Bli för fram till altaret av min pappa

Men varfor inte bara lata alla gora som de sjalva vill, sa lange de foljer kyrkans (eller vart de nu ska gifta sej) regler?

Jag ar kvinna, jag vill att min pappa foljer mej fram till min blivande make och det har ingenting att gora med att han ager mej och nu overger mej till en annan man som nu ska aga mej. Jag har bott hemifran i flera ar och aven i ett annat land sa jag kan mycket val ta hand om mej sjalv. Jag kommer gifta mej borgerligt sa kan inte svara for de som gifter sej kyrkligt men om jag som kvinna vill detta och om vi nu tjatar sa mycket om att kvinnan ska vara sjalvstandig sa maste jag val just darfor fa besluta detta sjalv?!? Det ar val anda det som ar hela grejen med sjalvstandighet? Det ar ju inte sa att min pappa/man tvingar mej till detta! Om det vore sa sa ar det ju en helt annan fraga. Hur man da ens kan fa for sej att tala negativt mot de som valt detta ar for mej absurt, lat dom vara sasom vi later er som valjer att inte bli forda vara.

Jag tycker inte att negativitet och otrevliga kommentarer har har att gora, denna sida ar till for lycka och karlek - sa snalla va lite snallare mot varann!

Vet verkligen inte om man vågar sig in i denna härliga diskution. Men jag gör ett försök. 

Jag kan verkligen förstå den sidan som vill bli fördd fram av sin far. För mig är den traditionen något vi hämtat från engelsk eller amerikansk film/tv en väldigt söt tradition.
Skulle jag själv göra det ? Nej faktiskt inte. Jag älskar både min far och min styv far men skulle undra varför jag inte gick med min blivande. 
Att gå in tillsammans är det jag har velat göra. Så har det alltid varit i mitt huvud.
Men om min fästman hade velat så där framme och vänta på mig. Då hade jag gärna (även om jag inte är väldigt förtjust i att ha "alla ljus på mig") gått fram själv. Men tärnor/näbbar framför mig. Jag, inte med någon förälder manlig eller kvinlig. Utan bara lilla jag. 
Men tur för mig (och mina nerver) får jag hålla i min blivande både på vägen in och på vägen ut. 

Med tanke på att den stora majoriteten av de som förs fram till altaret fortfarande är kvinnor som går med sin far så upplever iaf jag det som att de flesta faktiskt är ute efter en variant av den ursprungliga symboliken.

(1)Att kvinnan är en ömtålig liten blomma som vilar mot en mans arm.

De som står för detta och ändå väljer att göra det har jag inget problem med, det är hycklandet som stör mig.

Men det känns som att många hittar på ett svepskäl som de nästan tror på själva för att förklara varför de valt dettta.

(2)De flesta kvinnor jag känner står faktiskt närmare sin mor, men att gå med sin mor verkar väldigt ovanligt.

(3)Att maken blir överlämnad av sin far/mor verkar ännu mer ovanligt.

Men om svepskälet faktiskt är sant så borde 2 och 3 vara precis lika vanligt, vilket det verkligen inte är.

Många brudar verkar ju tycka att det är jätteprovocerande när man föreslår att maken också ska ledas in vilket inte verkar rimligt, om det nu är för att man står så nära sin förälder eller för att visa att föräldern litar på ens val etc.

Det finns säkert kvinnor där svepskälet inte är ett svepskäl men om man tittar på hur "statistiken" faktiskt ser ut så verkar de vara en minoritet.

Att jag tror att många väljer detta pågrund av 1 tillskriver jag personligen all utseendefixering och alla flicksagor(askungen,törnrosa,snövit mfl) som man växer upp med och identifierar sig med.

Kan inte påstå att jag tycker att det är särskilt trevligt att 1 fortfarande är ett så starkt tankemönster fortfarande, men jag tycker att man behöver ta sig en riktig funderare och verklig utvärdera varför man har valt som man gör och om man vill stå för det. Viill man fortfarande det så är det fritt fram, om prästen säger ja.

Vill bara på slutet tillägga att jag ser attraktionen hos 1, men på samma sätt som jag vet att jag undermedvetet lägger alltför stor vikt vid hur jag ser ut så försöker jag att jobba på att ändra mitt perspektiv för att jag inte tycker det är hälsosamt.

Vad pinsamma alla är som klankar ner på varandra och de val som tas. Självklart är kvinnors rättigheter och den utveckling som gjort en otroligt viktig fråga och jag själv kallar mig feminist, men att säga vissa av de saker som nämns i detta forum för att få andra att känna sig dumma är för tusan värre.

När jag gifter mig, så är det MIN dag och jag tar de beslut som JAG vill, tillsammans med min blivande man och våra familjer. Ingen på ett bröllopsforum ska försöka få mig och känna mig dum för att jag tar ett beslut som inte passar er. Alla är väl medvetna vid det här laget vad betydelse innebar förrut, men precis som den vita klänningen kan betydelsen försvinna men symbolen leva kvar. Annars kan väl alla som inte är oskulder slopa sin vita klänning?

Ärligt talat tjejer. Sluta klanka ner på varandra med moralprediktningar. På sin bröllopsdag gör man det som känns bekvämt förrän själv.

Jag kommer ledas in av min pappa, och det finns inte en uns av anledning bakom det som kopplas till att han "äger mig" eller lämnar över mig. Det är helt enkelt en fin tradition, min man är nordamerikansk och vi tar delar av våra båda traditioner och slår ihop till ett bröllop som passar oss. Viktigast är väl att JAG vet att varken min pappa ser att han "ger bort mig" eller att min blivande man ser att han "får ta över mig". Kärlek är det ända som är viktigt. Sen kan vi disskutera kvinnor och feminismfrågor i många sammanhang och jag är den första att hålla med, men inte på min bröllopsdag.

 

Det är skillnad på att ha en hård ton, snarare än att förnedra. Att ha en diskussion innebär att man ska kunna utbyta sina tankar och faktiskt åsikter.
Tycker du att jag som kvinna ska vara mysig och snäll och acceptera allt?

Nej, alla har vi olika bakgrunder och därför olika referensramar, det gör att man kanske inte tycker lika i allt, men det fina är att du får utbyte av sidor som du inte själv skulle kunna tänka på. Det är bra för ibland saknas bakgrunder som man inte tänkt på tidigare och andra sätt att ta sig an ett problem.

Det underbara och fina är att man också får tid att fundera och tänka över sina åsikter, och är inte det som är poängen? Eller är det så att du missuppfattat hela konceptet med att kunna föra en diskussion? För tro mig. Det är inte samma sak som en debatt där en part går vinnande ut ur argumentationen.

Påfågeln:

Jag tror att Trivia syftade på att du började ditt förra inlägg med "Det är gulligt att du tycker så."

I genusvetenskap brukar man betrakta det som en typiskt förnedringsteknik när man använder sådana uttryck som sötnos, gullet m.m.

Förr användes de främst av män för att nedvärdera kvinnans åsikter.

Jag tror inte det var din intention och jag tycker inte att ditt uttryck var ett typexempel . Ville bara förklara.

Det var alltså säkert inte dina åsikter hon syftade på utan just startuttrycket.

Trivia:

Jag menade inte att det bara hände förr utan att det förr användes av män medans det nu används av alla som vill "sätta sig på" någon. Dvs det har blivit vanligare att kvinnor använder dem mot varandra.

Sara 120707: Då är jag med på vad du menar!

Trivia: De där med syftningsfel är lurigt =)

"För övrigt: Kvinnoförtryck innebär inte förtryck av en enskild kvinna, eller att en person av ett kvinnligt kön inte får sin vilja igenom. Det innebär att alla kvinnor i ett givet samanhang inte kan utöva hela sin kapacitet som människor. Feminism innebär inte att varje enskild kvinnas personliga önskan måste bli tillmötesgången, varje gång hon önskar sig något. Kvinnoförtryck - som så många andra orättvisor - är ett strukturellt problem som bottnar i våra kulturella föreställningar om hur saker och ting är och bör vara. Varje gång någon reproducerar en sed, tradition eller rit som har sin botten i att en kvinna är underställd mannen förstärks detta kulturella intryck.

Jag tycker visst brudöverlämning är okej om och endast OM a) det inte sker i Svenska Kyrkan och b) bruden som blir överlämnad accepterar att hennes pappa dittills har varit hennes förmyndare och att hon från och med nu kommer att inordna sig under sin man. Tycker ni att det känns okej, så kör på det då. Det kanske är så i er familj, vad vet jag. Men att komma med några egna hemkokta tolkningar av vad det betyder duger inte. Symboler, traditioner och kulturella föreställningar funkar inte så."

Kanske det. Men som sagt så kommer vi från olika bakgrunder. Och för mig är det inte nedsättande, utan jag kan faktiskt tycka att det är gulligt.