vilket bemötande?

Oj... Det var över förväntan överlag. Min ena bror fick veta det ca 2 v före alla andra familemedlemmar eftersom han gifter sig samma sommar och vi ville kolla att det var ok med dem att vi vill gifta oss ca 1,5 månad efter dem. Var faktiskt nervös även om de inte alls är "typen" som skulle ha något emot detta. Han blev verkligen glad och jag blev såå lättad. Vi berättade för resten av familjen på em en viss dag och min ena brors fästmö började nästan gråta av lycka. Min bror tyckte det var roligt med två bröllop i sommar och en annan bror (jag har allså tre st) var nog inte beredd på det men verkade jätteglad sedan. Min pappa tycker nog att jag är för ung (kommer vara 23 och han gifte sig med mamma när hon var 20). Men pappa verkar glad. Han är dock ekonomisk och är rädd att för mycket pengar kommer brännas. Mamma visade ingen jätteglädje först men det kom sedan. Kanske lite för mycket på en gång med två barn som ska gifta sig? Svärmor har jag aldrig riktigt förstått om hon gillar mig eller inte. Vi är oerhört lika och hamnade i ett svärmor/-dotter gräl i början. Vi skrev ut bekräftelsen på bokad vigsel i kyrkan och gav henne den samma dag som min fam fick beskedet men på kvällen. När hon fattade kramade hon om oss båda och utbrast "som jag väntat på det här!". När jag påpekade att svärfar bredvid ville veta vad det stod på pappret kramade hon hårdare och sa "han kan vänta". Svärfar blev jätteglad och klappade sonen på axeln (de är inte så fysiska av sig). MBs syskon såg glada ut och började direkt snacka om vad de skulle ha på sig. Alla våra vänner som fått veta personligen eller via tele har blivit jätteglada och våra släktingar som bjuds likaså. Andra har förstås haft tråkigare åsikter men det struntar vi i!