Och fysiskt mår jag ok- ont i bäcken och höfter och svårt att lyfta barn, samt trött, men annars helt ok. Funderar mycket på ett hemskt åderbrock som jag fått (och då är jag van sedan tidigare) som jag hoppas vill lägga sig lite. Det går ända upp i underlivet och det känns som fel ställe på sikt.
Hur går det för Hvidis tro? Här händer inte mycket.
Här väntas det mest - jobbar om jag vill hemifrån och har en hel del husfix så sysslolös behöver man inte vara, men ändå blir man så otålig. Inne på tredje dagens övertid nu, och man tolkar alla små tecken. Fasan är att bli sjuk eller att lämna sjuka barn till barnvakt. Barnvakten tål det men våra små sover inte bra utan oss vid sjukdom dessvärre. Barnen är hemma sen igår, det börjades ryktas om kräksjuka och det kändes fel. Lite småsnuviga är de så det passar ganska bra att vara hemma Maken jobbar hemma resten av veckan också så det kännas bra och trevligt, men även barnen väntar ju.. Orkade mig på bibliotek och fika med dem igår, det kändes lite som sista dagen med gänget. Sen blir det ju annorlunda att ha en bebis och tre att hålla ordning på, men det ska väl gå också...
Ingen bebis här i alla fall!
Jag avstod från begravning när stora dottern var drygt 1, 5 år. Det hade blivit för tufft i kyrkan att se de älskade familjemedlemmarna så förkrossade som de var (det var fel generation som avlidit oväntat) och jag ville inte att de skulle behöva ta hänsyn till henne. Hon kom på kaffet efteråt och lyste upp istället, men fattade inte alls vad det handlade om. Bara lite äldre hade det nog kunna fungera - bara de förstår på något plan och det är rätt generation.
Idag skulle de få vara med tror jag, funderar mest på när det blir min pappas tur. Det kan ju bli snart dessvärre, det går långsamt utför. Ingen orkar mer, allra minst han. Så jag hoppas snart att det får vara nog, om det inte sker ett snart tillfrisknande.
Fortsätter med akupressur och ananas, snälla bebis - kom ut! Två hinnsvepningar, färdknäppar, vila igång det, stressa igång det, allt har testats. Känns udda att ha haft sammandragningar sedan vecka 21 och ändå gå lika mycket över tiden som med de tidigare ( BF + 11 resp BF+ 6) .
Fick just en rejäl bunt tråkiga besked om pappa och kanske är det bara ett par dagar kvar. Han finns i annan stad, så dit tar jag mig inte. Jag var där för ett par veckor sen och är nöjd givet situationen men det hade kunnat vara annorlunda såklart.
Känns som oron nu hindrar förlossning, låt det inte bli samtidigt bara, det klarar nog inte psyket.
Tack Daa - den känner sig lockad på!
Hoppas så det blir en bra upplevelse för parvlarna. Att svärfar vill det är bra.
Tack för kramen - den kom fram!
Nej, inte bra för psyket alls. Och inte sätter det igång för det. Kändes väldigt lovande igår ikväll, men inget idag. Ska försöka få en kontroll på måndag i alla fall, då är det BF+7 och lilla är född BF+6. Men hoppas så på att kanske kanske imorgon.
Flamman, jag skriver under på det där med telefonen. Bara sådana tankar hela tiden. Välkommen till medelåldern sade en lite äldre kollega. Jag fyller 38 i år, den tänkte jag jaga bort ett tag till!! Eller när är man medelålders?
Ingen bebis här alltså. BF+7 idag och min fina BM har fixat överburenhetskontroll imorgon i allafall. Igångsättning är ju inte man vill, men jag börjar tro att det vore skönt och hoppas på¨det innan helgen istället för på måndag som jag tror är standard om det nu ska behövas. Barnen är på förskola idag efter en vecka hemma, det var för rastlösa och jag hoppas på inga smittor.
Hvidis, det är tungt att vänta. Färdknäppat, annas, några akupressurpunkter, full fart med barn, vila, packa upp lådor, ja det mesta är provat. Känningar ibland men lägger av. Det där med lurig trea har jag hört för många gånger.
Har bollat om vi skulle åka till pappa över dagen idag (maken skulle vara med alltså), men 2 h i bil vardera riktningen och att bli ännu mer ledsen och sen behöva föda längs vägen och maken har svårt att åka hem till tjejerna - nä det gick bort.
Världens bästa make jobbar hemma hela veckan i alla fall.
Ananas heter det förstås
Bebis mår bra därinne men det blir nog igångsättning innan helgen om det inte kommit igång. Hoppas hoppas på egen start. Kändes bra igår, inget nu. Men alla knep vi känner till används.
Alla hjärtans dag blir bra - alla andra dagar också 
Nä inte i natt heller. Men rejäla sammandragningar till sent på natten igår så det är ju på g, vilket underlättar vräkningen. Beror på läget på FL vilken dag det blir, jag har fått löfte men kan bli nedprioriterad tom söndag. Hoppas på spontanstart fortfarande, men givet att både maken och jag är nervvrak nu (beror på min pappa och andra dödsfall tidigare) så blir det bra med lite tidigare start. . Bästa barnvakterna kommer imorgon FM och stannar till det är klart. Barnen fick vara hemma idag igen, nu tog kräksjukan ny fart, men med lite tur klarade de sig. Nähäpp, tvätta amningskläder och sova middag var det.
Ingen Hvidis heller? Hur mycket gick du över med de tidigare barnen? Här var det BF+11 och BF+6 tiidgare.
Igår kväll kom en stor liten tjej ut efter igångsättning. Fyra timmar från att de tog fosterhinnorna, knappt tre timmar med värkar. Inget värkstiimulerande dropp behövdes ens. Det gick fort och bra och hon var absolut färdig för att komma ut., Jag är glad att vi inte väntade till på måndag vilket är gränsen här, hon är uttorkad i huden redan nu. Inget farlig dokt. 4,3 kg så det stämde att de var en större modell.
Lycka till Hvidis - blir det igångsättning så var det i allfall för mig en väldigt bra process.
Tittar in, liten tjej är nu en vecka vi tackar för alla gratulationer 
Allt går fint, hon ammar som sjutton och sover massor, inklusive tre eller fyra timmar i sträck på natten (peppar peppar, vågar snabbt skriva det för då ändrar det sig väl). Inga förkylningar än tack och lov. Storasystrarna är glada och har studsat in i nästa trotsfas båda två. Det var likadant förra gången minns jag.
Min pappa levde ett par dagar efter att hon föddes, så nu är det pyssel med begravning och annat. Det var så väntat, jag har tagit farväl så många gånger redan och sista veckorna var han inte kontaktbar ens. Det känns bara som en lättnad och jag är så tacksam att jag hann föda i lugn och ro.
Hade jag inte fått den tidigare igångsättningen (fyra dagar) så hade det inte blivit så. Lilla tjejen hade dessutom viss påverkan av överburenhet och vi har ju sedan i måndags för låg kapacitet i förlossningsvården i Stockholm, så det var alla rätt för mig med igångsättning när det blev.
Men begravning med knappt treveckors känns sådär ska jag ärligt säga, det är bara vuxna dock och inga trånga lokaler och jag får hålla henne från alla som ser förkylda ut och vara lite bitchig med att man inte får hålla så ordnar det sig nog. Har en läkarsläktning som morrat redan åt att vi ska behöva dra iväg henne så här i RS-tider, men vad ska man göra. Släktningen lär väl agera bodyguard mot närgångna tanter dessutom...Det är 25 mil enkel väg dessutom men hon har det bra i bilen och vi får pausa en del.
Så mycket ego och många tankar såklart. Nu har lilla sovit nästan tre timmar - lurar på om jag hinner lunch...
Hur går det för Hvidis tro?
Grattis till Hvidisfamiljen Gissar att det då startade av sig själv? Ungefär samma vikt som vår tjej, fast hon var bara 50 cm. Lycka!
Grattis Hvidis! Det låter som du fick en fin upplevelse, som du vill ha det. Jag är också nöjd, igångsättning låter mer dramatiskt än vad det var, jag var öppen tre cm men utan riktiga värkar. de petade hål på hinnorna och på mindre än fyra timmar var allt klart, de första två timmarna var ganska luna och sen gick det fort och bra. Jag stod upp nästan hela tiden, annars gör det för ont. Födde också stående mot huvudänden på sängen.
Sorg och lycka på samma gång, lyckan konkurrerar ut sorgen. så är det bara. Men dåligt samvete kan man få för det inser jag. Jag är numera föräldralös, gillar inte riktigt den känslan. Sen finns det andra viktiga släktingar kvar, som dessutom stått mig närmare än pappa hela livet, det är jag glad och tacksam för.
Solde - grattis till nytt jobb! Det var nog inte en dag för tidigt du kommer därifrån.
PB - har ju inte kommenterat din diagnos alls. Hoppas att det leder till något bra - just till mer och bättre hjälp så att du kan få bygga upp dig på rätt sätt igen. Nu kommer våren och du har bra förutsättningar, hundpromenadet, mycket ute och goda grönsaksjuicer. Det måste ge en bra grund - jag är säker på det. FB - inte vill ni har en anonym i den gruppen. Hur många är aktiva där idag?
Men klart jag ska med på FB isåfall om det ok? Om det är ok, inboxa mig gärna hur jag hittar er.
Tack Ingis och Flamman - jag är på g! Har varit lite mycket annat, men så småningom kommer jag
