Han verkar inte vilja och jag känner mig ledsen.

Min sambo sa när vi blev tillsammans att han aldrig ville gifta sig. Hans föräldrar har varit sambos i alla tider, är inte förlovade eller något, så jag tror att han såg det ur det perspektivet. När vi varit tillsammans några år ändrade han sig och ville gifta sig med mig, men det dröjde ännu ett tag innan vi förlovade oss. Till historien hör att vi aldrig ställde "den stora frågan", utan han satte ringen på mitt finger och jag på hans, sedan var vi färdiga. I efterhand har det kommit fram att han var rädd att jag skulle säga nej. Själva vigseln skulle ordna sig "eftersom prästen säger allt", men vi ska gifta oss borgerligt, så jag vet inte hur det löser sig för honom 

Hur som helst, det viktigaste du kan göra är att prata med din sambo. Inte för att säga att ni måste förlova er, utan för att han ska förstå hur du känner dig. Du är ledsen och besviken, men det syns inte när man ser på dig. Och när andra frågar och du svarar att du är nöjd med att vara sambo får han ju den bilden också. 
Prata med honom när ni får vara ensamma, inga barn som kräver uppmärksamhet. Jag har fått lära mig att när man mår bra och är glad, då ska man prata om sådant som är jobbigt. Då kan man se på det ur en annan synvinkel än när man är trött, irriterad eller ledsen. Ge honom tid att svara och tänka också, om man kräver ett svar på en gång är det lätt att man går i försvarsställning och säger det första som dyker upp utan att tänka efter.