Han verkar inte vilja och jag känner mig ledsen.
Ibland kan man fastna i att tänka på det man vill ha som är utom räckhåll, trots att det man faktiskt har är alldeles underbart. Då kanske man kan fundera på vad man värderar mest, vad är viktigast? När man kommit fram till det får man försöka ta ett beslut som går i linje med detta och sträva efter att hitta en ro i det beslut man tagit.
Jag tycker det låter som era killar har något emot äktenskapet, vilket inte ska förväxlas med att ha något emot er. Och även om han varit förlovad tidigare så gick den relationen uppenbarligen inte så bra, hon är ju inte hans fästmö längre. Så att vara gift eller förlovad är ingen magisk formel.
Det som är viktigt med äktenskap är väl rent krasst det juridiska? Jag anser att det är en kärlekshandling att tänka på det juridiska när man vet att man vill försöka leva ihop resten av livet. Bara för att någon vill gifta sig så betyder inte det att den personen tror att äktenskap är "en magisk formel" som garanterar något utan att man vill ha juridisk trygghet. Jag ville ha den juridiska tryggheten och jag ville också ge det till min livs stora kärlek. Och det är även en juridisk trygghet för barnen om man har/får barn. Om man är sambos kan man visserligen skriva testamente MEN du kan aldrig få samma juridiska förutsättningar som sambo som du har som gift. I ett vidare perspektiv kan jag tycka att om man vill leva ihop, varför vill man inte ge varandra den juridiska tryggheten? Jag tycker att samboskap är som att man inte riktigt vågar satsa fullt ut, vilket jag kan förstå om man varit gift förut eller om man har upplevt en ful uppslitande skilsmässa som barn......men annars....varför gå år ut och år in som sambo? Man kan gifta sig enkelt och smidigt i rådhuset utan fest, lull-lull, uppståndelse och dyra ringar.....en enkel vigsel som bekräftar att man valt varandra och som ger juridisk trygghet.
Problemet tror jag är att alldeles för många tror att "bröllop måste vara/är alltid på något sätt dyra/stora/jobbiga/avancerade tillställningar" och att man "måste bjuda hela släkten och alla man känt sedan förskolan och det måste vara stoooor dyr fest" och eftersom många verkar vara fast i det där tänket så fortsätter bröllopen att se ut och ordnas på ett visst sätt ( ofta men inte alltid) och så fortsätter det där tänket att frodas....