Jag opererade mina bröst för lite mer än 13 år (vid 17 års ålder) sedan och har inte ångrat mig en sekund. Tvärt om har det verkligen ökat min livskvalitet!
Visst, när jag var yngre, kunde det kännas lite kymigt första gången jag visade mina bröst för en ny bekantskap, men det lär man sig att leva med.
Jag hade tidigare ont i axlar och rygg iom den tunga och otympliga bysten. Jag hade mycket svårt att hitta BH, samt hatade att springa pga allt "skumpande".
MEN:
Ja, man får sämre känsel efteråt! Enligt mig är det dock värt det!
Ja, man kan få fula ärr, men det är det också värt! (På mitt ena bröst är det riktigt fult, medan det knappt syns på det andra)
Jag ser INTE bröstreduktion som en skönhetsoperation, utan som en ren avhjälpande operation. (Mina ärr bidrar iofs till att understryka den uppfattningen...)
Efter operationen har jag mycket lättare att köpa BH (även om jag inte skulle drömma om att köpa en billig och sladdrig modell bara för att jag skulle kunna - vill ha stadig kvalitets-BH). Jag har inga problem med att springa/sporta - hittar lätt bra och stabila sport-BH. Min axel- och ryggvärk försvann direkt.
Min mor har för övrigt också opererat sina bröst. Hon gjorde en förminskning vid 45 års ålder. Det enda hon ångrar, är att hon inte gjorde det mycket tidigare!
Du som undrar hur man gör: Vårtgården skärs bort och placeras "högre" upp. Sen skärs det som ett "ankare" rakt ner och in under bröstet. "Innanmäte" tas bort och huden sträcks ihop och sys ihop. Brösten får vanligen en naturlig fin form, men som sagt ovan, visst syns ärren. (Åtminstone de första åren)
När jag opererades, frågade jag om sannolikheten till att jag skulle kunna amma i framtiden. Till svar fick jag att förmågan minskade med ca 50% iom operationen. Har du planerat att bli gravid igen inom några år, kan det ju kanske vara lämpligt att vänta tills detta är avklarat. Det är ju inte fel att kunna amma... (Eller åtminstone ha bättre sannolikhet att kunna göra det)
Jag vet att det idag är hyffsat svårt att få remiss till operation, då det inte utgör ett "prioriterat" ingrepp. Men jag vet inte hur det fungerar privat - det kan ju vara en idé att kolla upp.
Förresten, ang. vikten; nä, denna typ av ingrepp görs helst inte på överviktiga personer eftersom det kan åtgärdas/försvinna vid en viktminskning. Personligen tycker jag faktiskt att det är bra att läkarna inte opererar i "onödan" - det är ju faktiskt inte fel att påpeka att övervikt dessutom är skadligt för hälsan. Och jag tycker att läkare gör rätt i att prioriterar arbete med folkhälsa och förebyggande vård. Däremot kan jag inte tänka mig att en läkare skulle anse att en person med stl 38/40 är överviktig... (Eller BMI under 25 för den delen) Men detta är ju ett annat ämne....
I vilket fall: Lycka till i vilket val du än gör!