Frieri

Tja det var väl egentligen jag som friade...

Vi hade pratat om det länge men aldrig bestämt nåt. Och när jag säger länge så hade det kommit upp flera gånger under ett par års tid.

Sen skulle jag, brorsan och mammas barndomsvän på ett möte med mamma, behovsbedömaren och lite vårdpersonal. Mamma ville inte acceptera att hon inte skulle klara sig hemma trots att hon åkt jojo ut och in på akuten i snart ett års tid, trots både hemtjänst och nattjour som kollade henne på nätterna.

Så i ren frustration så bad jag brorsan att hålla för öronen och sa till mamma att jag ville ha henne vid liv när jag skulle gifta mig. Och då fick jag ju lov att säga ett datum.
Hade av en händelse kollat datum några veckor tidigare. För vi ville gifta oss den 9/3 som är vår årsdag, både när vi träffades och förlovningsdagen. Men det skulle inte infalla på en lördag förrän 2012. Men den 3/9 skulle inträffa på en lördag nu 2011.

Detta möte inföll i juni 2009. Så vi hade ju ändå tid på oss liksom...

Mamma blev som förväntat medgörlig och valde vårdhemmet. Och sen var det ju bara att åka hem och berätta för sambon att vi skulle gifta oss *S* 

Det är något jag kommer minnas i alla fall..

Precis som jag alltid kommer minnas första dejten med min blivande...
Kvällen innan så sågs vi på en fest hos en gemensam vän. Jag hade nyss kommit ur ett förhållande och var inte sugen på att hitta något nytt.
Och där var han, lite halvmesig och väldigt påstridig. Inget som jag brukar falla för...

När jag gick hem så följde han efter mig, så jag vågade faktiskt inte gå hem, utan gick till jobbet (jobbade på MAX då och det låg på vägen)...
Vi käkade varsin hamburgare och snackade lite.
Och sen bjöd han mig på bio dagen efter, jag försökte slingra mig ur, men han var ihärdig. Så jag sa att jag skulle höra om nån mer ville med.

INGEN av mina vänner ville följa,inte ens en som jag följt med på hennes första dejt med sin kille... Hon skulle känna sig som "femte hjulet" sa hon. Vad var skillnaden när jag följde med henne då? *S*
Till slut ringde jag han som haft festen. Han intygade att det här var en jättesnäll kille på gränsen till mesig, och att jag skulle våga följa med på bio...
Och det gjorde jag, dagen efter gick jag hem till honom för att kolla på mer film och sen gick jag bara hem för att packa och säga upp lägenheten.
När det väl klickade så gjorde det det ordentligt *S* 

Jag känner ju nu i efterhand att hur långa förhållanden jag än har haft innan, och hur kär jag än har varit så har den där riktiga kontakten aldrig funnits (i alla fall inte så här stark) 

Vi var i Türkiet för att vira vår 1-års dag. Så på själva dagen friade han på en restaurant mellan huvudrätt och efterrätt, på knä mitt bland alla andra :)

Vi hade valt ut ringarna innan så han tog med sig dem men sen var det upp till killen att göra själva grejen. Jag önskar att han hade friat så det skulle bli en mer av överraskning men det vågade han inte då jag AVSKYR överraskningar. Jag vill veta allt, ha koll på allt osv... :) Det är inte alltid så kul och bröllopet nu blir jag tokig när mamma säger "det ska du strunta i för det har du inget med att göra för tillfället".. *mutter mutter*

Men min kille kan överraska med presenter lite då och då och självklart kan det vara kul med spontana överraskningar osv men som förlovningen vilket var mer seriöst krävdes det planering. Den meningen verkar ju inte sann! Seriöst? Förloving=krävas planering?? Jag är skadad!

:D

Min sambo friade en grå novembereftermiddag och det var sanslöst romantiskt :)
Han var ledig den dagen och hade fixat och donat och när jag kom innanför dörren hemma spelade han vår låt på sitt piano, vilket jag i och för sig missförstod och trodde av ngn anledning att han spelade tv-spel! Lägenheten var helt nedsläckt och när jag krånglat av mig ytterkläderna och gick genom hallen såg jag att vardagsrummet var upplyst av mängder av stearinljus, på soffbordet var det uppdukat för romantisk middag med en jättebukett vackra blommor och mitt på golvet stod en ring av tända ljus i värmeljushållare. Medan jag chockad klev in i rummet ställde han sig mitt i ringen av ljus och började förklara sin kärlek för mig, han grät och jag grät och vi skakade bägge två för jag förstod då vad som var på väg att hända. Sedan gick han ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom och när jag snyftande stammat fram mina JA JA JA öppnade han asken han haft intill och gav mig världens vackraste förlovningsring, som han spenderat massa nervös tid med att designa hos en guldsmed han blivit tipsad om. 
Jag var så lycklig och chockad att jag sedan inte kunde äta en tugga av middagen han tillagat, men då vi fungerar helt annorlunda vad gäller det var han tvärtom vrålhungrig efter anspänningen och vräkte i sig även min portion ;) Vid min tallrik låg ett platt paket inslaget i glänsande papper och sidenband och däri fanns ett resemagasin och ett bröllopsmagasin -helt underbar present att få bläddra i och känna att det var på riktigt. :) Jag dricker knappt ngn alkohol men var väldigt glad över vinet han dukat fram den kvällen, för så skakig har jag aldrig varit tidigare och det var nog faktiskt alkoholen som gjorde att jag kunde stå kvar med fötterna på jorden! Åh, jag kan inte låta bli att smågråta varenda gång jag tänker på det här -kommer absolut aldrig glömma den dagen!  

Tja... Jag kanske inte behöver förklara så mycket... Förvånad var reaktionen.. 250 affischer uppsatta över halva Västra Götaland gjorde jobbet bekvämt för mig...

 

Japp! Veckan efter så ringde de upp den som blivit friad till för en intervju. ;) Vi var 9 st i Sverige som fick fria via jättetavlor så det var lite kul. :) Sedan kom de ut och tog bilder på oss båda vid en av tavlorna. Kul grej :)

Blev friad till 3 år efter förlovning, på samma plats där vi förlovade oss.  Inför ca 10.000 människor på Nya Parken, fotbollsstadion, i Norrköping. I halvtid hör jag ett barn som pratar. Tänker att det är gulligt och säger det till M2B som spänner ögonen i mig och säger: ”Men lyssna då!” Och då hör jag: ”Mamma xxxxx xxxxxxxx, gå ned till gräsplanen där pappa väntar, skynda dig!”. Förvånat inser jag att det är min 4-årige son som pratar och i stunden fattar jag inte riktigt, är han här?? Men det är så klart en inspelning, dessutom har har låtit spela in 2 låtar till mig som jag fick höra på senare, hörde det inte då... M2B tar min hand och säger: ”Kom nu, nu ska vi gå ned på planen”. Jag kände det som om jag skulle svimma, skakade och det slog gnistor i mitt huvud. I efterhand kan jag beskriva känslan som den känsla jag hade inför att åka Fritt Fall på Gröna Lund i somras. Att känna spänningen i hela kroppen, förväntan och skräckblandad lycka i magen och själen. Killen som är konferencier  (eller vad man ska kalla honom) ropar på oss och vi går ned och honom till mötes. M2B får mikrofonen och går ned på knä på fotbollsplanen för att fråga: ”Vill du gifta dig med mig?”. Jag svarar ”ja” så klart, nästan skriker i mikrofonen. Och sedan ber han publiken hurra för oss, och sen jublas det, tusentals människor hurrar för oss! Vilken känsla. Jag kan knappt begripa att det har hänt ens nu i efterhand.