Han har åkt på semester med sitt ex

Hoppas att jag får vettiga svar från folk som orkar läsa igenom. Tror nog inte det ligger till så.

Tack för era svar... Jag vet inte hur jag ska se på saken. Det är klart vi behöver prata. Men det här är egentligen ingen tillitsfråga utan en respektfråga. Som jag sa tycker jag att det måste vara hans beslut om han ska åka, inte mitt. Och han borde ha beslutat att inte åka... Förvisso sa jag till en början att det kanske var ok men att jag behövde tänka på det. Men sedan sa jag ju att det inte kändes bra. Han frågade mig om jag skulle ställa in. Jag sa "nej". Eftersom det inte är mitt beslut! Det är hans! Och när vi talade i telefon sist frågade han om han skulle komma hem tidigare för han märkte att jag inte mådde bra men att jag inte ville tala om varför. Jag sa "nej" igen. Och den här gången för jag är arg och för att skadan redan är skedd... Jag vet inte om det är något som nånsin går att ändra på. Jag vet inte vad han ska säga?

Om jag skulle svara "ja" på frågan att han skulle ställa in så skulle det isf innebära att jag beslutar att han inte ska åka i mina ögon. Jag vill att han ska ta sådana beslut själv. Jag vet inte om alltihop har blivit ett missförstånd mellan oss eller inte. Det vet jag inte. För mig var hela situationen extremt knepig. Jag har enbart levt i förhållanden med utländska killar som aldrig i sitt liv skulle hitta på en sån här sak. Det betyder inte att de heller är bättre, men det var bara en självklarhet. Det är svårt för mig att veta hur jag ska ställa mig till något som alltid egentligen varit en självklarhet. Och det har jag berättat för honom, att precis så är det för mig och varför. Allt som jag upplevt tidigare i livet har jag börjat ifrågasätta pga att jag har haft svåra upplevelser med svartsjuka och våld. Det har lett till att jag har haft väldigt svårt för att hantera svartsjuka och gränser. Jag har inte vetat vad som är den "normala" gränsen eller vad som är "normal" svartsjuka. Jag har inte velat bli den som på något sätt begränsar någon annan. För övrigt har jag bearbetat de upplevelser jag har haft... Det tog mig många år... Men det är inte lätt när det är första gången man har en relation som är "normal"... Som känns bra, utan att man känner oro... Och sen poppar en fråga upp som är den allra känsligaste för mig, nämligen en som inbegriper svartsjuka och gränssättning. Jag har varit alltför ställd till allt det här, det är som om det vore första gången och jag lär mig något nytt.

Visst, håller med om att jag skulle kunnat säga åt honom att stanna. Det är helt sant. Det är bara det att jag helst vill ha en man som själv kan fatta ett sånt beslut iaf...

Jag kan påpeka att jag klart och tydligt sa att jag inte tyckte det var mitt beslut, utan hans. Att han själv får besluta om det. Jag kan också säga att jag sa att jag tycker det är upp till var och ens omdöme, det är bara självklart att man inte gör mot andra det man inte vill någon ska göra mot en själv.

Om han sedan inte fattat det här utan ville ha "ja" eller "nej" så vet inte jag hur jag ska se det. I mina ögon blir det dessvärre så att jag då ser honom som ett barn som vill att någon ska bestämma över honom. Om så är fallet är det illa. För jag är inte intresserad av en man som vill bli styrd.

Om han istället har fattat beslutet att det är ok att åka, så är det också tveksamt om det är ok. För då saknar han egentligen en viss mognad eller omdöme, tycker jag. Eller så är han så osäker så han inte kan på egen hand. Mycket illa för mig. Nån liten pojke vill jag inte ha. En rejäl man ska det vara, med styrka, förmåga att ta bra beslut osv. Om inte så ser jag honom som svag, och det är inte för att vara taskig eller nedlåtande, det är tyvärr bara ett faktum. Det leder då till att jag känner mig osäker med honom. Då är han lättstyrd, dvs någon som kan bli styrd av andra med. Nix... Han måste vara mogen nog att kunna förstå själv.

Jag bara funderar kring hur det kan vara. Vi får ju tala om det som sagt, för att se om det är så att vi missförstått varandra på något sätt.

Visst märker jag ju att han är mycket snäll osv. Han säger dessutom själv att han vill bli tuffare, inte minst i sin yrkesroll. Det är kanske det enda som bådar gott. Visst vill jag att han ska vara snäll, men han måste också vara mycket säker. Annars är jag övertygad om att problemen bara kommer rada upp sig. Men risken är ju också att han inte har mognaden inne... Vad ska man då göra liksom...

Ja, jag var kanske inte tillräckligt tydlig då. Det kanske är så. För mig kändes det som om jag isf skulle styra. Men det kanske inte är så. Det jag sa kanske var för kryptiskt för honom att förstå. Jag vet inte om det beror på att han är enklare i tanken och vill ha ett "ja" eller "nej". Så kan det vara, och vi får prata om det är så. Det han dessutom sade var att han inte kommer åka på fler resor med henne eller så iaf. Det hade han iaf beslutat. Och varför vet inte jag. Förstår inte riktigt skillnaden, mer än att de förstås bestämt detta innan, men det spelar kanske ingen roll i slutändan. Vi får tala om det när han kommer tillbaka. 

Jag kan säga att jag är lite rädd med. Jag är rädd för vad han kan hitta på för villkor med tiden. Men jag tror inte jag behöver vara så orolig för det... Jag ville inte propellera honom i någon riktning där vi ska begränsa varandra. Det handlade mest om det från min sida. Jag är bla rädd att han ska hitta på saker angående mitt ex, som jag absolut inte vill förlora som vän. Det handlar inte om romantiska känslor, men jag älskar honom som vän. Det har jag alltid gjort, det ledde snabbt till en vänskap mellan oss istället för nåt annat. Det andra funkade inte, det var kortvarigt... Men för mitt ex var det blodigt allvar, han kände mycket starkt för mig. Jag tror att han och jag alltid förblir vänner, vi kan resa ensamma, men det behöver vi inte, eftersom det kan såra våra respektive. Fast jag vill inte att min pojkvän ska hitta fler på fler begränsningar. Eftersom jag inte vill förlora mitt ex som vän. Han är troligen en mycket viktigare vän för mig än vad den här tjejen är för min pojkvän. Han har inte sagt nånting överhuvudtaget om det här. Däremot har jag märkt av att han har vissa svartsjuka vibbar mot killkompisar, bla mitt ex då. Jag har inte ens berättat om att vi hade ett förhållande, eftersom jag inte räknade det så. Det var snarast dejting... Och det övergick snabbt till vänskap, en viktig vänskap. Jag har dessutom märkt av att han var lite svartsjuk tom angående en tjej som började tafsa lite på mig. Alla såna saker sätter igång mycket för mig... Även om det finns stora skillnader... Förstår det. Jag hoppas bara att det kan funka på nåt sätt, har inte riktigt vetat hur när det väl kommer till kritan.

Jag har talat lite med honom nu... Han hade förstått att resan inte kändes helt ok för mig... Men vi ska tala mer när han är tillbaka