När är det dags att gå?

Jag och min sambo har haft det väldigt likt sista tiden. Däremot är han aldrig grälsjuk utan snarare tvärtom. Han gillar att sopa allt under mattan och inte kommunicera alls (han är extremt konflikträdd) medan jag gillar och behöver rensa luften ibland. Är inte hetlevrad på nåt vis men jag tycker problem ska tas upp och hanteras. Jag vill identifiera problemen och pratar gärna om hur man kan förbättra osv. Det har han totalvägrat, vilket har gjort mig oerhört provocerad! Min provokation i sin tur gjorde (gör) honom olycklig...

Satt precis som du och tittade på eget boende istället för att fortsätta drömma om gemensamt framtida boende. Jag började även drömma och fantisera om en framtid ännu längre fram där han inte fanns med.

Så för några mån sen fick jag nog och köpte en egen lägenhet. Allt gick snabbt och vi bröt förlovningen, ställde in bröllopet (eller sköt upp) och blev särbo (fast vi hade inte för avsikt att göra slut). Efter jag flyttade tog det mig inte många veckor tills jag insåg vad han betydde och vad förhållandet egentligen var värt! Det var den bästa wake-up-call jag fått i hela mitt liv. Nu bor vi isär och umgås på ett helt annat sätt än förr. Vi "lär" oss att ha roligt och hitta på saker igen. Han tvingar sig att kommunicera och jag låter honom säga det han vill. Jag lär mig att inte trycka på provokationsknapparna och ta det lite piano...

Vi kommer flytta ihop igen, gifta oss och allt det där, det vet vi nu (det var inte helt säkert där ett tag)... Men det får bli när det blir och då lär vi känna större glädje än om vi gjort det utan att vara särbo ett tag!

Så, var inte rädd att ta ett steg för förändring och bryta gamla mönster. Kanske kan du hyra en lägenhet i andra hand bara en månad eller två, för att testa vad det göra med era känslor? Inte som ett steg isär utan för att växa ihop igen?