Vi som gifter oss 2015!

Jag har återigen fastnat i att inte veta vad jag vill ha för klänning. Fan. Brukar vara helt bra på att veta vad jag passar i, men nu har jag börjat tvivla på typ allt jag tror att jag vet. Kan fan inte ens avgöra vad jag har för kroppsform... Yay. Detta är ju hopplöst. 

jag har ju dock redan bokat tiden... =/

och ja hon tar 2500. "och då får jag vad ja vill i frisyrväg" och smink ingår. ja jag fundera på att ringa och höra om hon tar mindre för en typ klippning...

Ställ dig framför spegeln och fota. Det brukar vara lättare att bedöma utifrån en bild än när man står och bara tittar. Om det verkligen inte går avgöra får du rita av dina former. 

Den här bilden är lite övertydlig, men den kanske kan vara lite hjälp ändå?  

Bra tips! Det blev klart enklare att se på ett foto istället för "på riktig". Jag tror jag är en timglas, fast inte väldigt tydligt. Jag är lite sådär måttfixerad med, vet att det brukar skilja ca 20 cm mellan midja och höft, och något mindre mellan midja och bröst, men jag har varit lite för förtjust i godis senaste månaderna för att det ska stämma riktigt numera. Men det är ju nästan 5 månder kvar att ordna den igen iofs. :) 

Jag är mest inne på typ en fodralklänning, "pencil dress", men hur vet man vad man passar i för halslinning? Jag har inte alls reflekterat över det fören idag (så dags), utan har mest tänkt på siluetten. Hade tänkt mig utan axelband, med rak kant, men nu vet jag inte om jag passar i det. Jag vill ha ngt som framhäver axlar och nyckelben, men utan axelband så kändes det som att hela det området bara blev så.. stort liksom. Nu när jag testade så var det iofs utan halsband och med uppsatt hår, tvärtom vad jag tänkt ha sen. :P Och osminkad och förkyld, då ser väl inget alls bra ut.. 
Usch vad knepigt det är!

Har du provat med sweetheart? Fast den kanske tonar ner axlarna och framhäver bysten lite mer. Annars kanske en fyrkantig urringning kan vara något? Alltså en rak skärning från axlarna ner mot bysten.

Jag är ett solklart päron, men tidigare var jag mer timglasformad. Min midja är fortfarande ganska markerad, men allt jag gör får höfterna att se enorma ut. Känner mig mer köttbullsformad än något annat, och att det är eeeeeevigheter sedan jag fick komplimanger för mina former gör inte saken bättre. Det tolkar jag ju såklart som att ingen tycker att jag är fin längre (utom min sambo som är söt och ger mig komplimanger nästan varje dag) och att alla tycker att jag är tjock, och att jag kommer se tjock ut i brudklänningen också. 

Ångest. Jag kan dessutom inte träna ordentligt eftersom min axel är skadad och högerarmen i stort sett obrukbar. Så jag tröstar mig med godis och inser ironin ungefär halvvägs genom påsen 

Nä, det har jag inte. Var runt och provade miljoner klänningar i början på vintern, för att bättre veta vad jag vill ha, men det är först nu jag insett att ingen av dem var sweetheart. Men ja, fyrkantigt brukar jag gilla! Det kanske vore något, med rätt smala band då. Jag har mailat en sömmerska här i stan och frågat om offert på att sy upp en klänning. Jag hoppas de kan göra det till ett rimligt pris! 

Åh, trist :/ Det gör så himla mycket sånt, vad andra säger. Det kanske inte borde göra, men man gillar ju klart komplimanger ändå! Men tolka det inte så, att folk är tysta behöver ju veeerkligen inte betyda något sånt! Och oavsett vad man har för form eller storlek så blir man ju supersnygg om man klär sig rätt! Så länge man vet vad det är så lär inget tycka annat än att man ser toppen ut! :)

Känner igen det där att inse det halvt igenom! Jag brukar få superdåligt samvete mot mig själv varje gång jag varit onyttig, men har fått ovanan att ändå vara det alldeles för ofta. Har också lite fastnat i "äh, det ordnar sig, jag vet att jag får tillbaka formen bara jag tar tag i det", och då lite struntar i det. Som om att det skulle hända av sig själv bara för att jag vet hur jag borde göra...

Jag och damen har en ätardag då vi får trycka i oss vad vi vill.
Sedan vill man inte se skiten på några dagar och frammåt nästa helg har man glömt det, och gör sig påmind om det igen

I övrvigt har vi faktiskt lyckats komma igång med träning på riktigt nu (äntligen)

Ja, att ett proffs syr upp är nog ett bra sätt att få precis det man vill ha, plus att allt sitter rätt på en gång  

Tidigare fick jag ganska mycket komplimanger, men vännerna kanske slutade med det eftersom de tyckte att de hade sagt det redan. Ingen poäng att påpeka något i oändlighet. Och jag borde bli bättre på att ge mig själv komplimanger, men det är svårt. 

Dåligt samvete har jag slutat med, utan tänker "jaja, nästa gång gör jag inte om det". Nu börjar all is äntligen försvinna från gatorna här uppe, så då kan jag börja promenera (det har inte varit ett alternativ att ramla och göra illa armen igen) och kanske cykla till jobbet. Vardagsmotion är jag oftast bra på, men att faktiskt gå och träna känns inte så lockande när jag trycker i mig smärtstillande hela dagarna (och det är verkligen inte nyttigt att träna då heller). 

Ja, precis :) De ville dock ha mer än vad jag känner mig ha råd med, så det får vara. De hade bra pris så, men budgeten är tajjjjjjt. Hade kunnat köra på, men det känns så himla dumt att öka budgeten när jag inte vet hur jag har det med jobb i sommar och höst. De sparpengar som finns känns inte som att jag vill låna från när jag inte vet när jag kommer kunna "betala tillbaka". Blir jag arbetslös en längre tid så kommer de ju behövas till viktigare saker än en klänning... 

Mm, man är väl lite sån. Iaf jag skulle klart kunna bli bättre på att ge komplimanger till mina vänner, och min sambo för den delen! Lätt att liksom lite glömma bort sånt när man blir väldigt vana vid varandra. 

Nä, gud, klart du inte ska träna då. Finns ju ändå gränser. Här var suuuuperskönt vårväder igår, så idag snöar det givetvis. Kul att vara ute då...

Och, nu har jag bestämt mig för att sluta vela och bara beställa den klänning jag varit inställd på ett tag nu! Den får fan bli bra.