Vet inte, men en kompis till mig serverade på ett bröllop där brudgummen satt i köket med ansiktet i händerna och vaggade fram och tillbaka och sa typ: "Vad har jag gjort? Vad har jag gjort?"
...enligt henne i alla fall...kan ju ha varit en skräckhistoria för blivande brudar...
Jag har varit gift förut och då var det en liten röst som sa "är detta verkligen rätt?" Så här i efterhand så kan man ju konstatera att jag borde ha lyssnat... 
Han och jag hade jättekul när vi planerade bröllop tillsamman och vi hade ett helt underbart drömbröllop. Det fanns absolut inga slitningar eller så, jag tror till och med att det var det bästa halvåret i vårt totalt sjuåriga förhållande. Allting bara rann ut i sanden efteråt jag har för mig att vi skilde oss redan ett år efter bröllopet. Vi var goda vänner, men kärleken saknades. När vi gick igenom det hela efteråt så erkände han att han inte friade för att han ville gifta sig med MIG utan för att han helt enkelt ville gifta sig. Jag borde också ha svarat nej direkt eller bett om mer betänketid (vilken jag verkligen kände att jag behövde när han frågade, var helt oförberedd), men han valde att fria på ett sådant sätt (typ alla visste om det och stod och väntade på mitt "ja") att det var väldigt svårt att inte svara ja utan att ställa till med en "scen", så jag struntade i den lilla rösten...(Den höll sig tyst sedan.)
Den här gången finns inga tvivel alls, det är helt rätt! Det här vet jag håller hela livet för oss båda! 
Lilla My skrev 2008-03-29 07:49:10 följande:
