Hjälp mig att bli förlovad - eller acceptera min sambostatus!

Du sager: "Värt att notera är också att jag är sex år äldre än honom, och börjar känna mig stressad eftersom jag inte vill gifta mig "för" gammal (löjligt, jag vet)."
Nej, det ar inte lojligt att du vill ha lite stabilitet i ditt liv nar du borjar komma till den alder da kvinnor bade socialt och biologiskt ar i den ideala aldern for att skaffa familj och barn. Spelar detta in ocksa? Vill du ha barn? Vill han? Har ni pratat om detta? Ar det i sa fall viktigt for dig att fa detta loftet innan eventuella barn? Det ar inte heller det minsta lojligt, i sa fall utan i min mening helt forstaeligt.
Du sager: "Ska jag ge mig och vara nöjd med att jag lever tillsammans med den mest underbare man jag någonsin träffat...?" Det kanske du kan ett tag till, det beror nog pa hur lange ni har varit tillsammans och hur lang tid han tar pa sig. Men detta verkar sa otroligt viktigt for dig att det faktiskt ar en ganska stor kompromiss fran din sida, hur underbar han an ma vara i ovrigt.
Jag far intrycket av att du nedvarderar dig sjalv lite i ditt inlagg, medan du hojer honom till skyarna. Ar det lite sa att du kanner att han ar sa fantastisk att du ar radd att forlora honom om du staller nagra krav?