Leksi... Hmmm.... de som har FB har säkert sett musikern figurera där.
Har inte velat prata så mycket om honom eftersom det känns som att det är väldigt tidigt att börja med nåt nytt.
Att jag borde vara ensam ett år minst innan jag involverar mig i nåt. Och det var också min plan. Men planerna är till för att modifieras en aning. Och när är det egentligen "lovligt" att träffa en ny. Och vem bestämmer det?
Min skilsmässa blev klar i början av augusti, men ansökan lämnades ju in i februari. Och hela den här separationsprocessen satte ju igång vid nyår, så fort jag fick veta... Och innan dess hade det varit kasst hela hösten faktiskt. Jag har egentligen varit "ensam" i min tvåsamhet väldigt, väldigt länge... Har jag kommit fram till nu när jag fått lite, lite perspektiv på alltihop.
Jag har egentligen länge längtat efter en vuxen man vid min sida som kan vara mitt stöd, att vi stöttar varann, som älskar mig som jag är, som ger och inte bara tar. För att han vill. För att det är naturligt för honom att man hjälps åt och att man lyfter varann, inte trycker ner varann. Som jag längtat efter honom. Jag trodde att han fanns i min man, jag har kämpat så förtvivlat för att ta fram honom, han som har glimtat till där nånstans mellan varven... men han har gått förlorad. Någonstans försvann han bland sjukskrivningar och diagnoser och alla gräl.
Jag o musikern träffades på Westernfesten. Jag vet vem han är, vi har umgåtts lite i samma kretsar ibland, hamnat på nån fest, men aldrig umgåtts och pratat ordentligt bara han o jag. Jag har väl alltid varit upptagen...
Egentligen var jag inte alls sugen att gå på Westernfesten, som nybliven singel var jag rädd att hamna vid singelbordet... Och att tackla alla jobbiga frågor om vad som hänt och varför och ditten o datten. Men jag tog mig i kragen och gick iaf. Min väninna lovade att hämta mig om det blev för jobbigt.
Naturligtvis hamnade jag vid singelbordet. Bredvid musikern. I tävlingarna som var under kvällen så hade de satt oss som ett tävlingspar dessutom. Så vi var tvugna att prata o kommunicera med varann. Och det visade sig vara enormt trevligt 
Redan nästa dag fick jag en FB-förfrågan och han skrev till mig. Sen har vi skrivit o skrivit o skrivit. Ganska snabbt insåg vi att vi hade ett enormt intellektuellt ubyte med varann, samma humor, mycket musiksnack, både lättsamma snack och djupa snack. Många musikfiler har skickats mellan varann........ Med kärleksförklaringar, eller bara musiktips eller musik som beskriver dagsform o tankar.
Tillslut så kom vi fram till att vi måste träffas, som en dejt typ. För annars blir det pinsamt. Ni vet. Man har fläkt ut sitt innersta för varann i skrift i cyberspace, men träffas man på Systemet så piper man bara fram ett "hej".
Så vi träffades en sen kväll, och vi trivdes så bra att vi inte skildes förrän fem nästa morgon. UTAN att något hänt, förutom lite pussar o kramar.
Sen har vi kombinerat dejter, när det passar pga barnen, och Facebookande och telefonsamtal. Vi är snart uppe i 10000 meddelanden på FB
Jag sa direkt åt honom att jag är trasig, vet inte vad o vem jag behöver när jag kommer ut på andra sidan och att jag inte kan lova något. Att för mig är barnen prio ett. Det var han helt på det klara med.
Nu när vi lärt känna varann lite bättre, så känns det faktiskt bara bättre o bättre och vi båda är väldigt seriösa och vill ta det här vidare. När tiden är mogen.
Vi är dessutom tokkära 
Att han verkar vara en riktigt bra person har vi förstått men hur träffades ni? Har han barn? Hur gammal? Bor nära dig? Kram!
