Livets viktiga och oviktiga frågor

Intressant och roligt att läsa om hur ni var som barn!

Själv var jag en lillgammal pratkvarn redan innan jag kunde prata rent. I den värld där familjen rörde sig fick vi barn ta plats på vårt egna sätt. Första gången jag stod framför publik och sjöng var jag väl sisådär tre år. Alltså har jag alltid hävdat att jag är född utan scenskräck - fast då för att prata inför folk. Det bekommer mig fortfarande inte det minsta.

Min sociala träning och min "publik" fick jag alltså i den kyrkliga värld som jag fortfarande finns i.. men som jag sällan skriver om här..

Vickan - intressant för det är inte vad jag tänker på när det gäller kyrkan, åtminstone inte så där på en gång. Tänkte först, varför har du stått på scen ... cirkus typ?!

Min sociala träning kommer nog först och främst från dansen eftersom jag började redan som 5 åring och med tävlandet när jag var 7 år. När jag var tonåring var jag van att resa utomlands själv och klara mig på olika tävlingar etc.

Men när jag började lekis som 6 åring och hade dessförinnan mest varit med mormor så tyckte jag mina nya kompisar var lite konstiga. De ville leka mamma, pappa, barn och slet i pojkarna. Fattade inte varför och kanske därför var det mig och inte dem som killarna sedan sprang efter på skolgården.

Lappis - fniss.. skillnaden mellan cirkus och kyrka är ju inte alltid så där väldig.. fniss.. som treåring var jag säkert utklädd eller kom bärande på en påsklilja sjungandes nåt stiligt.. fniss

AM - påminn mig, hur firade du din födelsedag? Hade ni fest, öppet hus eller sket du i alltsammans. Har själv börjat fundera på vad jag ska hitta på i vår.

Vickan - jaaaa ... jag tänkte på något sådant och dig som liten. Om du var utklädd så var jag ju inte allt för långt ifrån ändå.

Det här hade jag kunnat skriva alldeles själv!

Lägg till det att jag flyttat runt VÄLDIGT mycket som liten, och att jag är skilsmässounge flera ggr om så har ni en barndom full av människor och tidvis stora förändringar, nya lösningar och inte minst dialekter...

Jag är född -71, och det vet ju alla att det var på stenålderns senare del. Min mamma jobbade som så många andra deltid i vården på alla konstiga tider där finna för att minimera behovet av barnomsorg.
Min 6 år yngre syster har varit mer på dagis än hos dagmamma. Det har också varit olika på olika ställen med kvalitén på omsorgen. Jag har varit väldigt glad för sonens dagis OCH skola och hoppas innerligt att det som nu ligger framför kan mäta sig med det han har här. Annars får jag väl stolpa in och ändra och rätta till där det behövs..

passionsblomman - är du också uppväxt på cirkus?!

Själv har jag bott på samma gata hela mitt liv ända tills för 3 år sedan då maken och jag köpte lägenhet i Vasastan.

Kan inte låta bli att tänka på att allt detta kommer att dras upp och pratas/skrivas om i vår adoptionsjournal. Detta plus myyyyyyycket mera.

Japp, det kan du fethajja!