Han verkar inte vilja och jag känner mig ledsen.

Jag kan förstå drömmen om bröllop och äktenskap. Men en stor del av den drömmen är för mig att min blivande verkligen VILL gifta sig med mig. När min blivande friade så kändes det äkta eftersom att jag aldrig hintat om det eller ens nämnt äktenskap. Frieriet var hans idee och vilja fullt ut. Om jag hade tjatat eller ställt ultimatum så hade hans frieri inte känts något värt alls. Vill du gifta dig med din sambo om du vet att han enbart gör det för att du tjatat eller för att han tror att han måste? Är det inte bättre att leva med en bra pappa och kärleksfull sambo än att leva med en påtvingad make i ett "konstgjort" äktenskap?