Äntligen fredag del 10

Rabiat stämmer väl in på nästan alla.
Det veeeet ni vääääl?


Nu ska vi fylla tråden med trevliga sista ord.

Herreguuuud, det är ju minst en vecka kvar ju!

Jojo, men vi måste vara beredda! Dagarna går fortare än man anar, har jag märkt.

Det är torsdag idag eller hur?! Är helt dagvill. I natt vaknade jag vid 2-tiden, gick en sväng i lägenheten, tittade på fullmånen genom fönstret, drack lite vatten. Gick och la mig igen. Fortfarande vaken 2 timmar senare. Funderade på att kliva upp och äta frukost, men bestämde mig för att hoppa det. Gick en liten sväng i lägenheten. Hörde tidningsbudet komma.

Lyckades till slut somna vid 5-snåret. Varför håller jag på så här?????? JAG BLIR TOKIG SNART!!! Och det är inte dags för sjukhusbesök än.

Gable det finns milliarder med anledningar till att du vaknar om natten, men en av de troligaste kanske är hormoner. Du behöver dem, så det är bara att segla med och istället försöka sova lite på andra tider.

*muttrar* jag börjar tröttna på dom här hormonerna.

I går STORTJÖT jag för maken sa att han inte kunde förstå hur bebisar kan få in bröstgården i munnen när de ska amma. Bebisarna var ju så små och bröstgårdarna kan ju vara stora (vi har sett amningsfilm på föräldrakursen).

Jag grät och grät och grät. Han tyckte ju att MINA bröstgårdar var groteska!!! Det var ju självklart så han menade och hur i hela h-vete kunde han vara så okänslig mot mig?! Jag tyckte han var en riktig gris. Nu skulle jag ju aldrig mer kunna visa mig naken för honom för jag var ju så ful!!

Det tog en bra stund innan jag lugnade ner mig nog mycket för att förstå att han menade inte mig, utan i största allmänhet. Han hade alltid trott att de bara sög på själva bröstvårtan och ingenting mer. Han lär nog aldrig mer lufta såna funderingar i min närhet.

Jag börjar bli lite trött på mig själv. När slutar man bete sig så här irrationellt?!

Hur mår du Hilde?! Är du fortfarande förkyld?

Jo, pendlar på 39 grader till 39.5 så det är minst sagt jobbigt. Jag ligger i soffan glor på TV. Sover och surfar om vartannat. Ibland släpar jag mig upp, men knäna håller inte riktigt, så släpa är nog rätt ord.

Gable mitt värsta minne av när jag kände mig gräsligt ful och ledsen var precis när jag fått lilltösen. Jag satt i en amningsträningstol. Den är en fotölj som är placerad högre upp på en avsats så att en sköterska ska kunna hjälpa och coacha med amningen. Jag satt där, svullen och dann efter snittet och med bröst där mjölken precis runnit till. Jag kände mig ENORM, hade en bebis som knappt fick in bröstvårtan i munnen och hade bröst som enorma meloner. Det kändes som om jag smälte ut och tronade som en gammal gudinna, fastän på ett mindre smickrande sätt. Då kommer maken till BB. Han kommer in i rummet och får syn på mina bröst och fullständigt tappade hakan. Det enda han fick ur sig var "OJ" Då var jag inte lycklig.

Vad gäller kroppen så har jag faktiskt inte fått min i ordning förränn jag slutade amma. Det är först nu jag är tillbaka på utgångsläget som var före jag blev gravid... bortsett från en lösare mage... men den bjuder jag på

Hilde, nu får du förlåta mig men jag var tvungen att skratta. Det är ju så där det känns. Å ena sidan är det ju fantastiskt vad man genomgår just nu, men å andra sidan känner jag inte igen min egen kropp och tycker att det är jobbigt med bristningar på brösten och att de har blivit stora och hängiga.

Tja, vad än våra husband säger och gör så blir det nog fel

Jag har försökt förklara för honom att det beror på mina hormoner och att jag reagerar starkare nu än vad jag annars gör. Jag tror helt ärligt att han inte längre vågar öppna munnen för han vet ju aldrig vad som triggar igång mig. Han längtar nog väldigt, vääääääääääldigt mycket till förlossningen

Gumman, du ser väl till att dricka mycket? Det är viktigt när man har sån där hög feber. Har du tagit febernedsättande?

*blir orolig för dig*

Jodå, jag dricker massor. Knaprar både ibumetin och alvedon också.

Gable ha bara inte för stora förväntningar på kroppen, för den blir nog inte din egen igen förränn du slutar amma. Det är en enorm omställning man genomgår, men den är jäkligt häftig också.