När är det dags att gå?

Jag levde också i ett sådan förhållande, som du beskriver, i nio år. De sista 4 åren var vi särbos. Jag ville avsluta förhållandet (främst pga fysisk och psykisk misshandel), men han höll envist kvar. När han flyttade till egen lägenhet försvann de där "vardagsgrälen" helt. Vi behövde inte irritera oss på att det bara var den ena som diskade, tvättade, städade... Det var bara allt möjligt annat vi bråkade om.  Det sista året var riktigt illa, det kunde gå en vecka eller så utan att vi varken pratades eller sågs, till sist kom vi fram till att det inte går att fortsätta förhållandet. Att han hade träffat en ny hjälpte till väldigt mycket. Jag sörjde i kanske en vecka, och sen var det bara skönt att få vara ensam.

Det känns lite skrämmande att ni inte pratar med varann alls, när ni bor ihop och allt. Jag tolkar det som att det inte finns något kvar i förhållandet att hålla sig fast vid. Det är klart, man kan gå i familjerådgivning, men går han verkligen med på det om ni inte kan prata alls?

Lyssna på vad din magkänsla säger.