EN orsak till att han kan tänka sig att gifta sig.

Ja, jag har varit gift tidigare. En kort tid, för ca 17 år sedan. Ja, det är en klurig fråga. Typiskt honom också. Han kan vara lite klurig annars också, med glimten i ögat. Och jag kan vara envis, så jag kan inte släppa det här. Jag skulle vilja komma på vad det är han tänker på. Har det med ekonomi att göra, våra resp barn, hur vi bor, hur vi ärver varandra ... Eftersom vi är sambo så är ju hans han och mitt mitt. Han har redan ordnat så jag, tillsammans med hans barn, får del i hans sommarstuga när han avlider. Så ...

Jo, jag förstår vad du menar, för jag har vissa stunder själv tänkt lite åt de hållet.  I alla fall det du beskriver först. Ibland har jag tänkt att han tar det lite för lätt. I alla fal lättare än jag. det behöver ju i o f s inte betyda att jag har "rätt"? Att han tar det på skoj och därför vill att jag ska komma på det. Visst har vi allt ordnat. Inga problem med något som skule kunna förvärras av ett giftemål eller förvärra ett giftemål. Och ja ... han älskar mig, det vet jag. 
Men det verkar inte räcka för honom. Jag borde kanske vara nöjd och tänka som honom?

Den var bra!    Kan bli bra oavsett vad han svarar.

Det låter så självklart när du beskriver det.  Vi har pratat om det här och kruxet är mest att han säger varken ja eller nej. Han behöver "bara" en orsak som han kan tänka sig. Troligen något mer "jordnära" än att vi älskar varandra. Och det är tydligen DEN orsaken han nu har komit fram till själv. Men jag ska ta upp det vid tillfälle och lägga fram det som du föreslagit ovan. Det blir intressant! Han kan ju inte svara nej på de påståendena! Hi hi hi ...

Det vore "fel" svar om min sambo svarar negativt på påståendet. Han kan ju inte säga att jag INTE ska vara lycklig! Tror såna´ här påståenden kallas för plattityder: något som man inte kan svara nej på. Politiker använder det ofta.

Visst. Orsaken är inte viktig, bara man är överens om att gifta sig. Och två personer kan ju faktiskt ha olika orsaker att gifta sig med varandra.

Håller med er i mycket som ni skriver. Ja, kanske har det något med juridiken att göra. Och naturligtvis vill jag att kärleken ska vara den främsta orsaken. Annars skulle nog äktenskapet kännas "konstigt". Som ett nedskrivet avtal och inga känslor alls.
Äktenskapsförord är jag lite kuven till. Känns lite "snålt". Varför kan man inte dela ALLT? Egna barn har väl ändå rätt till hälften oavsett vad som skrivs i ett äktenskapsförord ... eller?

Tack för att du försöker förklara, men jag tycker faktiskt inte det här är lätt att förstå. När jag läser ovan förklaring på skillnaden på att skriva äktenskapsförord och att inte skriva är det väl samma sak? Hälften till den efterlevande sambon och hälften till särkull barn.Och sen skriver du att ni skrev äktenskapsförord för att din man inte ville att hans hus skulle delas. Förstår nada ...
Men när/ om vi kommer så långt i vår diskussion får vi ju också ta det med en jurist i lugn och ro.

Precis. Det enda man kan göra är att BE barnen att t ex inte begära ut sitt arv omgående. Kanske inte förrän den andra parten också avlidit. Men det kan inte bli något annat än en begäran/ önskan.
Ja, jag antar att det är ett testamente han  har skrivit eftersom han sagt att jag, på något sätt, får del i sommarstugan när han avlider. Måste fråga honm om det ... hm.
Ja ja ... nu ska jag fundera på när det är lämplig tidpunkt att ta upp frågan med honom om hans enda orsak till att gifta sig.  

Oj!
Menar du att om vi gifter oss, UTAN  äktenskapsförord, ärver MIN dotter 50% av stugan när jag avlider??? Och OM vi skulle avlida samtidigt, gifta och utan äktenskapsförord, får våra barn dela; Min får 50% och hans t vå 25+25% ????
Nä usch, det här var svårt! Skyller på min förkylning!!

Skillnad på tillgångar, betyder nog att man tar tillgångar minus skulder. Det som blir över är det som ska delas ut/ ärvas.
Ja, det där är inte lätt. Men jag tror man kan testamentera bort t ex egendomar som "enskild egendom" för att det inte ska ingå i en bodelning. Men särkullbarnen kan aldrig bli arvslösa och har rätt att få ut sitt arv omgående.
Men jag funderar fortfarande på den enda orsaken till giftemål ... Jag tänkte ta upp ämnet i helgen men det uppstod inget bra tillfälle. Så har någon av er ytterligare ideér om det, är de välkomna.

Ja kanske det ... Det är ju skottår nästa år, men det behöver man ju inte bry sig om. Jag kan tänka mig att fria i morgon!!!  Jag ska fundera ut något lagom mysigt att säga. Något han inte kan säga "nej" till. Som den enkla anledningen någon här tidigare föreslog: att han (vi) älskar varandra och att han vill göra mig lycklig. Att han älskar mig, det vet jag ju, och han kan ju inte säga "nej, jag vill inte göra dig lycklig". hi hi hi hi hi ...

Njaäeee, det blev lite impulsivt en kväll. Inget allvarligt prat. Det blev lite på skoj med skämtsamma påpekanden från mig. Jag är lite impulsiv så det tillfället räknas inte. Dessutom har vi varit så trötta på sista tiden. Tillfället måste vara bra. Vi måste må bra och inte vara stressade. Och vi ska inte ha funderingarna på annat håll.
Jag funderar på att ge honom en chans under det här året som är kvar. Att t e x avsluta med, när jag sagt varför vi ska gifta oss ... att säga att jag skulle bli jättelycklig och glad om han friade det här året. Annars (kan jag hjälpa till med att ...) gör jag det nästa år (skottår). Nånting sån´t.
Härom dagen ställde han sig på knä framför mig för att göra något på golvet. Jag blev aldeles svettig! Då passade jag på att fråga honom om han ville fråga något!! hi hi hi. Då gav jag honom också några tips om att det krävs inga stora fång rosor eller en resa till Paris.

Eller så lägger jag helt enkelt en lapp i hans matlåda en morgon, så ser han den på dagen när han ska äta!!!!

Ja inte vet jag hur jag ska tänka. Det är så mycket annat nu, så det är svårt att planera något. Det måste ju kännas bra, att vi får en stund för oss själva och att vi inte har så mycket annat att t änka på. Men är det någon här som har ett förslag hur jag ska säga är det välkommet. Jag menar då hur jag ska förklara varför vi ska gifta oss. Hur jag känner men framför allt är det ju hur han ska känna att det är en bra idé. Det är ju det min grundfråga här, gäller. Han tycker ju att vi har det bra som vi har det ...ungefär. Men samtidigt känner jag ibland att han vill gifta sig men att han har svårt för att säga "ja"...typ.

Hej igen!
Om det är någon som undrar så har det inte hänt så mycket här. Vi har alla varit så otroligt förkylda så det har inte varit läge för nånting.  Men häromdagen såg vi ett teve-program där det var ett par som gifte sig i Las Vegas. Jag frågade min fästman om han skulle kunna tänka sig att gifta sig på det viset, och han svarade "aldrig i livet!" (det skulle inte jag heller vilja). I det läget tänkte jag att han skulle ha kunnat svara "jag vill inte gifta mig alls", så svaret "aldrig i lvet" angående Las Vegas" tog jag som att han vill gifta sig, men inte där!! Det är så skönt att vara optimist!!! 

Det är bra med  information och diskussion om vad som gäller testamente, särkullbarns rättigheter, äktenskapsförord m m. MEN ... det vore trevligt om diskussionen kunda backa tillbaka till ursprungsfrågan. Det finns säkert andra bra informationsställen  angående lagar vi kan läsa på. Eller andra trådar här på Bröllopstorget?
Så ... vad kan det finnas för orsak varför en man vill gifta sig, om det nu inte skulle vara av kärlek, ekonomiska eller gemensamma barn?

På sätt och vis förstår jag vad du menar med att han borde kunna gifta sig med mig "bara" för att han vet att det känns viktigt för mig. Men samtidigt är jag osäker på om det skulle kännas helt bra för mig då, eftersom han då gifter sig för min skull. Inte för att han själv vill.
Men som någon tidigare föreslog kan jag ju säga  ungefär "... jag tror du vill gifta dig med mig eftersom du älskar mig och vill göra mig lycklig".  Då får man ju med både och.

Nu har jag bestämt mig för att inte bry mig om av vilken orsak min sambo skulle gifta sig. Han vet vad jag vill och jag har sagt till honom att han får hösten på sig, sen friar jag. Inte för att det är skottår nästa år och vi kvinnor "får" fria, utan mest för att han får resten av det här året att fundera på och ev planera. Om han inte friar gör jag det t ex efter 12-slaget, nyårsdagen, i mars på dagen på vi träffades eller vilken dag som helst.
Vill bara påpeka att min sambo har aldrig varit särskilt romantisk. Ni vet, blommor, en överraskning bara för att det är tisdag eller något sånt´. Men ibland när vi får reklam från t ex Guldfynd frågar han om jag vill ha en ring! Då svarade jag att ja, nu är det bara en slags ring som fattas! . Jag ger honom små pikar och ledtrådar när tillfälle ges.
Ärligt talat tror jag att han vill gifta sig med mig, men han har svårt att säga det och han vill nog att det ska vara rätt tillfälle. Vi har ju pratat om det här flera gånger, då och då. Jag vet t ex hur han vill gifta sig och t o m vem som han skulle kunna tänka sig skulle viga oss. (borgerlig vigsel vid vår stuga).  Jag har t o m kommit fram till hur han tänker vad gäller efternamn. Det gäller att ställa de riktiga / luriga frågorna så får jag veta mycket (utan att ens nämna ordet bröllop!). Oj, när jag skriver det här känns de tju som att det "bara! är ett JA som fattas!

Hej igen! Jag vill bara berätta att vi pratade en stund igår (tack vare artikeln i Aftonbladet igår). Han säger att han inte känner sig mogen. Det ordet har han inte sagt tidigare.  Och att han inte förstår varför. Han är, som sagt, inte så romantisk av sig! Jag förklarade att för vår del blir det ju ingen större skillnad mot nu, men att vi  gifter oss för att vi älskar varandra och att det är vi nu, och att det alltid är vi. Det höll han med om. Jag sa´ att det skullle kunna tolkas som om han annars ville ha en "nödutgång"/ en plan B. genom att inte gifta oss.  Men han sa´ att det var inte alls så. Jag förklarade att vi träffades en tid i livet  på ett sätt som var en otrolig blandning av tur och ödets  makter. det var menat att det skulle bli vi. Vi ska inte ångra det vi har gjort, utan det vi har inte har gjort. Jag sa´ att jag vill gifta mig med honom innan vi dör/ blir gamla och inte ens kommer ihåg vad vi heter.
Vi pratade även om att jag funderat på vilket efternamn vi skulle kunna ha, och han deltog faktiskt i den diskussionen!
Han lyssnade och verkade förstå mer vad jag menade än vad han kanske gjort tidigare. Han ville fundera, men jag ser mer positivt på frieriet nu efter det här samtalet, än tidigare. Och han får gärna fundera, för jag vill ju att det är han som friar till mig. Då vet jag att han verkligen vill och att han tänkt igenom och känner sig mogen för det. Men jag sa´ till honom att friar inte han under det här året, så friar jag nästa år. Och att jag då vill  ha ett "ja" eller ett "nej". Det låter kanske lite hårt mot honom men jag känner att jag vill veta.  Trevlig helg allihopa!