I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan

Jag är fortfarande hängig och fantastiskt otroligt supertrött, förmodligen utav infektionen som de fortfarande rotar runt om... men idag har jag inte ätit alvedon så jag är liiite bättre. Grodan mår som en prinsessa

Men nån sol vart det inte för mig...
När jag väl lyckats bylta på mig alla kläder (nu pratar vi skoterbyxor, kängor, fleecetröjor,dunjacka osv....) vilket är jätteprojekt med ond kropp, fått med mig kudde och filt ut och samtidigt släper en kasse med en tidning och en termos te... då var jag så trött att jag höll på börja gråta!
Och min käre (fruktansvärt ironisk nu!!!!) make går före mig, ställer sig och pekar glatt på solgropen och säger, vänta,jag ska bara hämta en spade så kan vi fixa till den...
Då har jag precis innan sagt till honom att jag är så trött att jag knappt orkar bära kassen, han tittar på mig och säger jaha och går vidare...dessutom är det svinhalt under snön, men skitsamma om jag halkar, tydligen!
Sen håller han i kudden medans JAG skottar om solgropen,för han har ju tagit bort de stora snöklumparna som han lagt dit med traktorn tidigare... är väl bäst att jag skottar till som jag vill ha det.. får be honom hämta renskinnen och slutligen så kliver han rakt på min kasse...

Då gick jag in!

Vad jag sa och tänkte lämpar sig inte i tryck....

Som tur var kom min bästa kompis förbi en stund senare så jag fick gråta ut i henns famn...

JA, jag är trött, hormonstinn och skitless!!!

Karldjävel som inte fattar det...

Dessutom så var det väninnans man som ringde och frågade om de kunde komma förbi och maken svarade att vi gör inget speciellt...NÄ, vi storbråkar bara!!!
Du älskling, visst är det ok att xx och xx kommer förbi och fikar, frågar han och håller telefon så att de hör svaret!
Jamen tack, kan du inte ta ett enda jävla beslut själv?? Måste jag ALLTID vara surhaggan??

Ursäkta gigogantiskt egoilägg men jag är så sur och ledsen fortfarande... och maken är ute och grejar, som vanligt i friskluften och jag är inne... och grinar! BLÄÄÄÄ!!

Blomman, hoppas du har massor av fina blåsor
Och gör de sinnesundersöknng är väl risken att de snor dina ägg till avel för att världen ska befolkas av kloka blommor

Megafuganrys kram till dog bruttan och den finaste buketten krokusar och snödroppar från en barnhand.

Tack snälla du!!

Har precis som Sonja och Daa en meter snö, men i höstas petade jag ner massor med lökar, både krokus, scilla och snödroppar så jag hoppas på en fin vår i maj

hej tjejer.
Ja, jag har det lite jobbigt på jobbet. Personal skall skäras ned och det visade sig att min tjänst är mer "fast" än vad en annans tjej som jobbat där i 4 år, jag har ju bara jobbat där i ½ år. Så kort får jag vara kvar och hon gå, att det beror delvis på att jag är behörig i både mitt ämne och hennes tyckte rektorn va bra, då kan jag ju ta hennes timmar. Hon är skitsur och ledsen så klart och det förstår jag. Det jag inte förstår är att hon tar ut det på mig, det är ju knappst mitt fel!! Sen att hon satt och snackade skit i personalrummet, hur synd det var om henne ect... mitt namn nämdes inte (när jag var där) med jag är ganska säker på att det gjordes det när jag gick. För efter några minuter pallade jag inte lyssna längre så då gick jag. Behöver kanske inte säga att jag INTE längtar efter att gå till jobbet imon...

Kramar i massor till dig Fru Sy, förstår att det känns pestigt att gå och jobba imorgon, men som du säger, det är ju inte ditt fel och ditt val.
Jag tror att om du vågar säga imorgon på fikat att:
Xxx, jag är ledsen för din situation, och hoppas att det löser sig på något sätt, men snälla du, låt det inte gå ut över mig.
Det är inte mitt val eller beslut och jag blir ledsen då du gör så...
Om inte annat får hon sig en tankeställare, och dina kollergor vaknar säkert till.

Kram igen

Hemma igen!

Imorgon ska jag visst ringa Linnékliniken och få höra vad de säger om det blodprov som jag postade efter gyn-besöket.
Då får jag veta om jag ska ändra Puregon-dosen eller fortsätta på samma. Hon trodde de skulle vara nöjda som den är men vi får se.

Äggblåsorna såg "jättebra ut" som hon sa. Hon påpekade att jag lät väldigt förånad med mitt "Jaså" och undrade ifall jag inte väntat mig det eller?

Nä, i det här racet vågar jag inte vänta mig ett smack, sa jag.

Men, hon räknade till 6 på ena sidan och 2 på andra, fast sa att det ligger fler där på vänster, men de ligger så dumt så det gör så ont på dig ifall jag ska gräva mer efter dem. Det fixar de när du kommer upp.
Har hon rätt i det så har jag minst 8 då. Men jag vet inte riktigt vad jag ska känna. Hon lät så positiv, men jämfört med i andra tråden ser det ju ut som en mycket mager skörd. Jag vet inte alls vad jag sak tänka och känna. Men jag får väl helt enkelt välja spåret "det FINNS blåsor där" och fortsätta resan.

Bruttan-är på din sida vad gäller maken, ibland behöver de vara lite mer lyhörda än vad de är även om jag inte kan klaga just nu

Jenny-trist reaktion från din kollega, det är ju inte ditt val utan ledningens. Hoppas att ni kan reda ut det så du kan fortsätta att trivas

Daa-du fråga innan hur jag mådde bortsett från magen och det har jag grubblat lite över under dagen och ärligt talat så vet jag inte. Hela situationen är surrealistisk på något sätt där jag/vi är någonstans mitt emellan nu och svävar i ovisshet. Jag vet inte om jag ska vara lite glad (vågar jag det), ledsen (onödigt att ta ut i förskott), ångest, orolig, nervös, förväntansfull, undvika att vara orolig om det är skadligt, bör jag göra si eller så osv.......

Försöker ta dagen som den kommer och tänka lite positivt som idag skiner solen eller idag är en bra dag och ta ett djupt andetag.

Min största rädsla är att det ska misslyckas och kommer hela tiden tillbaka till tanken "varför skulle det vara vår tur nu" vilket triggar igång en hel del andra tankar och så är karusellen igång.

Jag trodde inte innan att jag skulle påverkas i tankarna så här mycket under ruvardagarna men borde gissat mig till det eftersom jag i vanliga fall nojjar över allt enligt maken .
Men jag kan inte göra annat än att ta en dag i sänder och tänka på alla tummar och tår som hålls för oss från alla håll och kanter

Blommis-som jag sa tidigare så räcker det med ett litet fint ägg men de kommer att hitta fler vid ÄP det är jag säker på!