Mamma kanske inte kommer ned

Jag kan nog lite mer relatera till trådstartaren. Men det är för att jag utgår från hur min mamma är.

Min mamma har besökt mig en gång sedan jag flyttade (vilket är fem år sedan), men klagar ständigt på att inte jag kommer oftare. Hon kommer på min bröllopsdag, men varenda gång vi pratar klagar hon på hur dyrt det blir för henne. Jag är student och tjänar next to nothing. Jag har säkert lagt ner 10.000 på att besöka henne genom åren.

Att hon inte har råd kan man ju förstå, men som det låter på trådstartaren kan det handla mer om vad mamman prioriterar. Min mamma har t.ex. renoverat sin lägenhet en miljon gåger de senaste fem åren, köpt en Macboom till 15.000 (vilket hon inte behöver) med mera. Men att besöka mig, det har hon minsann aldrig råd med.

Och som ni säger, så kanske inte trådstartaren egentligen ens vill ha sin mamma där. Men det är då väl inte att kräva för mycket att ens egen mamma i alla fall ska önska att vara där. 

Tycker kanske vi ska stödja trådstartaren lite då inget gör så ont som att ha en mamma som inte tydligt visar att man är älskad. Då har man full rätt att vara både arg, besviken och lite egoistisk.

Macbook så klart... 

Jag tror att få som inte själv har en sådan relation med sin mamma kan  förstå hur svår en sådan situation är. Ens mamma (och pappa så klart) är dem enda människorna i hela världen som alltid ska älska en oavsett vad som händer. Ens partner kan lämna en, ens vännar kan glida ifrån en, ens barn kan bryta kontakten om man inte behandlar dem rätt. Det betyder så klart inte att man kan behandla sina förädldrar hur som helst, men de är ändå en av dem få som ska älska en för den man är oavsett. Att inte ha detta är ett oerhört stort tomrum som ingen annan kan fylla och utan dem känner många sig ensam i världen. Ingen kul känsla att ha..

Så att säga "nu har jag gjort det jag kan, bollen är hos dig" kräver sjukt mycket styrka och kanske även år i terapi för många. Dina råd kan nog gälla i alla andra relationer, men inte så ofta med sina förlädrar. 

Jag tycker det är att förlöjliga problemet lite att säga att det kanske är pinsamt att inte ha sin mamma där, som om det handlar om någon yta. Detta är nog djupare än vad någon av oss kan förstå.  

Vi är alltid våra förlärdrars bran och jag tycker man har all rätt att vara sur, arg, säga fula saker osv om ens mamma inte kan komma ned till ens bröllop. Även om man på ett sätt lite mer logiskt kan förstå.  

Mina år med terapi har lärt mig att det min mamma gör eller inte gör sällan handlar om mig (själv om man ofta försöker se vad man gjorde fel eftersom ens egen mamma inte verkar bry sig mer), men om henne. 

Det var verkligen inte så menat Chicita.. Och tror inte jag skrev någon plats att man måste ha haft det jobbigt för att komma med råd. Och det var verkligen inte meningen att rikta någon kritik mot just ditt ditt inlägg. Trots att jag nu ser att det kan verka så..

Jag fick bara lite ont i mig när jag ser någon som öppenbart mår illa av sin relation med sin mamma och kommer hit för att få förståelse, för jag tror det är det man i första hand vill ha när man skriver sådant. Ingen stans i trådstarten bes det om råd. 

Jag kände mig igen i situationen och tog det lite personligt, ärlig talat. Så när andra skriver att hon är hård mot sin mamma och jag uppelever att det finns mer svar om hur trådstartaren ska bete sig annorlunda än att bara bekräfta att hon har det jobbigt, så ville jag verkligen väga upp detta. Var inte meningen att trampa någon på tårna, jag upplevde bara att trådstartaren kanske behövde det. 

Känns som det blev lite dramatiskt bara..