventuell solist. På tre veckor hände inget å riden rann ifrpn så slutade m att jag i hemlighet bad mamma fixa plan b.

    Svärfar är hela tiden orolig att det "blir stort" å bla bla. Nä de blir inte STORT men har föeklarat att dett bröllop innehåller allt ett "stort" gör. Tex tal. Sambon säger "det gör inget om han inte håller tal"

    Det tycker jag. Verkligen. Eller det kan vara så enkelt som en skål. Bara han gör NÅ??

    Eller är det att förvänta sig FÖR mycket??

    Att ens svärfar säger några ord?

  • Anonym (Besvi­ken) Trådstartaren
    Äldre 24 Aug 12:21
    #3

    någon mer?

  • Äldre 24 Aug 13:19
    #4

    Alltså, varken min eller sambons pappa tycker om att stå i centrum. Det vet vi om och förväntar oss absolut inga tal eller liknande från dem. Jag tycker verkligen inte att man ska kräva att folk ska göra något de mår dåligt av.

    Anledningar till att de inte verkar så engagerade kan vara antingen att de är nervösa. Jag har ingen aning om hur de är som personer, men kan det vara så att de är rädda för att exempelvis hålla tal? Om bröllopet ligger en bit bort i tiden kan det vara därför de inte engagerar sig. Oftast är väl ändå bröllopet störst för en själv. Eller så vill de inte lägga sig i av rädsla för att göra fel. 

    Visserligen förstår jag att du reagerar om de inte ens har gratulerat, det gör jag. Men jag tycker nog bara att du ska sänka förväntningarna (på dem) och planera något som du tycker ska bli trevligt, och som kan bli trevligt utan deras inblandning.

  • Äldre 24 Aug 14:22
    #5

    okej, är det så att dom från början hållt samma profil och samma åsikter så kanske du helt enkelt får förlika dig med att det är så dom är och att det är så dom tänker förhålla sig.  Då kan du inte göra något åt det hela. 

    Då får du försöka se dom som vilka andra gäster som helst och planera utifrån det. Vill dina föräldrar engagera sig och glädja sig med er så låt dom hamna i fokus istället . 

    Placera dina svärföräldrar vid honnörsbordet som brukligt är och resten av bröllopet är helt enkelt upp till dom själva. 

  • Anonym (Besvi­ken) Trådstartaren
    Äldre 24 Aug 14:27
    #6

    Bröllopet fick dom veta om 10 veckor innan det var dags och det är om en vecka så jag tycker att nu om någon gång bör dem engagera sig.
    Det handlar inte om tal eller ej. Engagemang visst, jag kan inte kräva eller tvinga fram det. men 0 glädje????
    Det känns SKIT ska jag tala om. Jag blir sjukt ledsen å besviken då jag tänker på det.
    Min mamma har upprepade gånger försökt få igång en konversation kring bröllopet då vi setts gemensamt men ikke....till å med mina päron tycker dom bereer sig skumt.
    Ingen av systrarna ville heller vara med på min möhippa å deras respektive ville inte va med på sambons, trots att dessa står varandra nära.
    vad äre för "fel" på folk???

    Ibland känns det som att dom inte tror på detta. Varför det nu är så. Vi har varit ilag i 7 år och har hus å hund å bil å sånt. Detta är nått många väntat på..... iaf jag å min familj ;)

    Att tala är som sagt inget krav alls. Men hoho, vem engagerar sig/BRYR sig INTE i sitt barns bröllop?

  • Äldre 24 Aug 19:13
    #7

    Jag tycker detta är något som din man skulle ta hand om. Berätta för honom hur du känner och sen får väl han ta upp det med sin famlij. Han behöver ju inte lägga fram det som om du bett honom prata med dem, utan hellre att han själv tycker de beter sig kontigt.

  • Anonym (Besvi­ken) Trådstartaren
    Äldre 24 Aug 21:52
    #8

    Jo. Men han är för snäll. Ett tag försvarade han å försökte släta över. Nu gör han inte det utan låter mig hållas. Egentligen tycker jag synd om honom. Han hamnar i ett otrevligt läge. En rävsax mitt emellan. Jag önskar jag hade samma kontakt m hans familj som han har med min. Det vet han. Men EN person (jag) kan inte klara detta själv om halva släkten motarbetar/inte bryr sig.

    Jaja.

    Iaf fick han nyss höra att hans ena syskon prioriterar en fest. Tydligen ska hen med sambo äta å sen dra. Spännande. Ska dom då skynda på kocken eller?? (Som vi bett att dra ut på måltiderna så mkt som möjligt) å sitta där å va stressad?

    Han är så otroligt besviken nu å det förstår jag.

    Man gör inte så.

    Hade det varit någon i min familj hade jag tatt tillbaka inbjudan å bjudit nån som verkligen ville vara där. Detta måste han få sköta....

  • Äldre 25 Aug 01:11
    #9

    Han må vara snäll och det må vara lite synd om honom som hamnar i ett otrevligt läge, MEN i detta fall är det faktiskt mest synd om dig. DU/NI måste komma först. Jag tycker du kan KRÄVA från honom att han gaskar upp sig och tar tag i detta. Ni ska trots allt gifta er och förhoppningsvis leva hela livet tillsammans. Nog är det dags att han visar att han är en man och inte accepterar ett sådant beteende mot sin blivande fru. Om detta är ett problem redan nu så komme det alltid att vara det om man inte ser till att göra något åt det. NU!

  • Äldre 25 Aug 07:08
    #10

    det kanske är dags att bli lite frbannad på riktigt? 

    Om ett syskon ska dra ifrån er middag och svärföräldrarna inte tycks uppskatta att ni gifter er alls så skulle jag sätta ner foten och kräva hyfs respekt och i alla fall att dom låtsas att det här är den roligaste dagen i deras liv.  För  ER skull! 

    Kan dom inte det - vill dom inte det - då har dom banne mig inte på bröllopet att gra alls. 

    Och det får bli deras val. 

Svar på tråden Orolig/besviken bridezilla