• Madelen477

    Bli för fram till altaret av min pappa

    Hej


     


    Jag och min sambo ska gifta oss den 30/ 6 och vi hade tänkt att min pappa skulle föra fram mig till altaret.


    men präster avråder till det pga betydningen av det.


    Men eftersom att det är första gången för båda två så kunde man fixa något... =)


    tacksam för råd...

  • Svar på tråden Bli för fram till altaret av min pappa
  • darkHorse
    conscindo skrev 2011-12-10 23:45:08 följande:
    Detta är 2000talet! Vi kommer aldrig kunna komma någon vart vad det gäller feminism eller jämlikhet om vi hela tiden ska på peka allt som skiljer oss åt. Ska det inte helt enkelt vara en självklarhet vid det här laget? En feminist är inte längre en ovårdad kvinna som vägrar raka sina ben eller bära en bh, vi har kommit längre än så. Den "nya" feministen är kvinnan som fakiskt ger sig in i de mansdominerade yrkena och bara tar förgivet att hon har rätt att vara där. eller Är det inte bättre att ta en gammal tradition och förvandla det till något nytt, att min pappa leder mig fram väljer jag att se som sagt att se som att han respekterar mig, mina val och att han tror att jag kommer bli lycklig min blivande man.

    Det är vad jag menar med att skita i symboliken, jag tar en gammal och gör till något nytt.
    Men när verkligheten ser ut som den gör, med en överväldigande andel brudar som går in just med pappa hävdar jag att det inte alls är det fria valet som styr bilden. Givetvis frinns det enskilda brudar som verkligen tänkt över det noga och väljer att  gå in med pappa för att det finns en särskilt bra anledning. men så länge 99% av alla överlämningar är pappa-dotter är det ju något som samhällets normer i allra högsta grad har makten över. Med tanke på alla mammor och döttrar som står så nära varandra skulle bilden inte se ut så om det var något annat än brudparets vilja som bara styrde.

    En liknelse är att över 80% av all föräldraledighet tas ut av kvinnorna, och 10% av männen inte tar ut någon alls. Det finns förmodligen familjer där det verkligen är den bästa lösningen, men när helhetsbilden är så snedvriden är det ju ett socialt mönster.
  • Aleta
    conscindo skrev 2011-12-10 23:45:08 följande:
    Detta är 2000talet! Vi kommer aldrig kunna komma någon vart vad det gäller feminism eller jämlikhet om vi hela tiden ska på peka allt som skiljer oss åt. Ska det inte helt enkelt vara en självklarhet vid det här laget? En feminist är inte längre en ovårdad kvinna som vägrar raka sina ben eller bära en bh, vi har kommit längre än så. Den "nya" feministen är kvinnan som fakiskt ger sig in i de mansdominerade yrkena och bara tar förgivet att hon har rätt att vara där. eller Är det inte bättre att ta en gammal tradition och förvandla det till något nytt, att min pappa leder mig fram väljer jag att se som sagt att se som att han respekterar mig, mina val och att han tror att jag kommer bli lycklig min blivande man.

    Det är vad jag menar med att skita i symboliken, jag tar en gammal och gör till något nytt.
    Intressant. Fast fungerar det verkligen så? 
    Kan vi traska in var vi vill och vara självklara och få konkurrera på lika villkor?
    Nej, det tycker inte jag.

    Det sägs att:
    Första generationen bygger upp en förmögenhet.
    Andra generationen förvaltar den.
    Tredje generationen spenderar den.
     
     Jag känner att vi till viss del är inne i en fas där vi njuter av och även slösar bort de tillgångar som tidigare generationer har byggt upp åt oss. Vi är den tredje generationen som tar för givet allt vi har fått och därför inte bryr oss om att förvalta eller bygga upp nytt.
    Vi väljer att spendera, för vi anser att vi har råd. De som får lida är inte vi utan nästa generation och nästa som riskerar att få börja om från början igen.

    Och jag både rakar benen och tvättar håret...till och med en BH äger jag. Det sätt på vilket du beskriver "feminister" från förr visar på hur färgade vi är av samhällets syn på kvinnor. En kvinna som stod upp för sin rätt på den tiden försökte misskrediteras just genom att ge sig på henne personligen och då ytterst utseendet. Vi har alltså inte kommit längre än så, vi ser ner på dessa starka kvinnor. Vi förlöjligar dem istället för att beundra dem. 
    Samma sak händer än idag när en kvinna blir obehagligt "feministisk" titta noga i media, lyssna noga på vad gemene man (och kvinna) säger, så hör du hur man slår under bältet för att förringa henne.

    Jag erkänner villigt att jag själv hörde till de som fallit i fällan. Tack och lov så öppnade min man ögonen på mig och visade mig vad som sker och även hur jag själv spontant reagerade. Det var en riktig tankeställare vill jag lova! 
  • pernillaochhenrik
    Aleta skrev 2011-12-11 00:15:54 följande:
    Jodå, det finns kvinnor som väljer brudöverlämning pga symboliken. Säkert en försvinnande liten del, men i och med att de finns så finns ju symboliken kvar...
    Det var faktiskt en tjej här på BT som  hade valt att leva hela sitt förhållande som underlägsen. Hon gick ett steg bakom sin man osv. De skulle ha brudöverlämning för att markera att hon var just en ägodel.

    Näe fy vad hemskt! Det trodde jag ingen ville.. Så har man det i bagaget så förstår jag att man tänke på ett annat sätt!!


     

  • Aleta
    pernillaochhenrik skrev 2011-12-11 00:32:27 följande:

    Näe fy vad hemskt! Det trodde jag ingen ville.. Så har man det i bagaget så förstår jag att man tänke på ett annat sätt!!


     


    I deras fall tyckte jag att det var helt logiskt och passande med brudöverlämning.
    Det var deras medvetna val och de ville ha den symboliken. 
    Jag känner inte att det var hemskt, även om det är något jag själv aldrig skulle välja. 
  • pernillaochhenrik
    Aleta skrev 2011-12-11 00:40:02 följande:
    I deras fall tyckte jag att det var helt logiskt och passande med brudöverlämning.
    Det var deras medvetna val och de ville ha den symboliken. 
    Jag känner inte att det var hemskt, även om det är något jag själv aldrig skulle välja. 
    Jag menade att jag tycker att det var hemskt att någon ville vara underlägsen frivilligt.. Man har ju hört om andra som inte har något val annars..
  • conscindo
    Aleta skrev 2011-12-11 00:29:46 följande:
    Intressant. Fast fungerar det verkligen så? 
    Kan vi traska in var vi vill och vara självklara och få konkurrera på lika villkor?
    Nej, det tycker inte jag.

    Det sägs att:
    Första generationen bygger upp en förmögenhet.
    Andra generationen förvaltar den.
    Tredje generationen spenderar den.
     
     Jag känner att vi till viss del är inne i en fas där vi njuter av och även slösar bort de tillgångar som tidigare generationer har byggt upp åt oss. Vi är den tredje generationen som tar för givet allt vi har fått och därför inte bryr oss om att förvalta eller bygga upp nytt.
    Vi väljer att spendera, för vi anser att vi har råd. De som får lida är inte vi utan nästa generation och nästa som riskerar att få börja om från början igen.

    Och jag både rakar benen och tvättar håret...till och med en BH äger jag. Det sätt på vilket du beskriver "feminister" från förr visar på hur färgade vi är av samhällets syn på kvinnor. En kvinna som stod upp för sin rätt på den tiden försökte misskrediteras just genom att ge sig på henne personligen och då ytterst utseendet. Vi har alltså inte kommit längre än så, vi ser ner på dessa starka kvinnor. Vi förlöjligar dem istället för att beundra dem. 
    Samma sak händer än idag när en kvinna blir obehagligt "feministisk" titta noga i media, lyssna noga på vad gemene man (och kvinna) säger, så hör du hur man slår under bältet för att förringa henne.

    Jag erkänner villigt att jag själv hörde till de som fallit i fällan. Tack och lov så öppnade min man ögonen på mig och visade mig vad som sker och även hur jag själv spontant reagerade. Det var en riktig tankeställare vill jag lova! 
    Låt mig bara säga, detta har verkligen spårat ur!

    Just av denna anledning som jag gärna tar denna typ av diskussionen face to face än i form av text - missförstånd uppstår lätt. Ber om ursäkt om du tyckte att min generella beskrivning av dåtidens feminist var missvisande men det är absolut inte så jag ser dem. Utan "den kvinnliga revolutionen" hade ingen av oss haft de rättigheter vi har idag. Jag menar mer att har vi inte kommit så långt att vi har rätt att välja om vi vill omvandla en gammal symbol till något bra istället för att älta det gamla?

    Alla kvinnor kanske inte har rätt att göra sitt val men ska de som har ses ner på, vad är det för kvinnosyn då? Vi kanske inte lever 110% jämnställt än men om vi inte tar förgivet att det ska vara jämnställt kommer det då någonsin att bli det? Jag tar förgivet att jag har samma rättigheter som min man om det så gäller, föräldrar ledighet, chansen att unna sig tid med vännerna eller att slappna av efter en lång dag medans han sköter maten precis som att jag förväntar mig att jag har samma rättigheter med att rösta, på arbetsmarknanden, gå klädd hur jag vill eller stå och demonstrera för det jag tror på. Om jag inte ansåg att jag har samma rättigheter som vilken annan person (må så vara man eller kvinna) så erkänner jag på ett plan att jag faktiskt är underlägsen. Min syn om självklarhet är också en form av feminism, självklarheten sprider sig - den accepteras och det i sig banar nya vägar för nästa generation kvinnor!
  • Påfågeln
    conscindo skrev 2011-12-10 23:45:08 följande:
    Detta är 2000talet! Vi kommer aldrig kunna komma någon vart vad det gäller feminism eller jämlikhet om vi hela tiden ska på peka allt som skiljer oss åt.

    Det är gulligt att du tycker så. Men nej, 2000-talet och vi är fortfarande ojämställda. Det är dumt att tro något annat, och om vi inte ser det och tror att vi är jämställda så är allt jobb förgäves. Visst kan man idag säga att 68-feministerna var radikala som brände deras bh:ar och rakade deras ben. Men betänk också att under den tiden var det det enda sättet som de kunde göra sig hörda på. Tänk också på vilken grund deras val har betytt för dig och mig. Ringakta inte det. Tänk också på att kvinnor och män inte för lön för lika arbete idag, och vi lever här år 2011. Det är inte jämställt.


     


    Och som jag tidigare sa spelar det ingen roll vilken innebörd som du ger åt traditionen, den behåller ändå sin innebörd.


     


    För övrigt håller jag helt med darkHorse!

  • conscindo

    Om man inte har rätten att bli förd fram av sin far till altaret pga en gammal symbolik, varför ska då kvinnor får bära vit om de inte är oskulder?

  • daniiel
    conscindo skrev 2011-12-11 02:27:05 följande:

    Om man inte har rätten att bli förd fram av sin far till altaret pga en gammal symbolik, varför ska då kvinnor får bära vit om de inte är oskulder?


    Fast just vit klänning hade väl mer att göra med mode och uppvisande av rikedom? De var de rika som hade råd att köpa en ny och helt vit klänning som inte direkt gick att använda i andra sammanhang. Svart klänning, folkdräkt, mönstrad eller en färgad klänning var länge det som bruden bar, just för att den kunde användas även vid andra tillfällen.

    Är det inte mer slöjan (och brudkronan?) som ska symbolisera oskuld?
  • Chicita
    daniiel skrev 2011-12-11 08:20:36 följande:
    Är det inte mer slöjan (och brudkronan?) som ska symbolisera oskuld?
    Precis. En kvinna som inte var oskuld fick inte låna kyrkans brudkrona (för det var bara kyrkan som hade brudkronor förr).

    Saxat från Wikipedia: (även om jag inte litar på wiki som en riktigt säker källa, så ger det en fingervisning i alla fall)
    ______________________________________

    I den västliga, Katolska kyrkan, uppstod brudkronetraditionen genom att bruden i bröllopscermonin symboliskt liknades vid jungfru Maria som kallades "himmelens drottning". Därför började man under medeltiden låna ut kronor tillhörande kyrkans mariastatyer till brudar under bröllopen. På mariaskulpturen underströk den symboliskt Marias roll som drottning men även hennes kyskhet, vilket gjorde att kronan bara fick användas vid kyska brudars första äktenskap. Att bryta mot denna regel kallades för "kronobrott" och ledde till dryga böter. Ett sådant brott kunde upptäckas om orimligt kort tid förflöt mellan kronbröllop och barnafödsel. Ufifrån detta uppkom sägnen att pengarna som inkasserades från kronobrotten gick till att förgylla kronorna. Detta skulle vara förklaringen till att så många kronor med tiden ökade i vikt och var så överdådigt förgyllda.


    Under 1500-talet fick seden med brudkronor i Sverige en starkare och mer officiell status. Den blev ett led i Svenska kyrkans kamp för att stärka det kyrkliga bröllopet i förhållande till det civila äktenskapet. Kyrklig vigsel blev i Sverige och Finland inte obligatorisk förrän med 1734 års lag.
    ___________________________________________

    Vit klänning var enbart för de som hade råd. Något så opraktiskt som en vit klänning skulle aldrig en "vanlig svensson" kunna skaffa/ sy och använda på bröllopet. Nej istället köpte / sydde man en snygg ny "kyrkoklänning" i ett mörkt tyg, som skulle passa sig att använda i kyrkan många år framöver.
    En vit klänning blir ju lortig och förstörd direkt man börjar använda den, så för de fattiga eller de med normal inkomst där varje klänning kostade nästan lika mycket som en årslön så var det ju inget alternativ.

    Saken är ju att hur gärna jag själv skulle vilja att betydelsen av brudöverlämningen inte var som den är, så är det inget vi kan ändra över en natt.
    Men om vi fortsätter debattera det och dra fram sånt här i ljuset så kommer både den traditionella betydelsen att lyftas fram (alltså att kyrkan försökte stärka kvinnans rättigheter till att välja sin make) och samtidigt att blekna (att betydelsen inte längre betyder att kvinnan är en ägodel).
    Men det kan inte ske över en natt.

    Det vi försöker få fram är att det är bra om ni vet om betydelsen av brudöverlämning, och därefter tar ett kvalificerat beslut i hur ni vill göra.
    Om ni ändå väljer överlämning och prästen går med på det så är det ju bra att ni vet om att några av era äldre släktingar säkert kommer tycka att det är konstigt att ni väljer att behandlas som en ägodel nu när ni är så starka kvinnor. Och många kommer inte att förstå hur ni kan välja brudöverlämning när ni har ett annat val.

    Men om ni vet om bakgrunden, betydelsen och har tänkt igenom det ordentligt så är ni beredda på eventuella frågor och funderingar, och behöver inte bli fundersamma eller ledsna om dom dyker upp på er bröllopsdag.
    Upplysningar och debatt är positiv. Det är enbart genom det som man kan göra ett kvalificerat val. Som verkligen står för ens egna önskemål, och inte bara för att det är en Hollywood-dröm man har blivit matad med via romantiska filmer sen barnsben...

Svar på tråden Bli för fram till altaret av min pappa