• Anonym (MJ)

    Vi har fastnat i ett bråk och kommer ingen vart..

    Jag och min man har fastnat i ett stort ganska onödigt bråk. Det började litet och blev jätte stort och nu har vi inte sagt ett ord till varandra på tre dagar.

    Det började på kvällen med att jag och barnen satt och väntade på honom, vi var i ordning för sängen och kl var nästan halv tio när han kom hem. Barnen lägger sig 19.30 i vanliga fall.

    Han åkte iväg för en viktig sak, men efteråt "fastnade" han hos sina föräldrar och dröjde. Jag gjorde i ordning barnen och mig själv och vi väntade, jag kan inte natta alla själv av olika anledningar.

    När han kom kände jag mig irriterad men bestämde mig för att inte göra någon stor sak av det.

    Väl hemma skulle han bara gå på toa och sen skulle vi natta ungarna. När han kommer ut från toan står jag i köket och dricker vatten och då kommer han med sina dyblöta händer och tar typ tag i mitt nattlinne och torkar av sina händer på det. Då exploderade jag (en aning onödigt, jag vet det)

    Det utlöste att jag slängde mitt halva glas vatten över hans tröja och han blev jätte arg. Jag fick höra att jag var dum i huvudet, fittjävel, och att jag kunde söva "mina" ungar själv. Sen försvann han ner till duschen.

    Jag gick efter och sa att vi hade väntar på honom att han måste komma och hjälpa till och får då höra att jag är en fittkärring och så tar han duschen och spolar vatten rakt på mig.

    Han la sig den natten och sov på soffan. Och sen har vi inte pratat mer.

    Skickade ett sms från jobbet igår och sa förlåt, men också att jag tyckte att jag inte riktigt förtjänade allt jag fick tillbaka. Svar fick jag efter en timme där han undrade vad jag skulle laga för middag.

    Kom hem efter och vi har sedan fortsatt under tystnad. Barnen märker att nått är fel, och det är jätte jobbigt att vara hemma. Men jag mår fan illa när jag tänker på vad han sa till mig. Jag gjorde absolut också fel, men detta känns inte helt ok.

    För en stund sen kom han till mig och sa förlåt, fast han tycker inte att det är han som borde göra det sa han också.

    Jag sa att jag ju skrivit förlåt, men att jag inte vet om jag kan förlåta han för det han sa. Då skatta han åt mig och sa att jag får räkna med att få höra lite när jag gör så som jag gjorde. Och sen stormade han ut och sa att han inte tänker bry sig då eftersom han inte ens borde vara den som säger förlåt alls. Och nu kommer vi ingen vart.

    Jag vill bara bli sams, och glömma allt, slits mellan att ge mig och säga förlåt och att jag inte kan förlåta honom för det han kallar mig.

    Faktum är att detta inte är första gången, för ett par år sedan fick jag ständigt höra dessa saker när han blev arg och vi bråkade. Fitta, kärring, håll käften, dra åt helvete, idiotjävel m.m Men han slutade och insåg själv att det inte är ok att säga sånt fast man är arg. Och för två veckor sedan bråkade vi också om nått onödigt och då fick jag höra att jag var en fittkärring. Och nu det här.

    Jag är helt bredd på att ta på mig skulden för det jag gjorde, men jag vet inte hur jag ska kunna förlåta honom för det han kallar mig. Det sårar ända in i själen. Vad lär han våra barn? Jag vet också att hans pappa kallat dom fula saker när han varit arg på dom. Gör det fortfarande ibland dom få gånger dom hamnar i konflikt. Dom är ganska förtryckta hemifrån tyvärr, han och hans syskon. Där bestämmer pappa vad man ska tycka och tänka och gör man inte det så får man höra det ena och det andra. Och dom bara accepterar det, och säger inget tillbaka trots att Dom är vuxna. Det är ofattbart för mig. Och hag tycker inte det är okej. Jag kan inte leva så.

    Är allt mitt fel? Eller vad är rätt och fel? Hur går man vidare när hela kroppen säger att det här inte går att komma över?

  • Svar på tråden Vi har fastnat i ett bråk och kommer ingen vart..
  • Hjärtestyrka

    Hej,

    Hoppas du vid det här laget antingen har gått i terapi tillsammans med honom eller gått isär. Inget att dra ut på, tyvärr.
    Det bästa för barnen är att ha föräldrar som respekterar och älskar varandra och sig själva, men går inte det, så ska det är det prio att älska och respektera sig själv. Annars lär ni barnen att antingen ta den typ av behandling själva eller utsätter någon annan för det.
    Bryt nu.

  • Hjärtestyrka
    Hjärtestyrka skrev 2017-04-22 17:39:55 följande:

    Hej,

    Hoppas du vid det här laget antingen har gått i terapi tillsammans med honom eller gått isär. Inget att dra ut på, tyvärr.
    Det bästa för barnen är att ha föräldrar som respekterar och älskar varandra och sig själva, men går inte det, så ska det är det prio att älska och respektera sig själv. Annars lär ni barnen att antingen ta den typ av behandling själva eller utsätter någon annan för det.
    Bryt nu.


    Förlåt, såg nu att det var en alldeles ny tråd, såg en annan tråd som var mycket äldre som jag blandade ihop det med.
    När en partner nått nivån av förakt, vilket han definitivt verkar ha, är oddsen väldigt dåliga att förhållandet ska gå och laga. Det har gjorts forskning på detta.
    Sörj det som var fint, men agera, ta dig vidare. Allt annat är att dra ut på plågan.
    Önskar dig all styrka, förstår att du har det tufft.
  • Hemligabruden17

    Tråkigt att höra att det blev sådär! 


    Ibland finns det olika omständigheter som bidrar till att man är otrevlig eller stressad. 


    Men Jag fick en konstig känsla av att han "dröjde" kvar hos föräldrarna och behövde gå på toaletten innan han kom till dig? Att han sedan torkade av sig på ditt linne kan vara ett sätt för honom att "kolla läget" genom ett "överlägset" sätt (istället för att vara underlägsen ifall han har gjort något han behöver ha dåligt samvete för). 

    Nu är jag endast en liten "hobby psykolog" men fortsätt ha "koll" för att undvika bli bedragen. 


    Lycka till, hoppas det löser dig snabbt! 

  • HJMS

    Det där hade jag inte accepterat. Ok om det har skett en gång men när detta har hänt innan och att han inte står för sin ursäkt plus alla elaka ord - INTE ok.
    Jag hade också blivit väldigt misstänksam. Stå upp för dig själv, tänk ut vad du vill göra med erat förhållande. Har han exploderat så innan så lär det ske igen också. Ta hand om dig, och tänk på en sak. Stanna aldrig kvar i ett förhållande för barnens skull. Det blir inte rättvist för någon utav er.

    Lycka till

  • SaraAnnaMaria

    Jag tycker att du måste vara tydlig med att du inte accepterar att bli tilltalad på det sättet oavsett vad som hänt innan. Det är inte acceptabelt och jag förstår att du känner dig kränkt. Det låter på din beskrivning som att det vore bra för er att gå i familjeterapi och få råd om hur ni kan hantera konflikter och den vardagliga dialogen på ett mer konstruktivt vis, särskilt för barnens skull. Det går att få familjeterapi genom kommunen, Svenska kyrkan och så klart privat.

  • Nadjaannabel

    Lämna honom. Du förtjänar en man som aldrig skulle bete sig sådär från första början. Du förtjänar en man som inte använder sådana ord. Du förtjänar en man som inser vilken tur han har. Livet är för kort. Tro mig, det finns fina män.

Svar på tråden Vi har fastnat i ett bråk och kommer ingen vart..