Det blir nog ingen möhippa och svensexa för oss :D

JAG! :D

Min man fick sin svensexa en vecka före bröllopet och tanken var att min möhippa skulle bli två veckor före. Det var dock så många som jobbade och inte kunda ta ledigt, inte var hemma osv. så de ställde in möhippan. Jag drog en lättnadens suck faktiskt när jag fick veta. Jag kände att jag varken hade ork eller tid för något sådant före bröllopet. Nu har jag ju dock fått veta att det kanske kommer bli något under nästa månad eller så, en tjejkväll, och det har jag inget emot :) Är dock glad att jag inte fick någon just före bröllopet.

Ja, alltså.. mannens svensexa var ju allt annat än lugnt dessutom. Han mådde som en människa igen 2-3 dagar efter. Söndagen efter låg han och sov hela dagen, med mindre än en vecka kvar till bröllopet, och jag fick massor av saker att ordna färdigt själ. Jag dricker ju inte alkohol, så oavsett vad de hade hittat på för min del, så hade jag ju inte blivit sådär efteråt. Det hade dock satt käppar ihjulet för planeringen osv. Att bara få en lugn tjejkväll nu, efter all stressen, passar utmärkt :)

Jag hoppas att ni "slipper", eller att det vara blir en middag om de nu hinner före bröllopet :)

Det har ju krupit fram nu, ja redan dagen efter faktiskt, att min kära make hade kul! Det han hade tyckt var tråkigt var att han inte hade tyckt det var skämmigt att gå utklädd på stan och sådär och vad då rädd att göra sina kompisar besvikna. Att han blivit alldeles för full är hans eget ansvar (i kombination med att de hetsat på honom lite för mkt och tidigt) och när min man dricker för mkt blir han alltid snefull och arg och ledsen. Det var tydligen bara det som hade spökat de sista timmarna. Nu när han pratar om sin svensexa är han jätteglad och hade en jätterolig dag :P haha

Sedan är våra vänner i åldrarna 20-30år, ingen har familj eller stadgat sig. De lever fortfarande krog-livet som vi gjorde för 6år sedan. Jag tror de har svårt att sätta sig in i att vara, ja, familjefar, dessutom till ett sjukt barn, och känslan som kan uppstå då om man inte känner sig.. ja, jag vet inte.. men att man inte kan finnas där för sin familj. Min man var ju ledsen över att han inte skulle kunna skjutsa dottern till sjukhuset om det hade behövts osv. Samtidigt är det ju något som han måste jobba med också, att kunna släppa det lite när dottern mår bra och faktiskt ha kul en kväll.