Det blev visst en 15:e tråd också

Anne
Det låter tufft. Ibland undrar jag om inte det vore lättare att vara kille, som mormor brukade säga.

Nä, nu ska jag ta mig en vända på blocket o se om det finns fler 2a hand.

Det är tufft. Men man får öva sig på att få respekten. Men som sagt, mer än man förtjänat får man aldrig, oftast mindre.

Muffins - när man flyttar hemifrån så händer mer än bara att man har sin bostad någon annanstans. Relationerna till familj och omgivning blir annorlunda, när man så tydligt markerar att man står på egna ben....

... och för att vara lite hård: Det blir inte lättare att hitta bostad med tiden... man måste vara aktiv och rota på nätet och i bekantskapskretsen. Släng ut krokar åt alla och inget håll - konsten att hitta bostad är att använda kontakter man inte visste att man hade....

.. själv har jag delat lägenhet med kompisar, bott i minikollektiv, bott inneboende, på studentkorridor, i andra hand och diverse andra konstiga varianter...

Vickan
Du har ju så rätt,får ta en riktig funderare. Aj va det svider.

Men just nu har jag inga krafter att bli upplyst eller ta mig genom jordmassorna (känns det som). Jag vill mest äta glass. Imorrn eller nåt ska jag komma på en plan eller nåt. Det är iaf bra att veta hur läget ligger till. Dvs illa.

Alla steg man tar som ändrar förutsättningarna i livet är läskiga. O mest vill man bara gömma sig. Men det är bättre att göra det av eget val nu än av tvång sen.

Sen är jag ju så funtad att jag med åren alltmer gör precis det jag är mest rädd för. MAn hoppar utför stupet o håller tummarna typ.

Muffins - till slut brukar man komma till en punkt där det handlar lite om pest eller kolera... vara kvar i det man har är pest och att ta tag i stora livsföräldringar är kolera... men eftersom livet levs framlänges så blir det kolera till slut...

Anne
Du är modig du! Jag vill va som tant Anne när jag blir stor.

Apropå stor. Min kompis kom på att inom en snar framtid, fyra ÅR för att vara exakt, så kommer vi till den magiska 30-årsgränsen. Jösses,va för människan alla sina tankar ifrån?

Hahaha! Men skämt åsido, jag är inte modig, jag är livrädd! Men jag vägrar att låta mgi begränsas av min egen rädsla - förmodligen är det korkat på gränsen till övermod, men men.