Det blir nog ingen möhippa och svensexa för oss :D

Ingen möhippa första eller andra bröllopet och det gör mig  glad.  Min makes "stagnight"  var   middag med chefen och sedan en kopp kaffe med  sina arbetskamrater så det kan väl knappas räknas.

Jag trycker det har blivit för dyrt och för mycket förväntingar när det kommer till möhippor och svensexor, det inget man har råd med längre för det handlar inte längre  om en sitta kväll med gänget utan om att kunna ge en person den bästa upplevelsen någonsin. 

Jag tycker inte att det är så mycket att ge en person den bästa upplevelsen någonsin utan snarare, att roa sig på dennes bekostnad samtidigt som man slänger in lite dyra aktiviteter som man sen kräver att alla ska vara med och betala oavsett plånbok.

Inte vår stil direkt...

JAG! :D

Min man fick sin svensexa en vecka före bröllopet och tanken var att min möhippa skulle bli två veckor före. Det var dock så många som jobbade och inte kunda ta ledigt, inte var hemma osv. så de ställde in möhippan. Jag drog en lättnadens suck faktiskt när jag fick veta. Jag kände att jag varken hade ork eller tid för något sådant före bröllopet. Nu har jag ju dock fått veta att det kanske kommer bli något under nästa månad eller så, en tjejkväll, och det har jag inget emot :) Är dock glad att jag inte fick någon just före bröllopet.

Vad skönt det låter...
Brukar kunna bli mindre pretentiöst om det inte är före också
Vi önskade oss en enkel middag hemma hos någon, OM dom nödvändigt måste göra något...
Men som sagt så tror jag inte att dom hinner, och det tackar vi för *hehe*

Ja, alltså.. mannens svensexa var ju allt annat än lugnt dessutom. Han mådde som en människa igen 2-3 dagar efter. Söndagen efter låg han och sov hela dagen, med mindre än en vecka kvar till bröllopet, och jag fick massor av saker att ordna färdigt själ. Jag dricker ju inte alkohol, så oavsett vad de hade hittat på för min del, så hade jag ju inte blivit sådär efteråt. Det hade dock satt käppar ihjulet för planeringen osv. Att bara få en lugn tjejkväll nu, efter all stressen, passar utmärkt :)

Jag hoppas att ni "slipper", eller att det vara blir en middag om de nu hinner före bröllopet :)

Ja jag läste om det, hur kan man kalla sig för "vän" och bete sig på det sättet

Tack

Jag antar och räknar med att jag kommer få en möhippa, trots att jag egentligen inte alls har tid.....
Men självklart blir jag glad ändå! Men jag vet också rätt säkert att jag inte kommer bli vare sig utskämd eller behöva tjäna ihop min egen middag vid att sälja pussar.
Men visst hade det känns bra om den där hippan kunde varit avklarad innan slutstressen satten in......

Det har ju krupit fram nu, ja redan dagen efter faktiskt, att min kära make hade kul! Det han hade tyckt var tråkigt var att han inte hade tyckt det var skämmigt att gå utklädd på stan och sådär och vad då rädd att göra sina kompisar besvikna. Att han blivit alldeles för full är hans eget ansvar (i kombination med att de hetsat på honom lite för mkt och tidigt) och när min man dricker för mkt blir han alltid snefull och arg och ledsen. Det var tydligen bara det som hade spökat de sista timmarna. Nu när han pratar om sin svensexa är han jätteglad och hade en jätterolig dag :P haha

Sedan är våra vänner i åldrarna 20-30år, ingen har familj eller stadgat sig. De lever fortfarande krog-livet som vi gjorde för 6år sedan. Jag tror de har svårt att sätta sig in i att vara, ja, familjefar, dessutom till ett sjukt barn, och känslan som kan uppstå då om man inte känner sig.. ja, jag vet inte.. men att man inte kan finnas där för sin familj. Min man var ju ledsen över att han inte skulle kunna skjutsa dottern till sjukhuset om det hade behövts osv. Samtidigt är det ju något som han måste jobba med också, att kunna släppa det lite när dottern mår bra och faktiskt ha kul en kväll.

hehe... så det kan vara *S*
Förhoppningsvis så lärde han sig något av det i alla fall då

Ja, nu börjar det kännas som att jag lika gärna kunde slippa. Jag är mest orolig för att mina vänner inte ska ha fattat hur uppbokad jag är med jobb, viktiga möten och annat, och inte ha kollat min kalender med mannen. Idag är egentligen den enda dag som skulle funka, och det verkar det ju inte vara. (Sen vaknade jag med migrän, så det var väl lika bra det.). I morgon har jag ett jätteviktigt möte på dan som jag inte vet om de vet vet om. Sen är det bara nästa helg kvar, och jag jobbar natten mot lördag (har då jobbat två nätter i rad) så jag kommer att vara ett blött litet...mos den dagen. Skulle vara nästa söndag då.

Svensexa vet jag inte heller om det blir någon, det har varit synnerligen svalt intresse på hans sida, men jag tror att någon är igång och försöker ordna någonting i alla fall.

Ska jag vara ärlig blir jag nog liiiite besviken om det inte blir någonting alls, men å andra sidan är jag stressad över att jag inte riktigt har tid. Framför allt skulle jag faktiskt behöva veta, fast man inte ska det, för att kunna planera allting annat. Jag har en grej jag verkligen skulle behöva göra och som jag lät bli att planera in idag för att hålla den här dagen öppen utifallatt. Men nu blir det jättestressigt att få in den, och så händer det ändå ingenting idag. Så det är segt av den anledningen!