Någon som förlovat och gift sig tidigt?

Jag förstår precis vad du menar - så känner jag med många saker! Killen friade till mig efter 7 månader tillsammans. Just då kändes det rätt och inte alls för tidigt. Det är först nu (efter tre års förhållande) som jag inser att det faktiskt var tidigt! Fast vad spelar det för roll? Vi är ju fortfarande förlovade, hehe.

En sak som jag skulle vilja be dig att tänka på är följande. Jag märkte att så fort vi började planera bröllop på riktigt (ett år sedan), var det som om vårt förhållande tog en paus. Vi gör inte mycket annat än diskuterar bröllopet och lägenheten (vi flyttar ihop efter bröllopet). Dessutom dyker det alltid upp problem. Släktingar som skall lägga sig i allting. Ekonomi (man inser egentligen inte hur dyrt allting är + man blir så besviken när man inser att man inte kan få allt som man har drömt om). O.s.v. Detta kan vara enormt påfrestande för ett förhållande. Därför rekommenderar jag att man tar det lugnt och njuter i början av ett förhållande.

En av orsakerna till att vi väntade var ekonomin. Hellre hinna spara för att kunna ha sitt drömbröllop och ha en bra start i livet, än att stressa och gå miste om mycket som man hade velat ha.

Nu är detta den tråkiga och rationella sidan av mig. Säg till om jag blir för tråkig!

min sambo friade efter 5 månader... å vi flyttade ihop redan innan vi blev tillsammans vi gifter oss nu på midsommarafton och då har vi vart tillsammans 1år å två mån...

får man fråga hur gamla ni är?

jag är 27 och han 42 å vi har båda två många och svåra stunder bakom oss så livserfarenheten har vi och vi känner att varför vänta i tre eller fem år när vi vet redan nu...

däremot tror ja inte att ja gade gått å gift mig så "tidigt" om jag vart några år yngre...

Jojo82 jag instämmer med dig.. jag har själv haft två lååånga förhållande bakom mig men inget av dem skulle jag någonsin vilja tänka tanken på bröllop..snarare tvärtom.. de kändes bara fel att tänka i de banorna.. men när min m2b frågade om vi skulle förlova oss efter 1 månad tveka jag inte... och inte iheller när han friade på vår 1 års dag... och vi kommer att gifta oss efter 2 år o 1 månad. För oss är det känslan som gör det.. vi båda känner att vi funnit varandra och "hittat hem". Det har inte med någon nykärs känsla eler dyl utan snarare så att vi funnit rätt. Min m2b har varit gift tidigare och ångrar sig så enormt att han gifte sig då han kände att det inte var rätt lika så gjorde hans X... så frågan är om man inte ska sluta analysera och gå på magkänslan för det är trots allt den som hjälper oss med mångt o mycket, så varför inte i kärleken med

Tusen tack för era svar.

Vi är inte så gamla heller egentligen, 23 och 24, men vad har ålder egentligen med saken att göra? (lite nyfiken då så många, inte bara här utan annars också i andra sammanhang, verkar haka upp sig på just åldern)
Jag har, på både gott och ont, upplevt saker i mitt liv som många andra aldrig kommer göra (och som jag hoppas ingen behöver göra), jag har en livserfarenhet många andra inte kommer upp i, trots att jag ännu är relativt ung. Men å andra sidan har jag såklart mycket kvar att lära, man slutar ju aldrig lära sig eller utvecklas så länge man lever.

Känner något nu jag aldrig känt tidigare tillsammans med någon annan (har även 2 långa förhållanden bakom mig), det här är verkligen Han, Killen i mitt liv, Mannen jag vill leva och åldras med.

Men som sagt, det är helt upp till honom om när vi förlovar oss. Vi har kikat lite på ringar, men inget är bestämt än. Hoppas lite på att det blir på vår 6-månadersdag... men vill han vänta till vår 1-årsdag så får han göra det om han vill, så länge jag är ovetande om när det blir.

Det är dock väldigt trevligt med alla era åsikter, och jag lyssnar gärna på fler.

och ekonomin förresten, är något även jag funderat mycket över.

Men nästa vecka ska vi till banken och fixa ett gemensamt sparkonto där vi redan nu ska börja spara ihop pengar till framtiden (bröllop och hus och sådant).

Så jag tror inte det blir några problem med den biten.

Diamond Rose

Jag tycker det inte handlar så mycket om åldern i siffror utan i åldern i erfarenhet.. det finns de som är 20 år men som har livserfarenheter som en 40åring och de som är 40 o inte har ngn.. så det spelar ingen roll hur gammal man är egentligen utan hur mogen man är i sinnet.

Jag ser snarare det är lite mer problem när man skaffar barn för tidigt då barn är inget man kan ångra.. ett äktenskap kan man ju ångra om man skulle vilja det.. men det går inte riktigt med ett barn...
(Förlåt att jag gick in på detta här men det är mest för jämnförelsen)

Kärlek ger näring åt själen

ah, då förstår jag lite bättre.
Men om man känner sig mogen för att ingå äktenskap, räcker det?
Eller måste man ha varit tillsammans en viss tid? (känns lite underligt att vänta om man själv verkligen vill, bara för att omgivningen tycker det)

Vill även helst att vi ska gifta oss innan vi skaffar barn tillsammans.

Men, men...tiden får utvisa vad min sambo har för planer gällande förlovningen, egentligen har jag inte så bråttom, det känns bara så rätt och jag längtar verkligen.

Jag och min älskade träffades (fyra år sen) under en ganska jobbig och svår period. Vi flyttade ihop innan vi blev tillsammans. Ja, det låter konsigt. Vi bodde flera stycken ihop (pga vissa omständigheter). Vi blev tillsammans ganska så fort efter det och har gått isär två ggr tidigare. Mkt på grund av att saker och ting gick så fort. Men vi överlevde allt och lärde oss att värdesätta och uppskatta varandra mer. Vi har haft det lite tufft tillsammans men vårt förhållande nu och två år tillbaka har varit så underbart bra. Vi var i början paret som alla trodde skulle göra slut. Och nu säger våra vänner och nära och kära hur underbart det är att se oss eller bara att vi är i samma rum. Dem avundas vår kärlek och säger att när dem ser oss så tror dem på äkta kärlek. Men vi har jobbat hårt för att komma så långt. Redan i början trodde jag han var den rätta och visst hade jag rätt men det hade inte behövt vara så. Jag tycker inte att man ska gå så fort fram. Jag tycker man ska njuta och verkligen lära känna varandra. Vi fick lära känna varandra rätt så fort och intensivt eftersom vi bott ihop från dag ett men vi gick också isär. Det är olika från par till par och människa till människa. Tycker man ska följa sitt hjärta men även lyssna till huvudet och ibland folk runtom som känner en! Jag är lyckligare än någonsin! Vi ska gifta oss om 31 dagar och ska bilda familj!!
Jag önskar alla lycka till oavsett hur lång tid ni varit tillsammans med era respektive. Jag skriver säkert jätte osammanhängande men jag är trött :)
Ha det bra!

Jag personligen tycker det.. Men det är nog olika

Jag vet att vi fick några komentarer om vår förlovning att det var tidigt men samtidigt så sa vi : "Vem är det som har förlovat sig ni eller vi?" vilket fick dem att tänka efter.. Många av dem som reagerade var själva sugna på det men av olika anledningar inte kunde..

Jag tycker man ska inte lyssna FÖR mkt på omgivningen iheller eftersom vissa vill en väl andra är avundsjuka.. så som soon 2 be mrs sa så får man lyssna på hjärtat och hjärnan

jag tror nog att din pojkvän känner av när tiden är mogen för att fråga Lycka till Jag tror du kommer att bli lycklig oavsett när han väl gör det och det kommer att komma som en överraskning oavset

Vui förlovade oss efter 7 månader, flyttade ihop efter 8 månader, gifte oss efter 23 månader.

Vi har inte tänkt så mycket på ifall det varit tidigt eller inte utan gjort det som känts rätt. Ingen i vår omgivning har reagerat negativt vilket jag kan tycka är ett gott tecken, det innebär ju att de tror på oss och att vi passar ihop som par. Vår relation har flutit väldigt lätt från början, även om det hänt en del jobbiga saker runt om kring, annars hade vi väntat med att gifta oss. Jag tycker att relationen ska vara trygg och stabil innan man tar ett sånt steg. Sen att det finns kärlek, ömhet, humor och attraktion är också superviktigt.