Hur vanligt är det att få kalla fötter inför bröllopet?

Vet inte, men en kompis till mig serverade på ett bröllop där brudgummen satt i köket med ansiktet i händerna och vaggade fram och tillbaka och sa typ: "Vad har jag gjort? Vad har jag gjort?"
...enligt henne i alla fall...kan ju ha varit en skräckhistoria för blivande brudar...

Enligt några undersökningar jag läst, ganska vanligt. Att planera sitt bröllop/äktenskap är/kan vara väldigt känslomässigt och dra upp massor med tankar och känslor. Men jag tror att
-de allra, allra flesta kommer över det ganska fort
-de flesta på BT inte vill prata om det (stor risk för skräckhistorier).

Jag tror nog att de flesta känner av kalla fötter, jag funderar mkt på äktenskapet, betydelse och varför jag gör det. Men inga tvivel på att mannen är fel, det finns inte. (än)

Som min sambo sa när jag frågade:

"Om jag får det så får jag väl ta på mig varmare strumpor"

Godingen

Det är säkert jättevanligt. Konstigt vore det ju annars.

Jag har varit gift förut och då var det en liten röst som sa "är detta verkligen rätt?" Så här i efterhand så kan man ju konstatera att jag borde ha lyssnat...
Han och jag hade jättekul när vi planerade bröllop tillsamman och vi hade ett helt underbart drömbröllop. Det fanns absolut inga slitningar eller så, jag tror till och med att det var det bästa halvåret i vårt totalt sjuåriga förhållande. Allting bara rann ut i sanden efteråt jag har för mig att vi skilde oss redan ett år efter bröllopet. Vi var goda vänner, men kärleken saknades. När vi gick igenom det hela efteråt så erkände han att han inte friade för att han ville gifta sig med MIG utan för att han helt enkelt ville gifta sig. Jag borde också ha svarat nej direkt eller bett om mer betänketid (vilken jag verkligen kände att jag behövde när han frågade, var helt oförberedd), men han valde att fria på ett sådant sätt (typ alla visste om det och stod och väntade på mitt "ja") att det var väldigt svårt att inte svara ja utan att ställa till med en "scen", så jag struntade i den lilla rösten...(Den höll sig tyst sedan.)

Den här gången finns inga tvivel alls, det är helt rätt! Det här vet jag håller hela livet för oss båda!

Lilla My skrev 2008-03-29 07:49:10 följande:

Jag känner ett par som nästan ställde in... De gifte sig på dagen ett år efter att de träffades, och de insåg nog båda två att det kanske hade gått lite väl fort när det var ungefär en vecka till bröllopet... De hade ju liksom ägnat mer än halva sitt förhållande åt att planera bröllop och undrade nog om de hade missat att lära känna varandra först...
Men de gifte sig till slut, och nu har de varit gifta i 4 år och har 2 barn...

Jag kan känna att jag får en lite "kalla fötter" känsla emellanåt. Jag har varit tillsammans med min blivande i snart tre år men vi har känt varandra i nästan tio år. Grejen e den att jag egentligen inte tvivlar på att vi är rätt för varandra utan snarare om tiden är rätt. De här bröllopsplanerna river upp en hel del grejer.´När min blivnade friade och vi började planera bröllopet var vi helt uppe i varandra och vår "kärleksfest" som vi ser det. Men längs vägen av allt planerade har det tillkommit en svartsjuk mor (min egen) som hela tiden kommenterar att min blivande svärmor får vara mer med i planering och umgås med oss mer i allmänhet. Till skaen hör att hon inte själv är intresserad när tillfälle bjuds. När inbjudningarna var skickade började mina egna grubblerier om jag verkligen gjort rätt som valt bort att bjuda vissa männinskor, exempelvis mitt gamla tjejgäng som jag inte umgåtts med på tre fyra år, men ändå... Jag tror att själva planeringen kring ett bröllop sätter igång så otroligt mkt annat än just bara lyckan över att man ska bli man och hustru så att man glömmer bort varför man egentligen gifter sig. Jag vet att jag älskar min blivnade över allt annat och jag vill inget hellre än att vara tillsammans med honom för resten av mitt liv så jag försöker fokusera på det kommande äktenskapet istället för på själva bröllopet för det är där alla orosmoment verkar dyka upp...Oj det blev visst lite långt det här:)