• mysan33

    vilket bemötande?

    Hej , jag undrar lite vad ni fått för olika bemötande när ni berättat att ni ska gifta er? Hos mig har det varit väldigt olika. Mina föräldrar sa inte mycket mer än jaha och sen inget mer. De frågar aldrig om bröllopet, mamma undrar mest var hon ska sitta för vid vem som helst passar inte, e väl inte hennes sak att bestämma?
    Min sambos mamma blev inte heller direkt "glad" ,när vi sa det så var det första hon sa" ja,jag har inga pengar att bidra med, så det ska ni inte räkna med" vi svarade att det hade vi inte trott heller, berättade att vi sparat själva. några månader senare hade hon pratat med sambons syster som nämnt bröllopet, då påstod hon att hon inte visste om det ens, och att det var dålig stil av oss. tål henne verkligen inte... man säger inte såna saker som hon gör.
    Min släkt förövrigt har jag barta fått positiva reaktioner från, de har tom erbjudit sig att hjälpa till med vissa saker.
    Sambons pappa har ochså reagerat positivt, han blev glad och ser fram emot det. kan tillägga att sambons föräldrar är skilda.
    Så hur har det varit för er?

  • Svar på tråden vilket bemötande?
  • Anna89

    Min mamma blev överlycklig, hon är nästan FÖR mycket, vill hjälpa till med allt. Svärmor- sa typ "va kul" men hon erbjuder sig inget utan ville vi ha hennes hjälp så får vi se om det. Men från bådas sidor kommer de att bidra med lite tex, dela på kostande utav lokalen till festen m.m

    Kompisarna är väl egentligen de som reagerat mest positivt!

  • Ninana

    Mina föräldrar är rätt glada, samtidigt så tycker pappa att jag är för ung för att gifta mig! Jag fyller 26 snart...har fått gott om ekonomisk hjälp av mamma. Min mans föräldrar separerades för 20 år sen och hatar varandra och varandras släktingar! Min man är rätt deppad och orolig över det och vet inte hur han ska göra..han har redan sagt till de att alla ska kunna bete sig som civila människor en kväll och de lovat men han är fortfarande orolig... De flesta av mina kompisar blev glada förutom än som reagerade mindre bra när jag nämnde att festen skulle hållas på grand hotell, hon sa varför just där??!! Antar att det är avundsjuka eftersom hennes syster ska gifta sig på en mindre bra lokal...who cares

  • MaddeåMats

    Mina föräldrar blev väl glada, men jag hade nog förväntat mig mer engagemang från dem, och då menar jag inte pengar, utan ett: hur går det med planneringen osv.
    Min sambos föräldrar som bor typ 80 mil bort skickade kort coh en liten symbolisk summa till blommor, vilket jag tyckte var jätte gulligt, sen är det ju klart svårt för dem att egagera sig och det hade jag inte räknat med.

    De som tyckt det var roligast är mina arbetskamrater (och då är det ändå inte så att vi har jätte bar kontakt privat)

    Kanske är det så att man själv har sådana förväntningar att det intresset det visar inte känns tillräckligt, eller nått, jag vet inte, men jag förstår dig i alla fall!

  • hysch

    Vi har bara berättat för min familj (som bor en bit bort) och min bästa vän, för övriga ska det bli en överraskning. Jag var så nervös för att berätta för min mamma som ofta är ganska negativ till saker, men hon blev faktiskt gladare än jag trodde :) Det är långt kvar för oss, men tror nog att jag ska kunna dra med henne i planeringen utan problem nu :)

  • Å och D

    Alla är glada och tyckte "det var på tiden". Min mamma är speciellt glad då hon nog blev lite besviken på syrrans bröllop som hastades ihop på nån vecka och brudföljet bestod av min mamma och brudgummens enda syskon, övernattning i en kolonistuga och egenhändigt lagad mat version knytkalas på kvällen. Min mamma har väl egentligen inga synpunkter så, men har uttryckt att hon velat att det inte var SÅ spartanskt och min syster fick planera och leva i förväntan en stund, inte bara hipp, happ, klart... Svårt att förklara så nån förstår utan attd et låter posh, men jag tar chansen.

    Så nu när hon får vara med och titta på brudklänning och kika på brudbukett så är hon glad. Min mamma är en försiktig typ och skulle aldrig tränga sig på, men när hon får vara med så tycker hon det är jätteroligt.

  • Chicita

    Våra familjer blev väl glada.
    Men jag hade förväntat mig MER glädjeyttringar faktiskt. Det har börjat släppa lite nu när dom insett att medeltidstema inte betyder säckväv och aska {#emotions_dlg.djavulsk} , utan att det finns väldigt snygga kläder som ändå passar temat...

    Min sambos bröder (som ska vara marskalker) och deras sambos (som ska vara mina tärnor) blev däremot eld och lågor...
    Dom har tittat på klädmodeller, tyg, smycken, vapen (tja en riddare behöver ju ett svärd *S*)...
    Så det känns skönt att ha lite stöd

    Min sambos mosters man ska vara Toastmaster, och han är verkligen engagerad... Nästan mer än någon annan... Så det känns jättetryggt för oss 

  • turbovampyria

    Jag tycker inte alls jag fått någon positiv respons från min föräldrar eller blivande svärföräldrarna. Ok min mamma har väl sagt att det är kul men hon pratar inte om bröllopet och engagerar sig inte alls. Lite tråkigt. Min svärmor har inte alls reagerat. Har inte fått ett vad kul ens.

  • Anatheme

    Våra inbjudningar kom ut idag, tre personer har hört av sig, mammas gubbe som berättade att mamma grät lyckotårar, mamma som skrev grattis, och så min svägerska som skrev ett fint litet sms som gjorde mig väldigt glad. Skrattande
    Det är verkligen med spänning man sitter och väntar på folks reaktioner ^_^

  • MagicBride

    våra föräldrar har vetat om länge att vi tänkt på att gifta oss så det var väl ingen större grej när vi väl satt datum. Men lyckliga de är de allt och nu när det närmar sig och vi kan visa bilder på kläderna vi valt och de varit med och tittat på lokalen så har jag sett flera glädjetårar


  • TheD

    Hur kan folk säga så? "Vem ska jag sitta bredvid?"...

    Mina föräldrar blev glad men jag tror att de flesta, nu pratar jag min släkt, har väntat sig det någongång ;) Sen är mina föräldrar värdpar/kontaktpar så där får vi hjälp gällande planering så mycket läggs över till dem. Mamam och papa ansvarar för utsmyckning av lokalen, har gett oss pengar samt betalar vissa andra saker så egentligen blir bidraget mycket mer.

    Min karls sida ska vi inte prata om för egentligen existerar dem inte. Omjag säger så här. Den dagen då hans "kära" mor dör kommer jag gå klädd som jag vore i Rio under karnevalen!!!!! På en gång komfragan vilka som är bjudna... angår inte er!!!! "men då måste vi köpa kläder för det har vi inga"....men vad f*****n!!!!!! Likaså hans syster.

    Jag är så glad att jag har den familj/släkt jag har!

  • Smuppra

    Oj... Det var över förväntan överlag. Min ena bror fick veta det ca 2 v före alla andra familemedlemmar eftersom han gifter sig samma sommar och vi ville kolla att det var ok med dem att vi vill gifta oss ca 1,5 månad efter dem. Var faktiskt nervös även om de inte alls är "typen" som skulle ha något emot detta. Han blev verkligen glad och jag blev såå lättad. Vi berättade för resten av familjen på em en viss dag och min ena brors fästmö började nästan gråta av lycka. Min bror tyckte det var roligt med två bröllop i sommar och en annan bror (jag har allså tre st) var nog inte beredd på det men verkade jätteglad sedan. Min pappa tycker nog att jag är för ung (kommer vara 23 och han gifte sig med mamma när hon var 20). Men pappa verkar glad. Han är dock ekonomisk och är rädd att för mycket pengar kommer brännas. Mamma visade ingen jätteglädje först men det kom sedan. Kanske lite för mycket på en gång med två barn som ska gifta sig? Svärmor har jag aldrig riktigt förstått om hon gillar mig eller inte. Vi är oerhört lika och hamnade i ett svärmor/-dotter gräl i början. Vi skrev ut bekräftelsen på bokad vigsel i kyrkan och gav henne den samma dag som min fam fick beskedet men på kvällen. När hon fattade kramade hon om oss båda och utbrast "som jag väntat på det här!". När jag påpekade att svärfar bredvid ville veta vad det stod på pappret kramade hon hårdare och sa "han kan vänta". Svärfar blev jätteglad och klappade sonen på axeln (de är inte så fysiska av sig). MBs syskon såg glada ut och började direkt snacka om vad de skulle ha på sig. Alla våra vänner som fått veta personligen eller via tele har blivit jätteglada och våra släktingar som bjuds likaså. Andra har förstås haft tråkigare åsikter men det struntar vi i!

  • mysan33

    Låter ändå som vi alla har nån som blivit glad. har jag fel om det verkar som att våra blivande svärmödrar verkar ha svårast att glädja sig?

  • TheD
    mysan33 skrev 2011-03-04 13:36:29 följande:
    Låter ändå som vi alla har nån som blivit glad. har jag fel om det verkar som att våra blivande svärmödrar verkar ha svårast att glädja sig?
    Tydligen men min svärmor är aldrig glad. Under de tre åren jag har varit med min älskling har jag ALDRIG hört ett gott ord om henne eller från henne.....yey. Jag går bara och väntar på att något skall inträffa ;) Låter taskigt men ack så skönt för oss!!!
  • frallan

    Reaktionerna har varit absolut mest positiva från vänner, jag har nog alltid föreställt mig att familjen är den som skulle bli mest glad men hos oss har det verkligen varit vännerna som klivit fram och visat stor glädje och omtanke om oss och erbjudit sig att hjälpa.
    Visst familjen har grattat och så men det har inte varit så mycket mer...

  • inlovewetrust

    Alla runt omkring oss blev jätteglada. Både min och hans familj. En av mina bästa vänner började gråta när jag berättade. Är helt förundrad över vilka fina människor vi har omkring oss..

  • meah2000

    Jag och min m2b har varit tillsammans i över 10 år, här snarare tjatar min svärmor att vi ska gifta oss. Hon tycker att det är på tiden Tungan ute
    Så jag tror inte nån blir direkt överraskad den dag vi skickar ut inbjudningarna.

Svar på tråden vilket bemötande?