Nu är mitt "arga" brev till guldfynd klart

Måste bara flika in. Jag hade fått en provanställning på Guldfynd, detta var 2010 tror jag. Lycklig! Men det var verkligen svårt med så allvarliga saker som förlovningar där kunder naturligtvis kunde ha 1000 frågor. Man borde definitivt få ha genomgång och utbildning på denna bit för jag kände mig som Bambi hal is i underkant. Jag håller alltså med om att personalen ska vara kunnig. Innan min 6 månaders provanställning var slut fick jag, som nyast i butiken, vara den som hade ansvar och jag blev lämnad själv med personal under tiden chefen hade semester. Dessutom skulle HELA butiken rensas och packas ner pga att lokalens golv akut skulle göras om. Fick där hjälp av en urgullig regionschef. Dagarna efter öppning igen så stod det fortfarande massa kartonger överallt, inget kamerasystem var inkopplat jag var själv på passet och massa kunder. Bl.a. två män i 50års-åldern av utländskt härsprung. Jag tänkte att detta är antagligen kunder som behöver hjälp, det är liksom inte ett par fjortonåriga tjejer som ögonshoppar bijouterier. Så jag går fram till dem och frågar om de vill ha hjälp. Det vill de inte. Jag har många kunder och får fullt upp i kassan. Det jag hinner tänka är att de är inne lite väl länge. Efter långt om länge blir det lugnare och jag går runt i butiken, upptäcker då ett dyrare silverskåps lås på glasdörren liksom är flyttat och ja!! Det är olåst. Lite panik. Men vi har andra silversmycken i butiken oskyddat, jag är fortfarande ny och vi har precis öppnat efter renoveringen. Mm, kanske ska vara så...? Kan heller inte se om något speciellt fattas då det inte är jag som plockat upp i skåpet och det varit så hektiskt så jag har inte gått dit och noterat hur det ser ut. Svårt att memorera alla smyckeskasetter i hela butiken då skulle man behöva fotografiskt minne... Min anslutande kollega dyker upp för att bryta av mig på passet, och jag visar henne. Hon har jobbat på Guldfynd länge och hon säger att vi ska ta in dessa silversmycken i kassaskåpet bakom. Mycket riktigt, minns inte hur många dagar efter, men jag blir inkallad av vår regionchef som berättar att ca 50 000:- är snott från skåpet. Jag blir helt chockad. Hennes sätt att fråga ut mig får mina ögon att spruta av tårar. Jag är annars en mycket sansad stark person. Men den här häxan säger slutligen att jag får ta några dagar att fundera på om jag vill sluta eller om jag vill ha mer stöd och hjälp för framtiden så sådant här inte ska hända igen? Efter någon dag ringer min chef upp åt denna häxa och säger att jag inte får fortsätta. De hade hoppats att jag skulle gå självmant. Visst fick jag gå på en säkerhetsutbildningsdag i början, men där tycker jag att det är dubbelmoral. Man ska bemöta misstänkta med extra mycket service och uppmärksamhet, men så ger de exempel på hur dessa misstänkta kan se ut. Männen jag hade i butiken gick under den beskrivningen... JAG vägrar behandla någon så men det fick jag sota för på Guldfynd. Det är några år sedan, men jag mår fortfarande mycket dåligt av samtalet med denna regionschef. Och jag handlar helst inte på Guldfynd längre!