I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Oj, Fru Sy!! Det var inte min mening att "glömma" dig. Jag har ju läst om din jul som tog en oväntad vändning ! Är det det som kallas "alternativ jul" Hoppas du få rkomma hem nu och att Orvar håller sig på plats ett bra tag till. Kram!

Hej!
Gott nytt år allihop.
Finns inte en chans att jag hinner läsa ikapp...
Men stort grattis till Daa och Skäggmannen till Axel o Fälga!!

2010 var ett skitår och 2011 blir förmodligen ännu värre.
Efter några dagar med en make som totalt visat sitt ointresse och sin motvilja mot mig, och orden "varför skulle jag älska dig, vad har du gjort mig för bra här i livet" när han motvilligt skålade in året med mig. Efter en massa smygande med sms och mobiltelefon med sig in i duschen och annat så kulminerade det i att jag återigen påpekade att det verkar som att han har en annan. Han blev skitarg  och sa att han inte varit otrogen men att nu skulle han då minsann vara det. Och att han vill att jag beställer hem papper för skilsmässa när han kommer hem , för han vill inte längre leva med mig. Med dessa ord dumpade han oss på Arlanda och själv är han nu iStockholm med gud vet vem ochska åka färja till Helsingfors och därifrån vidare till sin hemstad.
Jag har pratat med hans familj därhemma och de är i chock, men alla har märkt en markant skillnad från det att han var senaste gången till Finland på sin "hjälpa en kompis-resa".
Så så var det med det. TAck o hej leverpastej.
Här sitter jag och går sönder och är totalt intetgjord och ska försöka jobba imorgon och ta hand om barn och gud vet allt.
Lilla K kräktes efter flygturen och sen har hon kräkts upp hela dagens mat här hemma på golvet, så jag kanske vabbar imorgon, IFALL att det är magsjuka. Jag orkar förmodligen inte upp och jobba själv imorgon, så jag gör nog så. Blir förmodligen ingen sömn inatt.

Heloise o Panzer: största kramen till er och underbara Elise! Jag saknar ord och mina problem ter sig självklart som bagateller, även om det även för mig känns som att marken rämnat och jag faller fritt.
KRAM!

Hej vänner! TACK för stöd och kramar. Det värmer ska ni veta i denna kyla (-27 ute och -800 inombords)...
Nu är det inte 100% att maken varit/är otrogen, men mycket tyder på något liknande. Att nåt är på G eller att något hänt. Jag är beredd på det värsta i a f.
Inatt har jag inte sovit alls, så nu har jag varit vaken i 1½ dygn och gråtit så ögonen är som röda pingisbollar.
Lilla K kräktes igår, hon har varit hemma idag. T fick åka hem till brorsan och hans sambo för hon är så ängslig och förstår så mycket att hon behövde få komma iväg. Jag ringde faktiskt mina stackars föräldrar imorse halv 8 och sa att jag de måste komma hit och hjälpa mig. Så de har varit här hela dagen. Handlat åt mig, fixat bilen, lagat mat. Nu på em började lilla K kräkas igen. Så hon blir hemma imorgon. Kanske jag går och jobbar om mormor o morfar kommer hit. Vi får se. Eller så är jag hemma.
Min bästis har ringt till maken precis när han var på väg upp på färjan och hon sa att han är som ett jagat djur. Han vill inte prata med nån. Vill bara vara ifred och kommer INTE prata med sin familj där borta utan han ska fundera och bestämma hur han vill ha det, till den 10/1 då han kommer hem.
Så det är väl då, lagom till T:s födelsedag man får veta att han vill skiljas.
T har idag gråtit hos brorsan och sagt att hon är så rädd att vi ska skiljas och att hon o T inte ska få bo tillsammans. Att hon vaknar på natten och gråter. Men att hon går inte till mamma o pappa utan trycker huvet i kudden och gråter där istället tills hon somnar.  Herregud:
HOn satt och såg på våra bröllopsfoton och sa att så där är det inte nu... nu bara bråkar dom och pappa vill inte ta sin medicin.
Jag orkar inte ens tänka på den smärta hon känner, min lilla tös....

Jag tänker inte ringa maken mer.
Jag går här i ett vakum och inväntar domen. Dagen då livet tar slut. Familjelivet. Vår kärlek som var så stark för inte alltför länge sedan.

Bästa väninnan stöttar via Skype, hon ringde även maken. Makens släkt där borta stöttar också och ikväll har jag pratat med två väninnor som också peppar mig. Vi får se vad som händer. JAG vill försöka hålla ihop oss och familjen. Men vad vill han???

Kram alla fina ni. Ursäkta att jag inte kommenterar med orken räcker knappt till att skriva dessa rader. Jag ska gå och sova nu. Flickorna ligger i vår säng, så jag har en på varje sida ♥
Imorgon ska jag INTE kämpa mig iväg på jobbet utan vara hemma med lilla K. Så det så.
Godnatt!

Hej...
Inatt har jag iaf sovit. Men jag har så ont i huvet hela tiden. Snorar o hostar.
Maken ringde och meddelade var han är och att han lever.
Han vill inte svara på några frågor, men jag avtvingade honom ett ja eller nej på frågan om flygbiljetter från hans hemstad till vår huvudstad samt hotellrum i Sthlm är åt en annan kvinna, om han har en annan kvinna. Han svarade NEJ. Då vet jag inte om jag är enfaldig som någonstans inom mig ändå tror på honom när han säger så. Mycket tyder på att han håller på att hitta en utväg att slippa sitt tråkiga jobb på fabriken, han håller på och försöker hitta nånting att syssla med antingen i sitt hemland eller iaf något som är kopplat ihop med det. Under tiden han gör det så tappar han all sans vad gäller pengar, krediter osv, och det är  också en del av hans sjukdomsbild. Man kan säga att han är inne i något sorts skov just nu där jag inte kan avgöra om det är bipolariteten eller ADHD:n som härjar. I vilket fall som helst så kan jag just nu inget göra. Jag får höra vad han har att säga när han kommer hem. Och HAN kommer få lösa den ekonomiska oreda han ställt till med. Var så säker. Har han en ny kvinna så kan jag bara visa honom var ytterdörren är. Vill han flytta tillbaka till sitt hemland, ja inte flyttar då jag och barnen med. Och en pappa/make som kommer hem två ggr/år till oss får jag ta mig en funderare på om vi alls behöver.

Hem kommer han, det har han sagt. Den 10 eller 11. Medicinerna har han med sig. Jag hoppas han tar dem. Kanske han glömmer nån gång, särskilt om han ska dricka, du vet festa med polarna eller så, då vill han inte ta medicinen. Men på morgonen hoppas jag han tar den.

Ja, det är hemskt. Han hinner ställa till med så mycket oreda i våra liv så sen när han "blir normal" så får han ångest av att se vad han gjort och så faller han ner i depression, mani eller nåt annat igen.
Det blir en ond cirkel, en spiral. Därför är jag så förbannat envis ang att jag vill att han ska äta ALLA sina mediciner mot de diagnoser läkaren misstänker, åtminstone ett år, så jag får se hur de verkar. Jag antagligen en dåre själv, men på nåt sätt känner jag att jag är skyldig mina barn det, att försöka tills det inte längre finns något hopp. Tänk OM det skulle hjälpa och vi får ett alldeles underbart liv, och så ger jag upp innan vi är där?!

Mitt delmål är att han ska få ner blodtrycket så han får börja med Concertan (mot ADHD:n). Men om han nu vill lämna oss, så blir det ju svårt att nå det målet.

Tack! Och tack för ditt fina sms ♥
Usch, jag vet att jag inte borde ringa maken men jag är så orolig...
Igår var lilla K jätteledsen och grät och längtade efter pappa och sa att "jag vill inte att ni ska skiljas" Tydligen har T eller hon hört just de orden, och det är ju oundvikligt när de jämt är omkring oss, även om man försöker att inte prata när de är med, gå undan osv så både ser och hör de. Särskilt T brukar smyglyssna när jag pratar i telefon. Lilla K kräktes igår kväll igen och det är inte magsjuka, det är nervositet. Sen ville hon prata med pappa innan hon gick och sova för hon längtade så mycket. Maken var arg på mig och sa att det är mitt fel att barnen är som nervvrak, för att jag försökte prata lite med honom i bilen på väg till flygplatsen. Jag sa dock inget om skiljsmässa då. Det är T som hört de orden antagligen. Och SO WHAT?! Barnen är inte dumma, de SER ju hur pappa inte längre vill krama mamma, de HÖR hur han pratar med och om mamma, med hat i rösten. T har sett och hört detta flera månader. Hon har säkert vaknat på kvällarna och hört när vi bråkat.
Och jag är ingen robot, jag kan inte dölja mina känslor inför barnen. Är jag ledsen så gråter jag. Tror han att han kan skrika skilsmässa, dumpa mig och barnen på flyget och jag ska kunna åka hem och vänta på "besked" från honom, jobba, ta hand om barnen, sköta hemmet precis som vanligt som om ingenting hänt?! Nä vet ni vad, jag är fan en människa av kött och blod. Jag är så oändligt ledsen att barnen blir drabbade, men jag försöker verkligen skydda dem och muntra upp dem.

Nu på morgonen ringde jag igen och då var han mer normal i tonen och sa att han sovit i bilen hela natten för väglaget var förfärligt och det snöade oavbrutet.

Ja, ja, vi får väl se vad som händer. Nu måste jag försöka göra ett nytt försök att komma igång med städningen här hemma. Planera T s födelsedagskalas på fredag. Present till henne. Väninnans 40-årsfest på lördag... Suck var ska jag finna ork o energi???

Nu läste jag namnen på parvlarna Å så fina namn   Axel, det är en del av min fars namn!
Så gosiga och snusiga de ska vara....
Pussa dem från tant Flamman!