Ofrivilligt möhippeslös?

Tråkigt att du känner så..
Men du, det är inte tärnans uppgift. Det är en sak som kommit från alla romantiska hollywoodfilmer där "the maid of honour" ordnar hippan.

Oftast vil man ju ha sina närmaste vänner som tärnor, och då brukar det bli så rent praktiskt att tärnorna har koll på brudens schema när det börjar närma sig bröllopet (när hon ska på provning av klänning, håruppsättning osv eller helt enkelt har annat inplanerat) och alltså sitter dom som spindeln i nätet.
Men det är vänkretsens uppgift att fixa hippa. Och om dom skyller på att du inte hade en tärna och därför var det ingen som organiserade hippan så är det just det, en ursäkt...

Kan du inte så här ett år i efterhand bjuda in till en tjejkväll?
Ok det ersätter inte någon hippa. Men du kan planera den lite som en hippa med lite lekar, laga mat ihop eller lite hemmaspa-behandlingar..
Det kanske kan kännas skönt att i alla fall samla tjejgänget och minnas lite trevliga stunder ni haft och planera flera inför framtiden  

Jag tycker det är viktigt att prata om sådana saker med sina vänner. Så man kan lägga det bakom sej. Annars finns risken att man aldrig glömmer/förlåter. Sen ska man vara försiktig med att utmåla sej själv som ett offer eller bli sur. 

Jag fick ingen hippa heller och det är snart ett år sedan vi gifte oss också. Jag fick veta att det skulle bli en hippa, sen nej det blir ingen, för att få veta att jag skulle få en efter bröllopet.. men.. ja, den blev ju aldrig av. Jag känner mig ledsen, sårad och också aningen bitter över det faktum att jag aldrig kommer få en möhippa. Visst, det kanske inte är en jättestor sak egentligen, men just det där att ingen hade tid, ingen hade ork eller lust att ordna något för mig.. det svider en aning.

Jag låter det dock inte gå ut över mina vänner och det går bra, jag är inte sur på det sättet.

Hej, tack för era åsikter.

Men neej, jag är varken sur eller ett offer..
Älskar mina vänner och vi har träffats och haft kul precis som vanligt, men jag behövde skriva av mig, lufta mina tankar, därav mitt inlägg!

Tycker det är svårt att ta upp ett sånt här ämne med tjejjerna, hur skulle det kunna låta?

Känns konstigt att anordna sin egen "efterhippa", det räcker liksom med all bröllopsplanering före och efter..

Jag ordnar mig egen möhippa. Känns lite sådär. Vi skulle ha en seperat fest för våra vänner då själva bröllopet bara är med familjen. Så jag utsåg en tjej till att vara min "tärna" och hålla i möhippan. Bara där var det ju tråkigt att själv utse ngn. Men sen när vi ställde in festen antog hon att det inte skulle vara ngn möhippa heller och ställde in den med. Så nu har jag bokat bord på restaurang med ett par väninnor och hoppas på drinkar. Men middagen betalar var och en för sig har jag tänkt. 

Killen däremot ska bli "kidnappad" av sin bror nästa vecka för sin svensexa och jag är jätteavis på honom att han får en sådan kul svensexa medan jag aldrig skulle fått en möhippa.  

Ursäkta det tomma inlägget, men datorn strulade och ville inte sätta ner markören.

Jag förstår dig. Det var min stora mardröm att jag inte skulle bli hippad. SEdan fick jag en "minihippa" (det var tre av mina klasskompisar som bestämde datum innan och så träffades bara vi fyra och hade en personlig och mysig kväll). Iofs hade jag varit nöjd med den första för den blev så personlig och bra, men sen fick jag en "riktig" hippa med utklädnad, ovisshet osv. av ett gäng andra kompisar.

Jag vet inte hur jag ska råda dig i hur du upplever det idag. Men jag älskar att ta tag i saker och komma med ideer, så visste jag vem du var hade jag gärna i hemlighet ordnat en efterhippa för dig .

Tråkigt att du känner dig ledsen! Har du ingen vän som står dig lite närmre som du kan prata med?

Jag arrangerade inte min egen hippa men jag "satte hjulen i rullning" lite eftersom jag befarade att den inte skulle bli av annars. I våra vänkretsar är det tärnan som styr upp möhippan och jag kände på mig att min tärna inte skulle få ändan ur vagnen samt att hon alltid har så mycket på jobbet att hon glömmer omvärlden. Så jag mailade kontaktuppgifter till mina andra nära vänner till henne eftersom de inte känner varandra och skrev lite oskyldigt att de kan ju vara bra att ha. Sedan frågade jag mina svägerskor (som frågade om de kunde hjälpa till med något runt bröllopet) om de kunde hjälp henne lite att komma igång eftersom hon hade så mycket på jobbet. Jag tror att det är vanligare än man tror att man får ha ett finger med i spelet själv.