I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Flamman har försöker verkligen psykiskt att knäcka dig. Försök att inte lyssna på honom för jag tror det är BULLSHIT han snackar.

Lanovia... jo jag försöker, men det är lite svårt, för vågen visar verkligen en massa pluskilon nu... Och klart det känns när han säger att han haft en annan i tankarna under elva år.
Men jag försöker verkligen att inte ta åt mig. Han är sur för att jag verkar lycklig. Så är det absolut.
Han inser att han gjort sitt livs misstag, och att det inte går att rätta till. Därför måste han intala sig själv om o om igen att han gjorde rätt, att jag är dålig, att han inte älskat mig osv osv.

Det kröp dock fram att han och slamkryparen bråkar varje vecka, för det är jobbigt att inte ses. Hon vet inte vad han gör och han vet inte vad hon gör. Svartsjuka. Och han erkände att han känner nån sorts ensamrätt på mig och att det är jobbigt för honom att veta att jag är med någon annan. Jag sa bara lugnt: "Ja det kan jag verkligen förstå... nu vet du hur jag kände när du var med HENNE..." Men det tyckte han förstås var en annan sak. *skakar förbryllat på huvet*

Klistar in det jag skrev i den andra tråden:

Buster verkar ha känt av att jag försökte hålla mig lugn igår för han testade verkligen tålamodet *monster* roade honom från soffan med att första säga sitt/stanna till honom och sedan kasta ut mat över hela nedervåningen som han fick söka upp. En övning han diggar, praktiskt!
Han fortsatte sina fasoner under natten med att vägra somna, snodde mina fårskinnstofflor, hoppade upp i sängen, bet på mattan, hoppade i/ur korgen så fort martin platsat honom puhhhh! Tror vi somnade vid ett eller så men visst sen sov han/vi till nio.......
Maken tog största lasset men jag tog över när han inte fick Buster lugn, vi har lite olika synsätt på hur "nattningen" ska gå till

Flamman-vet slamkryparen om hans sjukdom!?!
Säger som övriga ta inte åt dig utan tänk på musikern istället

kikar in en snabbis för att kolla hur Fru E har det? nerbäddad i soffan låter strålande

Nu sover Elise en liten lur, hon har det jobbigt med tänderna, det är som att ha en valp hemma, tänk Buster Biter på allt och alla. Men så har hon ju fått 3 tänder på 6 dagar eller nått sånt, klart det är jobbigt! De kommer på helt rätt plats också, 2 uppe i fram och 2 nere i fram Nöjd som bara den över det, de flesta pwsísar får inte tänder förens de är över långt över 1 år( E är ju "bara 9.5 månad korr") och då kommer de oftast väldigt tokigt! Allt "normalt" är underbart.

Men mindre underbart var foldrarna jag fick hem ifår ifrån pws-föreningen om olika sjukdomar och medicinska tillstånd som kan drabba pws Eftersom de kan ha svårt att känna, smärta och nästan aldrig får feber vid sjukdom så måste man ju vara jättenoga med minsta lilla förändring. Det var en hel drös med hemska historier om föräldrar som sökt med sina pwsísar för vad de trodde var sjukdom och läkare som sk6ickat hem barnen för att de itne uppvisade smärta eller hade feber och så visade det sig att barnen var jättesjuka. Ibland baxnar jag under ansvaret, jag som ställer tandborsten i frysen och mjölken i skefferiet och alltid glömmer nycklarna i soprummet. Känner ibland att det är ju ett mirakel om hon överlever med en sådan morsa

Heloise, finaste du. Såklart det känns som ett enormt ansvar... nästan svårt att ta in alltså.... Men jag tvivlar inte en sekund på din och Panzers förmåga att ge underbara Elise ett fantastiskt liv. Länge. Och jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag är så himla glad att Elise fick just er som föräldrar  Bättre hade hon inte kunnat få!!

Jag är här! Jag läser men hinner inte kommentera alls så mycket som jag hade velt just nu. Maken jobbar långa dagar hela veckan så det är mycket som ska hinnas med när Mini sover.

Jag försöker läsa ikapp när jag ammar, men Mini blir arg när jag försöker skriva samtidigt som han äter

Stor kram till alla och välkommen till MSW och BS också! 

Extra kram till Fru E här också