Frieri

Han hade tänkt göra det månaden efter egentligen så det var inget planerat. Det var den 30/5 så det var varmt och mysigt och vi hade picknick och bara njöt av varandras sällskap. Plötsligt blev det bara rätt ögonblick och han läste mina tankar och friade. :) 

En förövrigt väldigt tråkig januari dag när jag låg i sängen med en ordentlig, värre än vanligt, migrän låg han brevid och småpratade. Helt plötsligt frågade han om jag vill gifta mig med honom och det klart jag ville!

Tja det var väl egentligen jag som friade...

Vi hade pratat om det länge men aldrig bestämt nåt. Och när jag säger länge så hade det kommit upp flera gånger under ett par års tid.

Sen skulle jag, brorsan och mammas barndomsvän på ett möte med mamma, behovsbedömaren och lite vårdpersonal. Mamma ville inte acceptera att hon inte skulle klara sig hemma trots att hon åkt jojo ut och in på akuten i snart ett års tid, trots både hemtjänst och nattjour som kollade henne på nätterna.

Så i ren frustration så bad jag brorsan att hålla för öronen och sa till mamma att jag ville ha henne vid liv när jag skulle gifta mig. Och då fick jag ju lov att säga ett datum.
Hade av en händelse kollat datum några veckor tidigare. För vi ville gifta oss den 9/3 som är vår årsdag, både när vi träffades och förlovningsdagen. Men det skulle inte infalla på en lördag förrän 2012. Men den 3/9 skulle inträffa på en lördag nu 2011.

Detta möte inföll i juni 2009. Så vi hade ju ändå tid på oss liksom...

Mamma blev som förväntat medgörlig och valde vårdhemmet. Och sen var det ju bara att åka hem och berätta för sambon att vi skulle gifta oss *S* 

Haha, jag kan inte låta bli att gilla denna berättelsen jättemycket, det känns nästan lite komedifilm över det :) 

Det är något jag kommer minnas i alla fall..

Precis som jag alltid kommer minnas första dejten med min blivande...
Kvällen innan så sågs vi på en fest hos en gemensam vän. Jag hade nyss kommit ur ett förhållande och var inte sugen på att hitta något nytt.
Och där var han, lite halvmesig och väldigt påstridig. Inget som jag brukar falla för...

När jag gick hem så följde han efter mig, så jag vågade faktiskt inte gå hem, utan gick till jobbet (jobbade på MAX då och det låg på vägen)...
Vi käkade varsin hamburgare och snackade lite.
Och sen bjöd han mig på bio dagen efter, jag försökte slingra mig ur, men han var ihärdig. Så jag sa att jag skulle höra om nån mer ville med.

INGEN av mina vänner ville följa,inte ens en som jag följt med på hennes första dejt med sin kille... Hon skulle känna sig som "femte hjulet" sa hon. Vad var skillnaden när jag följde med henne då? *S*
Till slut ringde jag han som haft festen. Han intygade att det här var en jättesnäll kille på gränsen till mesig, och att jag skulle våga följa med på bio...
Och det gjorde jag, dagen efter gick jag hem till honom för att kolla på mer film och sen gick jag bara hem för att packa och säga upp lägenheten.
När det väl klickade så gjorde det det ordentligt *S* 

Haha, vad roligt! Det är bra när det klickar så där, det gjorde det för oss också och det kommer vi alltid att bära med oss :) 

Jag känner ju nu i efterhand att hur långa förhållanden jag än har haft innan, och hur kär jag än har varit så har den där riktiga kontakten aldrig funnits (i alla fall inte så här stark) 

Låter härligt :) Ok, nu blev jag sådär barnsligt kär igen, längtar så tills imorgon så jag får träffa min älskling var nästan två veckor sedan! Men han tjänar ihop bröllopspengar iaf. Ok, varför svamlar jag om det i den här tråden, nu får jag ta och gå och lägga mig, haha :P 

http://carinpeter.blogspot.com/search/label/Frieri

Han överraskade mig med en resa till Paris. Gick ner på ett knä högst upp i Eiffeltornet. Hade ingen aning om varken resa eller frieri. Svarade givetvis JA och är lycklig över att ha en så otroligt fin fästman!