I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Jag citerade bara ett inlägg från tråden som PB länkade till - jag är inte själv tvilling. Men alla som kommer fram till mig och själva är tvillingar försäkrar att det är UNDERBART: underbart att alltid ha någon kompis, någon som förstår en, någon som man har en särskild connection till. Enäggs verkar ha mer connection än tvåäggs - el det finns tvåäggs som inte har samma connection tydligen. El äh jag vet inte. Men iaf, det är inte utan att man ibland blir lite avundsjuk på att vara tvilling... Aldrig sitta ensam på en skolgård tex...

Piggelin, man får glädjas och vara tacksam över att man låtit bli att avla barn ihop med sina respektive sådana där stolpskott. Då kan man arkivera dem i mappen "anekdoter för tjejmiddagarna" och inse att alla går vi på våra minor.

Jag känner alldeles för många som måste manövrera hela sitt vardagspussel i minfältet. Med stolpskotten förfärande intakta och alltid kapabla till nya rekord i dumhet, egoism och pappskallighet.

Hur tufft en del saker än är i livet för närvarande, så DET slipper jag åtminstone!

Fö har jag förstått nu att enäggs inte alltid har samma personlighet bara för att de delar samma genetiska uppsättning. Jag trodde nog det; att de skulle bli lika i sättet också. Men våra är inte det och det är ganska roligt. Ada är lite mer ettrig och det är fart i henne, hon är också mer otålig. Beda däremot kallar jag för filbunken; hon är iakttagaren, den lugna. Lite kul

Undrar vad som styr det? Förmodligen miljön. Kan det vara så att vi omedvetet har behandlat dem olika (kanske för att framkalla en skillnad så att vi ska kunna skilja på dem - nu spekulerar jag vilt) för att de ska bli olika? Jag skulle eg aldrig erkänna att vi behandlat dem olika men tänk om vi har det utan att vara medvetna om det?

PB: jag tänkte på dig härom dagen när jag var ute på långpromenad med Tomas Wij Andersson i lurarna. "Sena tåg kommer också fram" sjöng han och jag tänkte på dig och dina yrkesvägval i livet just nu. kändes som en trösterik tanke (även om det bara är en textrad i en sång). JAg brukar hämta mkt tröst ur musiken när jag är nere...

Inte för att jag är nere just nu, jag mår rätt bra. Nätterna är som sagt på väg åt rätt håll känner jag. Och de är ju underbara på dagarna!!! De har just upptäckt hoppgunga och gåstol (som de inte kommer någonstans i men den är ju spännande för det). Det blir nog action här i sinom tid

Åh, det var fint!
Jag lyssnar också gärna på musik när jag är i bearbetningsfaser och HUR mycket har maninte gråtit till vissa låtar när hjärtat gått i kras. Musik är verkligen en genväg rätt in i det allra innersta.

Så, nu har vi ätit lite risgrynsgröt här. Ska ta min promenad och idag får hunden följa med. För sedan ska vi nämligen sticka till Kalmar, jag och min son. Jo, för han har ju lov den här veckan, och även om det är skrämmande knapert just nu, så vill jag göra en mamma-son grej med honom. Resten av lovet handlar mycket om handboll, då det både är match på torsdag och sedan läger i helgen. Det var match i lördags med och dessutom är det träning i morgon, så det är inte så mycket tid kvar att planera någon aktivitet på. Så, det blir Tin-Tin på bio nu ikväll och sushi innan dess.
Och då får hunden stanna hemma, och måste ju rastas rejält.

Jag såg aldrig Så mkt bättre förra året; gillar inte mossiga artister som Lill-Babs och Lasse Berghagen. September är väl ok att träna till el lyssna på på reklamradion men skulle aldrig köpa en skiva. Så jag förstod aldrig hypen. Men såg det i år och det var ju rätt kul faktiskt. Tyckte att Laleh knäckte...

Ikapp! Skriva med vänster är ovant, ammar på höger...

Styrka till Fru E att orka de sista dagarna.

Mer kommer

Kramar till fru E !

Fru E, kramen, kramen, krameeeeen = kramar!

Jag är hemma idag på fm. Ska gå och försöka sova. Mår skit. Jag säger då det, jag går aldrig tillbaka till BM och tar bor spiralen. Dom får söva mig nästa gång. Fy fan vad ont det gjorde!!!! För det första låg Apotekets datasystem nere så de kunde inte lämna ut nån spiral åt mig. Som tur var hade BM en extra. Stressad och redan spänd som en stålfjäder skulle hon då lirka in grejerna... Men då drog min livmoder ihop sig så det gick bara inte. Hon fick kalla på hjälp. De bänglade och bökade och sen var de tvugna att byta instrument. Det gjorde så ont så jag fick t o m skrika till.... Och sen grät jag efteråt av smärta... och blödde. Fy fan... Inatt hade jag så ont i magen att jag spydde hela natten fram till kl 3.
Nu är det lite bättre, har tagit två panodil och ska gå och lägga mig en stund.
Hoppas det inte blir några komplikationer så jag måste ta ut den... För jag känner att den får gärna sitta kvar tills jag dör. Vill aldrig mer att nån går in i min livmoder igen.