Hur vanligt är det att få kalla fötter inför bröllopet?

Jag kan känna att jag får en lite "kalla fötter" känsla emellanåt. Jag har varit tillsammans med min blivande i snart tre år men vi har känt varandra i nästan tio år. Grejen e den att jag egentligen inte tvivlar på att vi är rätt för varandra utan snarare om tiden är rätt. De här bröllopsplanerna river upp en hel del grejer.´När min blivnade friade och vi började planera bröllopet var vi helt uppe i varandra och vår "kärleksfest" som vi ser det. Men längs vägen av allt planerade har det tillkommit en svartsjuk mor (min egen) som hela tiden kommenterar att min blivande svärmor får vara mer med i planering och umgås med oss mer i allmänhet. Till skaen hör att hon inte själv är intresserad när tillfälle bjuds. När inbjudningarna var skickade började mina egna grubblerier om jag verkligen gjort rätt som valt bort att bjuda vissa männinskor, exempelvis mitt gamla tjejgäng som jag inte umgåtts med på tre fyra år, men ändå... Jag tror att själva planeringen kring ett bröllop sätter igång så otroligt mkt annat än just bara lyckan över att man ska bli man och hustru så att man glömmer bort varför man egentligen gifter sig. Jag vet att jag älskar min blivnade över allt annat och jag vill inget hellre än att vara tillsammans med honom för resten av mitt liv så jag försöker fokusera på det kommande äktenskapet istället för på själva bröllopet för det är där alla orosmoment verkar dyka upp...Oj det blev visst lite långt det här:)

Lycklig78:

Vi får tacka "Mollen" för att hon startade den här tråden för jag hade inte heller startat den själv. Det lustiga är att i samma sekund som jag skrev mitt första inlägg här försvann alla de känslor som jag skrev om. Jag kände att de helt enkelt sögs in i datorn och sedan dess har de stannat där:) Nu vet jag att det verkligen är så att det är alla stressmoment runt omkring bröllopet som tar fokus från det som verkligen är det viktiga, att jag ska bli hustru till en man som jag älskar mer än ngt annat! Efter att jag skrivit inlägget här diskuterade jag mina känslor med min M2b. Även om han inte upplevde det riktigt lika starkt så förstod han vad jag menade. Det slutade med att vi bestämde oss för att åka utomlands i en vecka tre veckor innan vårt bröllop för att bara få rå om varandra och kanske fly uppståndelsen kring vårt bröllop lite. På fredag ska vi boka en resa och nu känner jag att jag kan slappna av igen och njuta i väntan på den största dagen i vårt gemensamma liv!

Så ja, jag tror att detta är helt normalt:)